Var liljlällrte — nläjja., hljiälte :åtminstone tills ” vidare en ganska vmissledande beteckning – I hette Rufus Billop och han hörde till de arma människobarn, om vilka läkarna redan vid de- ras födelse äro färdiga med sin utsago: ”han va kommer aldrig att leva. Han kom till värl- den medV en termometer i munnen, skulle man kunna säga om Rufus, och nog fick den stac- kars pojken veta, vad det vill säga ai-tt höra till dem, som det gäller att vara rädd om. Ru- – fus född-es upp på, maltextrakter och medici- ner, fick aldrig gä för mycket, aldrig vara ute för mycket och alltid ”ha mycket pä sig”. In- te att undra ipå., att Rufus blev en liten un- dernärd, blek stack-are. Men i alla fall över- raskade han världen med att leva. Åren gin- go, det ena efter det andra, och till sist hade Rufus överlevat hela. släkten med undantag för tant Beulach i Hollywood – om vilken elaka-tungor pästodo, att hon överlevat sig 1 själv Ä som un-gmö. . .. och hos tant Beulach hade Rufus nu slagit sig ner efter en resa tvärs över Amerika frän New York, varvid han till sin utomordentliga förvåning varken avlidit i snuva eller omkommit .pä grund av tandsprickning. – Tant Beulach var en resolut dam, som hata- de pjäsk och medicin och hon skickaderRufus på” halsen en kvinnlig läkare av samma äsikt, men Rufus var alltför säker pä sig själv att det var pä upphällningen med hans hälsa, för att tant Beulachs :kvinnliga läkare skulle kun- na hoppas pä något resultat med honom. Den Akvinnliga efterträddes alltså. av en manlig – doktor iScaver – med bättre sinne för den ekonomiska fördelen med inbillnin-gs- Sjuka patienter. Han föreslog Rufus, att den- ne skulle läta lägga in sig på. ett sanatorium. Ja, det ville nog Rufus sä ytterst gärna, men hur skulle det ga till? Om tre är skulle han1 visserligen fä ärva sjuhundrafemtio tusen dol- lars ; ”men dä är jag naturligtvis för länge seln död och begraven”, .menade Rufus. f DOKTORN En” Ä Har ni inte försökt att få län-a med arvet som säkerhet? frågade läkaren. Q- Det finns väl ingen människa, som är sä galen, att han tror, jag kommer att levai tre är, svarade Rufus, som alltjämt var pessimis- tisk. 1 . v Jag tror, att jag känner tre lagom galna, som jag skulle kunna ölveirtalla. att ta risken, , sade läkaren med ett stilla leende. Rufus blev vederbörligen- undersökt av specialister och fick läna hundra tusen av de lagom galna ifråga w herrar Clinch, Mc In- tosh och Peck J vilka som säkerhet .erhöllo full-makt pä Rufus hela arv. Och sä lades Ru- fus in pä sanatori-um! – Till att börja med hotade detta att alldeles knäcka honom, ty till sköterska räkade han få. en viss äldre upplaga av släktet, Mary Schultz à ”Dödvakten – Mary”, som hon mest fick .hetafdälhon var oöverträ-ffad i koll- sten att medicinera den friskaste i ignaven pä ett ipar korta vie-cikloir. Nälr ide tre herrarna f- ”de lagom galna”, för att -tala med :doktor Sca- ver – fingo relda pä ldetta, skyndade de sig snabbt att anskaffa en annan sköterska, ty det fattades bara, att Railfluls skulle lägga näsan i vädret W- dä förlorade de jfu alla sina dyrbara pengar! De tre gamla herrarna hade själva varit unga en gäng, och de visste, att vad Ru- ?fus behövde, det var en ung vacker sköter- skam..Y (Den nya .sköterskan hette Dolores Hichs, och hon uppfyllde alla de anspråk man kan ha pä en ung flicka, för .att en =ung man omöjligen skall .kunna se pä henne en längre tid utan att bli förälskad. Lät oss endast kon- statera, att sä .gick det med Rufus också. Och när han började komma underfund med det, dä ibörjade Rufus även så. småningom skäm- mas och känna sig generad över .att vara en sådan veklig stackare, som :ingenting dög till. En dag överraskade han lbläide tant Beiulaclh och sin sköter-ska och de tre ”lagom galna” med att rymma ur sju-kbädden! Rufus hade stigit upp och försiktigt prövat benen. Och se de buro! Vad var det med honom egentligen?X Skräp-Y han var ju alldeles ifrisk. .. .. Sålunda .kom det sig, att han på. kvällen ätervände i en nyköipt racer tillsammans med ”Snabba Titus”, stad-ens väldsarnmaste blixt- ohaulflfölr, som han engagerat. Rufus var ykär – och han hade hört, latt vad en kvinna först och främst fordrar av en man, det är, att han inte är rädd. Och nu skulle han visa He n- ne, att han inte var det! :Därmed började yäventyrsfyllda dagar, dä ingen människa mera kunde känna igen den forna Rufus Billop. Kärleken hade gjort un- derverk som sä manga gånger fölrut L och ”de tre .lagom galna” funno det snart nog lämpligast att läta Rufus slippa överenskom- melsen om länet, bara de fingo tillbaka, vad de. lagt ut. Karlen kunde ju bryta nacken av sig och dä – Tacka för att IRufus var beläten med den nya överenskommelsen! – Om det sedan blev förlovning? Ja, vad tror ni själv, kära läsare?