Filmarkivforskning

Programblad , ,

• Textinnehåll

  svarsdu KAX :HIIIIIIIlmunmllIIIImnIIIIlIIII”HuIIIIIIIIIIIIImlmIHM!IIH”HuIIIIIIIIIIllIIII”I”IIllIlnIInIIIIIIIIimnlnlIIIlIIInlIIII”Illlmnmllllllmmnlllllllllt Det var rent märkvärdigt med Otto iHeinz och hans lilla fru Olga tyckte deras bekanta. De. hade varit gifta i flera, flera är men ändä säg det ut som om de nyss blivit vigda – sä kära verkade de. Och aldrig säg man nägot spår av svartsjuka i det äktenskapet. Svartsjuka, ja! Just i kväll satt Heinz och hans förtjusande fru i en loge pä teatern, det var premiär pä ett stycke av en god vän till dem och pjäsen hette ”Svartsjuka”. Det sluta- de mycket tragiskt: den äkta mannen i pjäsen strypte sin hustru i ett anfall av den sjuka, vars namn pjäsen har. Heinz och hans hustru skrattade hjärtligt ät alltihop Ä sä där svart- sjuk var man bara pä teatern! Och vid den intima supé de sedermera aväto samman med författaren gingo de ganska vanvördigt in pä dennes ”färgläggning” av styckets slut. Sä där kunde aldrig en mo därn människa bära sig ät! Detfhjälpte föga att författaren påpekade, att för lidelserna fanns aldrig nägon ”moderni- tet”, de Voro sig lika frän hedenhös till nu. Herr och fru Heinz bara skrattade Och betyga- de skämtsamt sin ömsesidiga trohet. Vid frukosten dagen därpä fick fru Heinz en vacker bukett jämte ett exemplar av dramat v”Svartsjuka” F- Presenten var ätföljd av ett kort vars innehäll lilla frun tydligen inte ville visa sin man -. Husets herre lätsade ocksä som om blommorna voro bara luft d att börja med. Ty snart nog visade han ganska oför- tydbart sitt intresse för dem, eller rättare sagt för den som sänt dem. Men fru Olga vägrade envist att ge nägra upplysningar. Och ett tu tre överraskade herr :Heinze sig själv med att vara arg som ett bi! Och han blev inte lug- nare när den lilla impertinenta frun med oer- hörd förväning kastade fram den lömska frä- gan: 1″Är du svartsjuk? ? it” Nej dä för all del7 han var sä lugn och belä- ten sä! Men det hindrade inte att när han skulle se pä klockan sä kramade han sönder denna lilla oskyldiga möbel och slängde den i golvet sä det rök omlet. Till all olycka ram- . lade därvid en dyrgrip ur boetten – en liten I härlock! Herr Heinz säg den inte, men .fru Heinz säg den. Och tog upp den – för att konstatera att den var b l ond. Själv var hon mörk! Det var en trevlig historia! Han be- drog henne alltsä. Med ens slog svartsjukan sina klor i h e n n e också, hastigt som blixten! v När författaren till pjäsen ”Svartsjuka” helt plötsligt gjorde sin entré i det förut sä trevna Heinzlska hemmet fann han detta alldeles opp 1och nedvänt, och det var minsann inte svårt .att inse orsaken! Inte underligt att det s. k. diaboliska leendet började leka i herr författa- rens;munvink1ar. Ty, om vi skola vara indis- kreta, det var han som sänt blommorna. Och brevet é Nä, i alla fall begav man sig den kvällen pä författarens förslag till en danslokal. Men där gick det alldeles ät skogen. Ty fru Olga fann för gott att demonstrera sin svartsjuka pä ett synnerligen ostentativt sätt, sä pass att hen-J nes käre man höll pä att komma i slagsmål. Man fick lämna lokalen hals över huvud. Jo, sedan utvecklade sigl händelserna om vi sä fä säga naturligt. För varje ögonblick ble- vo makarna Heinz alltmer svartsjuka var- andra. Och ett, tu, tre kom stora skrällen. Fru Olga bröt ett brev till sin husbonde, och man och vad hon där lästeW kom henne nästan att tappa andan. Men hon var en liten klok kvinna och ramlade inte av pinn mer än ett ögonblick. Följden av brevet blev i alla fall att hon började göra mystiska besök i en villa längt ute i en av förstäderna. Hennes make kunde först inte lista ut vart hon tog vägen och hans grämelse var outsäglig. Dock, en dag var ödet honom gunstigt – han säg vart fru Olga tog vägen och naturligtvis startade han genast en förföljelse per bil. Hans värsta aningar bekräftades pä ett fruktansvärt sätt där ute i förstadsvillan. Osedd blev han vittne till en öm scen mellan sin fru och Ä en liten tös! Som titulerade henne ”mamma”! Han gav sig dock ej tillkänna – ännu. Men när han kom hem skrev han ögonblick- ligen ut ett s. k. avsked pä grätt papper ät sin fru. Egendomligt nog tycktes detta dock inte göra detbringaste intryck pä henne. Tvärtom ; hon bara skrattade. Och då. herr Heinz med dov röst utslungade: ”Du har ett barn!!” b blev hennes munterhet nästan explosiv. Dä tyckte han dock att det gick för långt. Som en tiger rusade han pä henne och det var san- nerligen pä håret att han strypt henne. Just när fru Olga läg pä golvet kippande efter an- dan inträdde författaren tillsammans med den gamle betjänten. Trots det tragiska i situatio- nen kunde författaren ej läta bli att repetera vad Heinz sagt den ödesdigra teaterkvällen: ”Sä där svartsjuk är man bara pä teatern!” Men dä kom det en fors av ord ur denlförbitt- rade äkta! mannens mun. Och författaren fick veta vilket skarn fru Olga Var. l denna fatala situation tog fru Olga fram det brev som förorsakat hennes mystiska be- söki villan. Brevet upplyste om att barnet var herr Heinz7 eget!! Tablä. Till ovanstående är bara att lägga, det fru Olga var dumhnog att förläta sin man. .Sä dum är man när man är kär. 11::mmIIIIII”I”Inllllllllmumlllllllllllllllllllmnlmf

• Relaterade filmerSvartsjuka