Boleslas Matuszewski argumenterade i sin Une nouvelle Source de l’Histoire – (Creation d’un dépot de cinematographie historique) för att upprätta arkiv för de animerade fotografierna [les photographies animées], som han kallade filmen. När hans pamflett publicerades 1898 beklagade han sig över att Bibliothéque Nationale i Paris inte ens hade en fotografisk avdelning. Tidens positivistiska föreställningar och tilltro till de teknologiska bildmediernas matematiska exakthet [exactitude mathématique] framgick därför väl av Matuszewskis text. Vältaligt resonerade han kring film som han såg som ett historiskt dokument i paritet med andra källor: ”de animerade fotografierna har en autentisk, exakt och precis karaktär … och fungerar som ofelbara sanningsenliga ögonvittnen.” Matuszewski använde sig bland annat av det retoriska knepet att spekulera i hur värdefull film från den franska revolutionen hade varit för samtida historiker för att understryka att arkiv och museer borde ta sig an att bevara film. Trogen sin tid betonade Matuszewski främst filmens betydelse för grandiosa historiska händelser, men han insåg även mediets kulturhistoriska värde att förvara mikrohistoriska och mer efemära aspekter av verkligheten — ”till och med det som undgick ögonen” — som till exempel utseendets förändring [la physionomie changeante] eller trafikens utveckling i städerna.
En engelsk översättning av Matuszewskis pamflett finns här.