BANDOLERON VIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIÅVIIÅVIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIA Oftiein: Metroi-Goldwyn. Regi: Tom Terriss. PERSONER: Carrasco . . . . . . . . . . . . . . . . .. Pedro de Cordoba Estella, hans dotter . . . . . . . . .. Renée Adorée Markis de Blazan . . . . .. Gustav von Sey-iffertitz Ramon, markis-ens son . . . . .. Manuel Granada Concha . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Dorothy Ruth Juan . . . . . . . .. . . . . . . . . . . lll Tuerte . . . . . . . . . . . .. Carrasco hade tidigare tjänstgjort som of- ficer i markis de Bazans regemente. Vid ett misslyckats försök att våldföra sig .på Carras- cos .hustru hade markisen en natt mördat hen- ne, varefter den förtvivlade maken avvikit frän tjänsten och svurit att hamn-as förbrytel- sen. Han hade sälllat sig till ett rövarband, och i egenskap av bandets chef härjade han nu i trakten, vlaktande på. ett tillfälle att kun- na genomföra sin hämnd. Och vedergallnin- gens timme slog. Markisen hade en son, Ramon, vilken han avlgudade. Den lille var ej mer än några år gammal. Trots sitt liderliga och u-tsvälvande liv vaklade markisen över barnet med en öm- het som icke kände några gränsen. Men en dag lyckades iCarrasco snappa bort gossen och osedd föra honom till en bondgård, där han fick växa upp tillsammans med Carriascos jämnåriga dotter, Estella. Bonden Juan blev en god fostertar för de bägge barnen, -och Carrasco kom årligen på besök för-att se till att .ingenting fattades dottern. Så gingo åren och barnen ble-vol stora, men ingen av dem visste att Carrasco var flickans far, eller att Ramon var son till någon annan än gamle Juan. lvlarkisen hade längesedan måst uppgiva sina förtvivlade ansträngningar att söka finna sonen. Men av blandoleron, vars identitet med den forn-e officeren var okänd för markisen, erhöll denne en gäng om året meddelande att Ramon levde ooh hölls av den plägande oviss- heten om sonens öde i en ständig ångest. A(Mellan Estella ooh Ramon hade knutitsv ömma band, och de började planera för gifter- mål. När Carralsco erfor att hans dotter fälst sig vid sonen till dödsfienden, lät han tvinga henne till en brytning under yhot att han eljest skulle döda Ramon. Denna trodde att Estelle ej längre älskade honom. I har-men däröver reste han sin väg isällskap med Concha, en vacker flicka från .granngården som. länge va- rit kär i honom. Vid denna tidpunkt hade rövarskarorna gjort sig sä 1fruktade i provinsen .att myndigl- heterna satt in alla tänkbara krafter j för att få. bukt med dem. Men ingenting hade hjälpt. De fågelfrie visste ständigt att gäcka alla för- följare, ooh Carrasco, deras anförare, åtnjöt dessutom en 1popularitet .hos bergstrakternas befolkning, som gjorde det omöjligt för polis och trupper att komma ät hon-om. För att äntligen få ett slut på landsplàgan tillgrepo myndigheterna som en sista utväg att erbjuda Carra-sco chefskapet över bergsgendarmeriet Arthur Donalds-on . . . . . . . . . .. José Rueda .- Och hans .män att få bli .gendarmerz Erbju- dandet mottogs. Blott ett 1fätal av, hans band föredrogo att förbli rövlare och stannade kvar i bergen under anförande av El Tuerte, en ohändig och rå bandit. Ramon blev en berömd tjurfälkltare. Ät- följd av Concha, .som blivit dans-ös, kom snart småningom till Sevilla, där han inom kort skulle upp-träda på arenan. Dessförinnan ville han avlägga ett besök hos fosterfadern, men Concha fruktade att han skulle överge henne i för Estelle och und-erråttade El Tuerte, var ldenne kunde tillfängataga tolkgunstligren Ra- mon för att sedan pressa ut en drylg lösepen- ning. Planen lyckad-es i så måtte att Ramon blev bortförd, vmen Carrasco tog på Estellas böner .saken om hand ooh (befriade fången, se- dan han i envig dödat El Tnerte. i När sedan tjlurfäiktningen ägde rum satt Concha som markisens väninna tillsammans med denna i hans loge. I en annan loge sutth Carraseo och Estella. Ooh Ramon ooh Estella utblytte en hälsning .som tydligt sade Concha att hon förlorat spelet. Fylld av gramelse och hä-mndkänslor smid- de den svartsjuka dans-(isen ett sataniskt an- slag mot iBla-mons liv – ty fick ej hon äga ho- nom, skulle ej heller någon annan få bli den lyckliga. Till markisens rättigheter hörde att han, när han så ville, älgde ge tecken att tjuren skulle omedelbart nedläggas av toreadoren, ooh denne hade i sä fall inget val. Gavs teck- net innan djuret blivit uttröttat av picadorer och bandarillos, tvangs därmed tor-eadoren att utsätta sig för uppenbar livsfara. Nu hade tjluren just släppts in och retats till raseri, då Concha övertalade markisen att glöra tecknet. Utan att ana att det var sin egen son han ställde öga mot öga med döden blott för en passionerad kokotts hälmndlust gav markisen tecknet. – .- Men när Ramon svårt skadad bluritsl från platsen, kom en underrättelse till markisen om fatt det var sonens li-v han hänsynslöst .satt på spel. Men en nädig för-syn 1hesparde honom att nödgas anklagaL sig för att ha vållat sin sons död. Ramon överlevde krisen, Och vid sjulklhädden löstes de konflikter, för vilka han oförskylt varit offer. Fiendskapen .mellan Carrasco och markisen hade ingen talan mer, ochlnär Estellas hand sökte Balm-ons, delade två länge hårt prövade män sina barns gemen- samma lycka med känslor, där bitterheten för alltid var bannlyst. . alla o – GW