Filmarkivforskning

Om Filmarkivforskning.se

Sajten Filmarkivforskning.se är en uppdatering av filmarkivet.se i forskningshänseende. Riksbankens jubileumsfond beviljade inom ramen för stödformen Infrastruktur för forskning anslag för detta forskningsprojekt 2013-2016 med syfte att ”att utveckla sajten filmarkivet.se, ett samarbete mellan Svenska Filminstitutet och Kungliga biblioteket.”  Umeå universitet var anslagsförvaltare för projektet, som leddes av professor Pelle Snickars vid Institutionen för kultur och medievetenskaper / HUMlab. För mer bakgrund till projektet – se anslagsinformationen på rj.se.

Från och med 2017 förvaltas Filmarkivforskning.se av Kungliga biblioteket.

#

För hundra år sedan var det få personer som ansåg att film var värdefull att bevara – än mindre att visa efter att populariteten falnat på repertoaren. Filmmediet var en kommersiell produkt i en växande upplevelseindustri med en snabb biograftillväxt som stadig marknadsgarant. Till en början var filmen lika lågkulturell som biografeländet var spritt; värderingar, smakhierarkier och kulturella synsätt förändrades långsamt. Bara den  dokumentärt, icke-fiktiva filmen ansågs ha något kulturellt och samhälleligt värde, inte minst didaktiskt för samtid – och framtid. ”För framtida forskning blir det givetvis av allra största värde att kunna följa gångna tiders liv så fullständigt som kinematografbilden möjliggör”, som filmtidskriften Biografen uttryckte det 1913.

På Svenska Filminstitutets (SFI) och Kungliga bibliotekets (KB) gemensamma sajt, filmarkivet.se är det just sådan slags film som tillgängliggjorts. Filmmaterialet där har flitigt använts av både forskare, studenter, bloggare och en intresserad allmänhet. Överlag visar användarmönster visar på ett stort publikt och forskningsmässigt intresse att på detta sätt öppna upp filmarkiven och på allvar sätta digital tillgänglighet till material (snarare än enkom metadata) i fokus för medieinstitutioners verksamhet. Ambitionen hos SFI och KB har varit att fördjupa detta på flera sätt lyckade institutionella samarbete där kort-, dokumentär-, journal- och reklamfilm speglar ett svenskt århundrade i förvandling. Det finns en filmhistorisk poäng att de filmer som idag visas på filmarkivet.se är de som för ett sekel sedan ansågs värda att bevara för framtiden.

År 1912 var filmmediets potential lika uppenbar som internets kapacitet är idag. Men resultaten då, liksom kanske nu, var bokstavligen (tämligen) bleka. Generellt är (film)arkivens gränssnitt digitalt underutvecklade och tillgängligheten eftersatt. Av de resurser som gått till digitaliseringen av kulturarvet har bara en beskedlig del gått till att presentera det. Beträffande filmarvet är denna brist på uppdaterade gränssnitt något av en paradox givet filmens särställning att audiovisuellt iscensätta suggestiva intryck. 

Via webben är det framför allt möjligt att på allvar tillgängliggöra filmarvet för forskning. Detta är visserligen ingen nyhet; KB (och tidigare Statens ljud- och bildarkiv) har mångårig erfarenhet av att arbeta med digitaliseringsprojekt för film och rörliga bilder. För mer än ett decennium sedan stödde RJ (tillsammans med Wallenbergstiftelsen) pionjärprojektet Journal Digital där 5 500 journal- och dokumentära filmer i ett samarbete med Sveriges Television digitaliserades.

Syftet med sajten filmarkivet.se, och i dess förlängning Filmarkivet.se, har varit att lyfta fram institutionernas omfattande samlingar av rörlig bild och annat digitaliserat filmrelaterat material. Här öppnar sig stora möjligheter för filmforskning och andra vetenskapsdiscipliner som intresserar sig för det medialt gestaltade förflutna. Givet att en fungerande plattform redan existerar kommer utveckling av filmarkivet.se och Filmarkivforskning.se att resultera i att nytt filmmaterial och nya funktionaliteter presenteras, vilket i sin tur banar vägen för nya filmhistoriska frågeställningar och arkivdriven forskning.