EN VALSDRU-IVI m HUVUDPEIRSLOlNlELRlNlA : V Hertig Enerhlalrd XXIII av Fllalusenthurn . . . . .. Jacob Tiedlke Hoeklhoff von Holtfrolok, överhovmarskalk Juiuts Falkenstein Ärkehertig Peter Ferdinand . . . . . . . . . . . . . . . . .. Carl Beckersaehs Prinsessan Alix av Flansenthurn . . . . . . . . . . .. Mady Gin-isdans Baronessan von Köekeritz . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Matilda Sussin Greve Nicolaus Preyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Willy Pritseh Franzi Steingruhler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Xelnia Desni Det var i den gamla goda tiden, lfängt in- nan krig, omstörtninglar och :allsköns moderna plafund fÖrg-iftat den fkejselrl-igla Wien- atmo- sfär, som var 1hovzintrigernas liv-:slutit ooh dar tursteförmälningarna voro utrikespolitiklens naturliga to-ppnnkter. Hertig :Elhenhard XXIII av Flausenthuzrn gästade .kejsarslottet iSleh-örn- brunn för att söka fånga en ärkehertig ät sin dotter, pris-essan Al-iX. Företaget tycikes arta [sig någorlunda. Of-fret var ärkehertig Peter, Ferdinand. Hertig Elberhwards förtrogne, öfver- hoivmarskalken Blockhofflf von Hoffrock ocll ha- ronesson v-on Köekeritz, Ähade redan de basta förhoppningar att denäfurstliga förlovningskys- sen skulle smälla redan under Wienfbesöket. Hertigen själv vadklade mellan tvivel ooh hopp. fEn ärkehertig åt Alix .- det skulle bli krönet pä hans långa och lyclk-osamma stats- mannahana. Det var nästan för hra för att ykunna slå, in. Och det slog inte in. Väl smallde prins-es- f san AliX” fiölrlovninglskyss redan under Wienåbe- sök-et, men den utkorade var ingen :ärlkeher- tig, ingen vanlig hertig ens, utan en ung, of- ficer av iekle ljälmtbtördig-t nns, greve Nicolaus Preyn, eler Nim, som han -lrelt enkelt kalla- des av sina talrika vänner. En fruktan-:svärd -mesallians alltså, men ett fait accompli – att nryta förlovningen skulle lblott göra skanda- len större. Hertig Elbenhard fick bita i let sura applet, oeh inom kort stod bröllopet i Flausenthurn, med ultvleelande alvl ett vidlyftigt cermoniel i enlighet med 1611 års -hovregle- mente. .Detta :blev för mycket för unga lprinsge- målen. Trehundnatrettiorfyra ceremoniel sknll- le varit myeklet :även under 1ljtällnliörldiga”i fölr- liällanden, men när valrt oeh ett av dem 1un- derströlk vilken fullstämdig noll-a han själv var i jämförelse medI den höga gemålen, blev det till slut outliämdligt. Prinsessan Alix rådde inte för det. Hon skrattade tjlulvpojlisa-ktigtt under lugg och härdade ut – hon var ju f-rän barndom-en van vid den stränga Flausenthn-rn- ska novetiketten. Men det beg-rep inte Nvux sig på. Från att lha älskat prinsessan Alix började han hata ihenne. Och pä själva blröllovpsdaglens kvälll smet han d-esperation från alltsammans – smög sig ut från det hertigliga palatset -oc-h gick ut på. äventyr i F11alusenthufrn.y Hela stad-en var i i feststämning. Plrinsgemälen till ära konserte- rade bl. a. ett dam-kapell från Wien i Pieseekes I Biergarten. Nnx had-e giätt in där för att dric- ka en .sejdel öl. Han blev sittande dar ända tillsV restaurangen stängdes. Aldrig förr hade han hör-t sina kära Wien-ervelser spelas så. . som av dessa ”Donau-älvor”. De voro- visser- ligen inte sä älvalika, inte alla åtminstone. Men sina instrument kunde de sköta., odh frö- ken (kalplellmvälstaren”, Frälulein Franzi, var dessutom den mest intagen-ide unga dam herrI prinsgemàlen träffat i thela sitt liv. Han hade yändå en rik erfarenhet. Herr prinsgemålen blev kär, ooh sä blev älven Firaulein Franzi. Fränlein Franzi ooh prinsessan Alix – mellan dem kom så. tävlingen att ståt om Nux, prinsgemälen. Det var Wienervzalserna som loclklat honom till den lilla violinisten. Prin- sessan AliX började förstå det och tog tappert upp striden på. medlälvlersfkans egen mark, men att hon till slut avgick med segern var inte enbart hennes egen förtjänst. Fraulein Franzi hade fran hörljlan ingenting vetat om sin käirestas 1höga samfhallställning. Nar hon fick lklarhet hlälrom ooh därjämte förstod vil- ken smarta hon tillfogat prinsessan Alix, lår nade hon sig storsint till en intrig för att äter- förena det unga fursteparet. 101sedd .spelade fhon själv den drömmande ocll eggande Wienervals, som skulle föra greve Nux.i sin höga g-emåls armar. Det var åter 1glädje ooh frid i Flausent- .hurns hertiglijgta slott. Hfovreglementets strän- ga för-skrifter om prinsgemålens sulbfordina- tion under prinsessan voro 1liiigtidligen struk- . na. Lyckan log mot de unga. vO-fct l Frälulein Franzi suekade lätt-t ooh lo-gr: – Bara en valsdröm!