Filmarkivforskning

Programblad , ,

• Textinnehåll

  1 s n s r h s k r r Er (CE LETZTE [MINNE …………….l..mmmmmmmmIllmmlmuuMumma.”……………. PERSONERNA: Portieren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Emil Jannings Hans dotter . . . . . . . . . . . . . . . . .. Maly Delschaft Hennes tant . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Emilie Kurz Brudgummen . . . . . . . . . . . . . . . . .. Max Hiller Hovmästaren . . . . . . . . . . .. Hans Unterkirchen Nattv-akten . . . . . . . . . . . Den gamle portieren var verkligen en dun- derkarl. Det var inte bara han själv, som tyckte det, han imponerade även outsägligt på invånarna i den hyreskasern Vid en usel bak- gata. där han och hans dotter bodde. Den res- lige gubben i det guldglänsande livréet var för de arma stackarna en symbol av all världens härlighet. Och det Var inte utan att kvarterets kvinnohjärtan började klappa i raskare takt, när han med avmätta steg gjorde sina prome- nader frän och till arbetet! ” Pä det stora hotellet, där han troget stätt pä sin post i en halv mansälder, sägo hotellpoj- karna upp till honom som till en gud — ingen hade sådana jättekrafter som han. Stora, tunga koffertar, som det behövdes fyra man till att lyfta, svingade han ensam upp pä sina breda axlar. Och han visste att begagna sig av varje tillfälle som gavs att ytterligare be- fästa sitt anseende hos den yngre personalen. Men det var detta som blev hans olycka. Efter mer än vanligt påfrestande kraftprov måste han sätta sig i vestibulen och pusta ut vid en sejdel öl. En hovmästare passerade för- bi och fick se, att han lämnat sin post. En stund senare blev han inkallad till sin förman. Direktionen hade funnit det lämpligt att göra en förändring beträffande hans tjänstgöring. Han var gammal och uttjänt och behövde be- redas en nägot bekvämare sysselsättning inom etablissemanget. En sädan post hade direk- tionen nu funnit – han skulle bli vaktmästare i herrtoaletten! Den stätlige portieren skulle lämna ifrän sig sitt vackra livré, ikläda sig en simpel vit rock och krypa ner frän vestibulens ljushav till toalettrummets mörker. Tragiken kunde inte vara djupare för en kej- sare, som blivit störtad frän sin tron ner i rännstenen. Den gamle mannen bröts full- ständigt ned av skammen och vanäran.. Det var som om han krymt ihop, sä fort de tagit hans livré av honom. En orkeslös gubbe, som inte1 längre dugde till något, . . . . . .. Georg John Hur skulle han väga visa1 sig hemma utan uniformen? Just den kvällen skulle det häl- las bröllopsfest ”hemma för dottern. Det var det värsta av allt. När tjänstgöringen äntligen var slut för dav gen ; han tyckte sig ha tillbragt en evighet därnere i det mörka hålet 1- smög han sig upp i föreständerskans rum, stal tillbaka sitt kära livré och drog det darrande pä sig. Det skulle inte fä vete något om hans förnedring en sä- dan dag. – Nästa morgon lämnade han in uniformen i järnvägens resgodsförvaring och där hämtade han den igen pä kvällen. Historien upprepades varje morgon och kväll, men till slut blev hans bedrägeri upptäckt av dem därhemma. Pä nägra minuter visste hela huset om saken, och när han kom hem pä kvällen, skallade hänskratten emot honom frän alla fönster. Som en piskad hund smög han sig upp för trapporna och möttes i dörr- öppningen av den nyblivne magen. I-Ian ville inte stanna under samma tak som en simpel bedragare. Dottern fick välja – antingen fa- dern eller mannen. Men dottern behövde aldrig välja. Den gam- le tog själv sitt parti och gick tillbaka till ho- tellet. ” lHär pä platsen för hans livs smälek skulle han ha varit dömd att tillbringa sin levnads höst, om inte ödet fätt ett av sina underliga infall. När han nästa dag var i färd med att borsta av en gäst därnere i toalettrummet, föll denne död ner, träffad av slaganfall. Det vi- sade sig, att det var en känd amerikansk mil- jonär, ett original, som i sitt testamente för- ordnat, att den eller de personer, som voro hos honom i hans sista stund, skulle ärva hela hans förmögenhet! Den gamle portieren blev i all hast miljonär, en händelse som i grund och botten Överraska- de honom mindre än den inställsamma upp- märksamhet, som frän denwstunden ägnades honom av hans forna fiender;

• Relaterade filmerSista skrattet