Filmarkivforskning

När kriget kom till Sverige: Första världskriget 1914-1918 på bioduken Noter

  1. Gustaf Berg, ”Vår filmneutralitet”, Filmbladet nr 22 1915, 288.
  2. Se till exempel Lina Sturfelt, Eldens återsken: Första världskriget i svensk föreställningsvärld (Lund: Sekel Bokförlag, 2008), 38; Laurent Véray, ”1914–1918, The First Media War of the Twentieth Century: The Example of French Newsreels”, Film History 22, nr 4 (2010), s. 408.
  3. Jay Winter och Antoine Prost, The Great War in History: Debates and Controversies, 1914 to the Present (Cambridge: Cambridge University Press 2005), s. 6–33, citatet på s. 29f.
  4. Peter Englund, Stridens skönhet och sorg: Första världskriget i 212 korta kapitel (Stockholm: Atlantis, 2008).
  5. I artikeln kommer genomgående benämningen ”journalfilmer” att användas. Den vanligaste benämningen på denna typ av filmer vid denna tid var ”aktualiteter”.
  6. Arne Svensson, Den politiska saxen: En studie i Statens biografbyrås tillämpning av den utrikespolitiska censurnormen sedan 1914 (Stockholm: Hedengrens bokhandel, 1976). Journalfilmerna under första världskriget behandlas på s. 6–21.
  7. Sturfelt, s. 38.
  8. Journalfilmer kan även finnas förvarade i arkiv och på institutioner vars primära mål inte är att sprida filmarvet. Detta har till exempel påpekats av Paolo Cherci Usai, ”An Archival View”, i Film and the First World War, red Karel Dibbets och Bert Hogenkamp (Amsterdam: Amsterdam University Press, 1995), s. 239.
  9. Våren 1918 bildades Föreningen Film och Fonogram i Stockholm, vars uttryckliga syfte var att bevara film- och ljudinspelningar. Föreningen blev dock kortlivad och upphörde redan 1921. Jon Wengström, ”Föreningen Film och Fonogram. The Forgotten Archive”, Journal of Film Preservation, nr 77/78 (2008).
  10. Alla dessa digitialiserade journalfilmer härrör, med enstaka undantag, från det journal- och kortfilmsarkiv som Svensk Film- industri (SF) sålde till Sveriges Radio 1964.
  11. Stephen Bottomore, ”The Biograph in Battle”, i Film and the First World War, red. Karel Dibbets och Bert Hogenkamp (Amsterdam: Amsterdam University Press, 1995), s. 28. Se även Stephen Bottomore, Filming, Faking and Propaganda: The Origins of War Film, 1897-1902 [diss.] (Utrecht: Utrecht University, 2007).
  12. Karakteriseringen av Bergström är hämtad från Elisabeth Liljedahl, Stumfilmen i Sverige – kritik och debatt: Hur samtiden värderade den nya konstarten (Stockholm: Proprius förlag, 1975), s. 27.
  13. Osign., ”Filmen som krigshistoriskt dokument. Organiserad krigsbiografering inom tyska arméen”, Dagens Nyheter 15/9 1914, s. 6. Bergström tog även till orda i debatten kring krigsfilmernas omtvistade autenticitet: ”Men så kunna man också vara fullt säker på att de bilder som släppas ut från dessa firmor äro fullt autentiska, inga uppkok på gamla manöverfilms och dylikt, som i dessa tider så gärna går i en lättrogen och nyfiken publik.” Ibid.
  14. [Bioannonser], Dagens Nyheter 14/9 1914, s. 8.
  15. Exempel på mobiliseringsfilmer: Tyskland under fanorna (Tyskland, 1914) (Kungl. biblioteket, SMDB SF2252); Turkiet indraget i världskriget. Turkiets mobilisering (Storbritannien, 1914) (Kungl. biblioteket, SMDB SF2253). Exempel på kartanimationer: Rörlig krigskarta från västfronten 1914–08–02 – 1914–12–15 (Sverige, 1914) (Kungl. biblioteket, SMDB SF2268); Karta över ostfronten 1914–08–00 – 1914–12–00 (Okänd, 1914) (Kungl. biblioteket, SMDB SF 2272).
  16. Filmfotograferna var relativt få till antalet vid fronterna under kriget. Storbritannien, till exempel, hade under kriget aldrig mer än två, enstaka gånger max tre fotografer, utmed hela västfronten. Nicholas Reeves, Official British Film Propaganda during the First World War (London: Croom Helm, 1986), s. 108.
  17. Reeves, Official British Film Propaganda during the First World War, s. 97ff. Se även Kevin Brownlow, The War, the West, and the Wilderness (London: Secker & Warburg, 1979), s. 66f.
  18. Pierre Sorlin, ”The French Newsreels of the First World War”, Historical Journal of Film, Radio and Television 24, nr 4 (2004), s. 509.
  19. Exempelvis i Filmbladets reklam för Tyskarna vid Somme (Bei unseren Helden an der Somme, Tyskland, 1917) hänvisas det till Dagens Nyheters recension av filmen 21/2 1917: ”Granatexplosionerna ske ofta tydligen i kamerans omedelbara närhet, och man tror reklamen, som vet berätta att fyra filmfotografer satt livet till vid upptagandet av dessa bilder.” Även Stockholm-Tidningens recension den 21/2 1917 anförs: ”I n t e t verkar här ’arrangerat’, allt är den påtagligaste verklighetsskildring från dessa ohyggliga strider, och man har sannerligen alls ingen anledning att betvivla den tyska uppgiften, att fyra man fått sätta livet till vid upptagningen av bilderna.” Filmbladet nr 5 1917, s. 78. Enligt Rainer Rother är det föga troligt att någon fotograf fått sätta livet till i Tyskarna vid Somme, som ju mestadels består av iscensatta scener. Rainer Rother, ”’Bei unseren Helden an der Somme’ (1917): The Creation of a ’Social Event’”, Historical Journal of Film, Radio and Television 15, nr 4 (1995), s. 539. Det finns inte heller några belägg för att brittiska filmfotografer skulle ha dödats under första världskriget, se vidare Reeves, Official British Film Propaganda, s. 106; S. D. Badsey, ”Battle of the Somme: British War-Propaganda”, Historical Journal of Film, Radio and Television 3, nr 2 (1983), s. 104f. Brownlow refererar dock till källor som nämner att franska filmfotografer ska ha dött i aktiv tjänst under kriget. Brownlow, s. 60.
  20. H. Malins, How I Filmed the War: A Record of the Extraordinary Experiences of the Man Who Filmed the Great Somme Battles (London: Herbert Jenkins, 1920), s. 40.
  21. Slaget vid Somme (Världshistoriens största slag, The Battle of the Somme, Storbritannien 1916) (Kungl. biblioteket, SMDB SF 2380A, SF 2380 (Den digitaliserade filmen är inte komplett, bland annat saknas tredje akten samt delar av femte akten.) Se vidare, Roger Smither, ”’A Wonderful Idea of the Fighting’: The Question of Fakes in ’The Battle of the Somme’”, Historical Journal of Film, Radio and Television 13, nr 2 (1993), s. 149–68.
  22. Bottomore, s. 31ff.
  23. Osign., ”Striderna om Hartmannsweilerkopf i Elsass, Allers nr 20 1915, s. 17.
  24. Första världskriget (Frankrike, 1915) (Kungl. Biblioteket, SMDB SF1874)
  25. Jaggernaut betyder ”Världens herre” på sanskrit (efter den hinduiska guden Vishnu och den tunga processionsvagn som enligt sägnen krossade människorna under sina hjul).
  26. David Welch, Germany, Propaganda and Total War, 1914– 1918: The Sins of Omission (New Brunswick, New Jersey: Rutgers University Press, 2000), s. 40–57 (citatet på s. 56). Angående Oskar Messters betydelse för tysk film, se vidare Jan-Christopher Horak, ”Oskar Messter – Forgotten Pioneer of German Cinema”, Historical Journal of Film, Radio and Television 15, nr 4 (1995), s. 569–74.
  27. Véray, s. 409–21 (citatet på s. 411). Bland ententens länder var Ryssland än mer restriktiv med att tillåta filmning, till exempel vid östfronten. Följden blev att ryska invånare visste mer om kriget på västfronten, där de själva inte deltog, eftersom det var vanligt att visa filmer från sina allierade Frankrike och Storbritannien. Peter Kenez, ”Russian Patriotic Films”, i Film and the First World War, red. Karel Dibbets och Bert Hogenkamp (Amsterdam: Amsterdam University Press 1995), s. 36–42.
  28. Nicholas Reeves, ”The Power of Film Propaganda – Myth or Reality?”, Historical Journal of Film, Radio and Television 13, nr 2 (1993), s. 194.
  29. S. D. Badsey, ”Battle of the Somme: British War-Propaganda”, Historical Journal of Film, Radio and Television 3, nr 2 (1983), s. 100f.
  30. För en redogörelse hur det såg ut innan förbudet trädde i kraft, se vidare Nicholas Hiley, ”Hilton DeWitt Girdwood and the Origins of British Official Filming”, Historical Journal of Film, Ra- dio and Television 3, nr 2 (1993).
  31. Reeves, ”The Power of Film Propaganda – Myth or Reality?”, s. 183. Se även Badsey, ”Battle of the Somme: British War-Propaganda”, s. 100.
  32. Nicholas Reeves, ”Film Propaganda and Its Audience: The Example of Britain’s Official Films during the First World War”, Journal of Contemporary History 18, nr 3 (1983), s. 464.
  33. Reeves, ”The Power of Film Propaganda – Myth or Reality?”, s. 189ff.
  34. Ibid., s. 194f. För en förteckning över brittiska filmer, se vidare Stephen Badsey, ”The ’IWM Series’. A Guide to the Imperial War Museum Collection of Archive Film of the First World War”, Historical Journal of Film, Radio and Television 13, nr 2 (1993), s. 209ff. Slaget vid Ancre eller Englands landkryssare i aktion (The Battle of Ancre and the Advance of the Tanks, Storbritannien, 1917) (Kungl. biblioteket, SMDB SF2381A, SF 2381B, SF 2381C).
  35. Apropå de brittiska filmerna skriver Reeves: ”[T]he official film-makers’ most striking achievement lay in the extent to which they avoided that ’propaganda of hate’ so typical of the period. Refusing to indulge in easy chauvinism, they attempted instead to capture their subjects on film with a minimum of comment or interpretation.” Reeves, ”Film Propaganda and Its Audience: The Example of Britain’s Official Films during the First World War”, s. 471. För franskt vidkommande, se Véray, s. 417f.
  36. Reeves, Official British Film Propaganda during the First World War, s. 109f.
  37. Citerat ur Svensson, s. 7.
  38. Peau de Veau [sign.], ”Krigskinematograferingens resultat. Biografcensor Gustaf Berg om krigsbilderna just nu”, Dagens Nyheter 30/10 1914, s. 10.
  39. Ibid.
  40. Uppgifterna för 1914 återfinns hos Riksarkivet (depå Arninge): Statens biografbyrås arkiv C 2A ”Filmdiarier (manuellt)”. För åren 1915–1918 har uppgifterna hämtats i den kontinuerligt publicerade statistiken i varje nummer av Filmbladet. För en informativ och underhållande redogörelse över Statens biografbyrås censurarbete med de krigförande staternas journalfilmer fram till och med slutet av 1915, se vidare Berg, ”Vår filmneutralitet”.
  41. Svensson, s. 10. Bland spelfilmer skedde 30 censurklipp.
  42. Ibid., s. 23. De två journalfilmer som totalförbjuds var Den stora ryska revolutionen (1917) och Lenin, Rysslands nyaste lille ’far’ (1918). Uppgifterna är hämtade ur Filmbladet nr 11 1917 respektive nr 1 1918.
  43. Se till exempel Sven Hedin, Från fronten i väster: September–november 1914 (Stockholm: Bonnier 1915); Marika Stiernstedt, Frankrikes själ: Minnen och intryck (Stockholm: Bonnier, 1916).
  44. Se till exempel Ivar Starkenberg, ”I Tyskland är det mod att bära helskägg à la ’mannen i skyttegraven’”, Lutfisken 1915; Eigil Schwab, ”Svenska nöjen. (Apropå skyttegravarna i Göteborg.)”, Naggen nr 40 1915; Eigil Schwab, ”Vad man köper åt barnen 1915”, Naggen nr 51 1915.
  45. Artiklar: Osign. , ”En bild av kriget i underjorden. Löpgravarna på Djurgården färdiga”, Dagens Nyheter 4/11 1915; (Affisch) Axel Kleimer, ”I stridslinjen: lifvet i skyttegravarna” (Malmö Litografiska Anstalt, 1915) (Kungl. biblioteket, Vardagstryck. Affisch. Krigsväsen). Journalfilmer: ”Skyttegravar i Stockholm beses av de kungliga” (Sverige, 1915) (Kungl. biblioteket, SMDB SF59); ”Demonstration av skyttegravar [i Göteborg]” (Sverige, 1915) (Kungl. biblioteket, SMDB SF53).
  46. Malins, s. 67.
  47. Brownlow, s. 60.
  48. Att ställa samman krigsjournalmaterial till längre enheter var dock inget nytt. Redan i samband med spansk-amerikanska kriget 1898 hade filmförevisare gjort detta i USA och nått stora publikframgångar. Stephen Bottomore, ”Introduction: War and Militar Dead White Males”, Film History, Vol. 14 nr 3–4 2002, s. 239.
  49. För en utförlig redogörelse över filmen, se vidare Alastair Fraser, Andrew Robertshaw och Steve Roberts, Ghosts on the Somme: Filming the Battle, June–July 1916 (Barnsley: Pen & Sword Military 2009).
  50. Sturfelt uppmärksammar i Eldens återsken hur svensk veckopress inte skyggade för döden och krigets brutalitet på samma sätt som populärkulturen i andra krigförande länder där restriktioner och regelrätt censur satte gränser för vad som var möjligt att be- rätta och visa. Sturfelt, s. 150–155.
  51. The Cinema 10/8 1916, s. 26. Citerat ur Reeves, ”The Power of Film Propaganda – Myth or Reality?”, s. 191f.
  52. Badsey, ”Battle of the Somme: British War-Propaganda”, s. 108; Reeves, ”The Power of Film Propaganda – Myth or Reality?”, s. 191.
  53. Se till exempel Karel Dibbets och Wouter Groot, ”Which Battle of the Somme? War and Neutrality in Dutch Cinemas, 1914–1918”, Film History 22, nr 4 (2010), 441.
  54. Riksarkivet (depå Arninge), Statens biografbyrås arkiv, D1A Filmgranskningskort I, censurnummer 15995.
  55. Förordet lyder enligt följande: ”Denna film av vilken idag första avdelningen visas, är obestridligen den märkligaste som någonsin tagits och målar som ingenting förut alla enskildheter i ett modernt slag. Med dödsföraktande mod ha filmfotograferna trängt ända fram i första skyttelinjerna. Själva handgemänget ser man visserligen icke, men, som Dagens Nyheter säger i en artikel, ’så tätt intill mördandet föres man att det står förfärande klart för medvetandet vad som försiggår. Filmen ger så i sin helhet en klar bild av hur det går till vid en nutida människoslakt. Den utgör en hemsk men nyttig upplysning’.” Riksarkivet, (depå Arninge), Statens biografbyrås arkiv, E2 ”Korrespondens i filmärenden”, dnr 1212/16.
  56. Se vidare Fraser, Robertshaw och Roberts, s. 96–99, 185.
  57. Inslaget återfinns i tredje akten av Slaget vid Somme, som tyvärr saknas i Kungl. bibliotekets digitala kopia av filmen. Jag stöder mig här alltså endast på de aktuella dokumenten i Statens biografbyrås arkiv. Riksarkivet, (depå Arninge), Statens biografbyrås arkiv, E2 ”Korrespondens i filmärenden”, dnr 1212/16.
  58. Se Gustaf Berg, ”I några vardagsfrågor”, Filmbladet nr 18 1915, 222f. Se även Bertil Wredlund och Rolf Lindfors, Långfilm i Sverige 1910–1919 (Stockholm: Proprius förlag, 1991), s. 11.
  59. Påpekas bör att filmproducenten av Slaget vid Somme tycks ha haft viss kontroll över översättningen. Detta antyds av distributören Svenska Biografteaterns Filmbyrå när de i handlingarna till Statens biografbyrås granskning av filmen påtalar följande: ”Vårt kontrakt på denna film ålägger oss vissa förpliktelser ifråga om titelöversättningar Vi skulle eljest ha gett denna film namnet ’En fredspredikan i krigsbilder’.” Riksarkivet, (depå Arninge), Statens biografbyrås arkiv, E2 ”Korrespondens i filmärenden”, dnr 1212/16.
  60. Se vidare, Rother. Filmen finns tillgänglig på nätet på filmportal.de [http://www.filmportal.de/video/bei-unseren-helden-an-der-somme]  [kontrollerad 8/11 2014].
  61. Malins, s. 65.
  62. Roger Smither, ”’Watch the Picture Carefully, and See If You Can Identify Anyone’: Recognition in Factual Film of the First World War Period”, Film History 14, nr 3–4 (2002), s. 393.
  63. Även Véray poängterar detta i sin genomgång av franska krigsjournalfilmer: ”A characteristic found in films of the Great War is that soldiers are constantly looking at the camera […] and, indirectly, at the cinema Throughout the war this is extremely common behaviour among those who are filmed. Such behavior, more or less spontaneous, proves that the camera was really there on site, and was a witness to what we see.” Véray, s. 419.
  64. Véray: ”The viewer of newsreels between 1915 and 1918 was clearly involved in, and by, these ‘addressses to camera’, and the effect of this involvement, notably the intensity of the gazes, led to an extra degree of emotion. This helped establish emotional ties, connections – and within the projection space it reinforced the virtual links between the front and the home-front.” Véray, s. 419f.
  65. Krigsfångeutväxlingen genom Sverige (Sverige, 1915) I Kungl. bibliotekets databas SMDB finns en tysktextad version av filmen under titeln Krigsinvalidernas färd genom Sverige.
  66. Véray, s. 416.
  67. Ibid., s. 416f. Se även Sorlin, s. 515.
  68. Christine Sundby, ”Från Haparanda till Trelleborg. Röda Korset och krigsfångeutväxlingen”, Första världskriget i svenska arkiv (Stockholm: Riksarkivet, 2014), 88ff.
  69. Osign., ”Tyska krigsinvalidernas första tåg på färd genom Sverige till hemlandet. En bild av krigets all ohygglighet”, Dagens Nyheter 16/8 1915, s. 1. Osign., ”Första sändningen ryska invalider på finsk mark. Ett storartat mottagande i Torneå i går. Det andra tyska invalidtåget nu på väg från Haparanda söder ut”, Stockholms- Tidningen, 16/8 1915, s. 4.
  70. Bo Bergman, ”Marche funèbre”, Dagens Nyheter 17/8 1915.
  71. Osign., ”Krigets fasa på nära håll”, Allers Familj-Journal nr 36 1915.
  72. Se till exempel ”Tysk-Österrikiska invalider under transporten genom Sverige år 1915. Krylbo Järnvägsstation”; ”Tysk-Österrikiska invalider under transporten genom Sverige år 1915. Bräcke Järnvägshotell”. (Kungl. biblioteket, Vy. Händ. 1915)
  73. ”Svenska Biografteaterns veckorevy 1915-08-23” (Sverige, 1915) (Kungl. biblioteket SMDB SF 48).
  74. Osign., ”Krigsinvalidernas färd på Brunkebergsteatern”, Dagens Nyheter 28/9 1915.
  75. Osign., ”På biografparkett. Krigsbilderna”, Stockholms- Tidningen 29/9 1915, s. 6.
  76. Sturfelt, s. 182f.
  77. [h t t p : / / w ww. i w m . o r g . u k / c o l l e c t i o n s / i t e m / o b – ject/1060008185] Akt V, 07:35. [kontrollerad 8/11 2014]
  78. [h t t p : / / w w w.i w m . o r g . u k / c o l l e c t i o n s / i t e m / o b – ject/1060008185] Akt V, 08:03. [kontrollerad 8/11 2014]
  79. Slaget vid Ancre eller Englands landkryssare i aktion (Kungl. biblioteket, SMDB, SF 2381C). Se även Riksarkivet, (depå Arninge), Statens biografbyrås arkiv, E2 ”Korrespondens i filmären- den”, dnr 557/17.
  80. Svensson nämner filmcensorernas ingrepp mot användningen av possessivpronominet ”vår”, men säger sig enbart ha hittat exempel på detta i centralmakternas filme Svensson, s. 15f. Exemplet ur Slaget vid Ancre visar att det även förekom i filmer från ententen.
  81. Liljdedahl, s. 17f.
  82. Exempelvis ökade antalet biobesök i Sverige från 12 miljoner 1911 till 36 miljoner 1916. Ibid.