muNNY BtiTiuMs slanten. HUVUDPWERSUNEBNA: Steve Riley . . . . . . . . . . . . . . .. JOHNNY HINHS Henry Clark . . . . . . . . . . . . .. Herbert Standing Lem Perkins . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Dan Mason Dorothy Ripper . . . . . . . . . . . . . . .. Brenda Bord Svarta Sam , . . . . . . . . . . . . . . . .. John Hamilton Zeb Vlfihite . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Harlan Knight Becky . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Lillian Ardell yliiliIr-n MacFields . . . . . . . . . . Efter sju .mödor och ätta hedrövelser ha- de Steve John Riley – lmed -smeknamnet ”Johnny Brättom” ä fått ett pinovengagemang som reporter i Evening Ledger. Tidningens koleriske redaktör, Henry Clark, hade helst sett (honom dra långt vägen räckte, men inför proven på Johnnys makalösa energi ha- de han inte längre kunnat :förhärda sig. Steves första uppdrag iblev ett av de mest äventyrliga — han skickades upp i Kentucky- bergen för att skildra den äterulpplblossande bittra fejden mellan familjerna White och Ripper. Han reste, och väl på, ort och ställe hade .han turen att först sammanträflfa med den hyggliga Lem Perkins, ett gammalt ori- ginal, som lhöll sig utanför 1fejden bl. a. av den anledningen att han såsom kombinerad doktor och hegravningsentreprenör hade allt möjligt intresse av att stå val med. bäda par- terna. Av honom fick den nybakade journa- listen en hel de] värdefulla upplysningar. An- ledningen till den långa fejden var obetydlig nog a en sug-ga, som märkts med ett-W, ia- miljen VVhites homärke, hade av gubben iBip- per försetts med ett P- på andra skinkan. Icke nog imed det -omstridda djurets materiel- la värde 4 händelsen hade också givit upp- hov till en serie b-eskyllningar och motbe- skyllningar, som snart satt sinnena i en hart outsläcklig brand. Numera kunde en White och en Ripper inte se varandra utan att revolvrarna lägo löst i haklfickorna. Trak- tens handelsbod, som tillika var poststation, hade för länge sedan måst införa halvtids- bruk, d. v. s. att detta handelscentrum varan- han dag liieh-ärskadles av Whites och varan- nan av Ripper-s. Endast vid större fester, som emellanåt höllos i skolihitset, proklamerades ett slags horglfred. Den hölls då obrottsligt till visst angivet klockslag, men då detta ljöd. var ingen White och ingen Ripper nogl oför- siktig att lbefinna sig inom skotthåll för den andre. I Slughet, snarfyndighet och idrottsliga kvalifikationer förde Steve lhelskinnad genom den skärseld .som vid 1hans intrade på krigs- skådeplatsen bereddes honom av samtliga kombattanter. .Gamle Zeb White smälog t. o. m. helt härligt, dä han tyckte sig Ifinna att nykomlingen icke var oemottaglig :för hans dotter Beckys lockelser. ÄDet lvar helt och hål- let ett missförstånd, kunde Steve .sanningsen- ligt .bedyra, ty dels var Becky ingen skönhet och inte hade fhon var-it med dä krutet fanns upp heller, dels hade han verkligen förälskat sig efter sin ankomst till Kentuckybergen. nämligen i lilla Dorothy Ripper, den vackra skollärarinnan. :Som hennes uppvaktande kavaljer hade han en hätsk rival i Tilde-n Bradley Barker MaciFields, släkten Rippers trogne vapendra- gare i familjefejden, imen lföga uppskattad av föremålet för hans låga. Dorothy hade en tredje beundrare också, en fribytare s-om kal- lades Svarta .Sam och hade sin stuga högst upp bland ibergknallarna, förskansad som en fästning. Inte lheller han kunde dock beröm- ma sig av att ha gjort nagot vidare gynnsamt intryck på Dorothy, som däremot icke tycktes vara helt oberörd av Steves hyllning. Och nu var det en av1 borgfredsfesterna i skollhuset. ilflela trakten var där och. iblev vittne till hur Zell) White tog Steve i hampan och förelade 1honom 1att på, eviga momangen göra sitt val ymellan Becky och iDorothy. Trots situationens hotfullhet valde Steve Dorothy och fick hastigt och lustigt hennes ja, imen värre var det att det hara var några minu- ter kvar innan skjutande kunde börja igen – horgfreden utgick kl. 12. Efter diverse kala- 1bal-ik kom Steve 1undan, men Dorothy enle- verades först av Tilden MacFields och sedan av Svarta Sam, som lyckades föra henne upp till sin stuga.. En reguljär belägring följde, Steve gjorde med. en sportsmannakupp en kring-gående rörelse, föll fienden i ryggen och .befriade Dorothy, men måste sedan själv slåss liv och död mot den anstormande över- makten. q I det mest kriiska ögonblicke kom und– sättningen. Lem Perkins hade i Steves namn telegraferat efter hjälp, och eftersom han kom ihåg en tidningsnotis, som talade om att För- enta Staternas president tänkt yffira en semes- ter i Kentuckyrbergen, hade han tillagt att denne 1höge dignitär befann sig i livsfara i fejdomrädet. iFöljden hade lblivit att krigs- makten mobiliserats, och den gången fingo samtliga herrar White oclh Ripper ta .skeden i vackra hand. I samma veva kom stridsälplplet till rätta – suggan, som Whites och iBippers tvistat om. Hon hade stulits av Svarta Sam ocih hade nu.- mera ett flertal välskapade grisar. Dem för- delade Steve mellan de stridande, dymedelst görande slut påy fienskapen i bergen, innan han tog Dorothy med sig till närmaste präst f. v. 1b. till en fflott anställning på Evening Ledger. Det vart belöningen för hans repor- tagekupp. – Zelb Wlhit-e och Til-den MaciFields komme överens om att fira förseningen med. en stor fest, där .det skulle vankas helstekt gris och äppelkaka med vaniljsås. Nej, inte vaniljsås, sade llilden, och med anledning av denna me- ningsskiljaktighet rök man ihop igen, .och har familjefejden inte slutat sedan, häller den på än ii dag.