Filmarkivforskning

Dagmar Waldner

Dagmar Waldner (1871-1940) var en författarinna och föreläsare. Mellan 1918-1923 arbetade hon som bibliotekarie på Svenska kinematografiska sällskapets bibliotek. Hon var starkt engagerad i sociala frågor och såg filmmediet främst som ett bildningsmedium. Hennes filmskriverier kretsade kring frågor om filmmediet som ett verktyg för folkbildning, mindre om nöjeskulturen kring spelfilm. I Filmen som kulturfaktor från 1915 skriver hon:

”Icke sedan boktryckarkonstens uppfinning har erbjudit sig ett medel till kunskapens popularisering jämförligt med kinematografien. För de allra flesta människor framstår biografen uteslutande som en nöjets och förströelsebehovets tjänare. Hittills eller åtminstone till för helt kort tid sedan har det heller icke legat inom vare sig filmfabrikanternas eller biografägarnas intressesfär att utnyttja filmen i folkbildningssyfte. Att verka härför har varit den s. k. reformrörelsen förbehållet som, ehuru ung, i utlandet, särskilt i Tyskland, redan hunnit uträtta en hel del./…/ [därför] har det synts mig kunna vara av ett visst värde att i ett sammanhang, naturligtvis utan anspråk på fullständighet, framlägga vad som i andra länder, företrädesvis Tyskland, åtgjorts för att utnyttja kinematografien för vetenskapens och undervisningens syften.”

I Waldners folkbildningspatos fanns också en vurm för att förklara vad film är för någonting för en intresserad allmänhet utan att för den skull förlora sig i tekniska termer. Waldners tydligaste bidrag till denna genre är boken Filmen: dess framställningssätt, inspelning och förevisning från 1921.

Hon medverkade också som skådespelerska i reklamfilmen En vikingafilm (1922). Filmen i fullängdsformat gjordes på uppdrag av Örebroföretaget Industri AB Viking, specialiserade på skokräm. För den påkostade produktionen ansvarade Hasse W. Tullbergs filmindustri och för regin anlitades Ragnar Ring. En vikingafilm finns bevarad på KB med norska textskyltar.

Verk och skrifter du finner här på filmarkivforskning.se: