ÅMÄLs BloGRArrEArER. Förstklassiga lörevisningar at lefvande bilder. Hvarje vecka nytt program. PROGRAM Lördagen den 2 och Söndagen den 3 April. l. ångfäzyeznmgnmgen Trelleöorg-Sassnda i närvaro af konung Gustaf och kejsar Wilhelm. Trelleborg ock Sassnitz i flaggskrad. Tydliga och vackra bilder. 2. ån farlig samådllszizdzozd. Kama. 3. G7 lyckans dagar glöm ej föräldrarna Dramatisk skildring ar lifvet. Bilder från Japan, i 4. Från Yokohama till Kioto. En intressant ock utomordentligt vacker bild. Yokohama är en af Japans största städer. En promenad genom staden lär oss känna folket och gifver oss en intressant inblick i gatulifvet. Små japanska skön- heter i sina måleriska dräkter skynda förbi apparaten. På resa till Kioto beundra vi naturen vid Yodo-floden och förvånas öfver med hvilken skicklighet flottkarlarne styra sina af otaliga trädstammar sammansatta flottor. Kioto är i mycket en fullständigt europeisk stad ty japan har ju mycket bemödat sig om att införa europeisk kultur i sitt land. 1 5. Den elaka heXan. Konstnärligt kolorerad. Ett elakt spratt. Föräldrarnas förtviflan. Den goda féen ger barnet ett medel till räddning. Barnet pröfvar det. Dygdens källa. Barnet räddar sina bröder och de andra olyckliga. Andtligen hemma. :t- 6. Baiseglzngens öfoerrasknmgar. En rolig laftseglingslzrlstoria. Konstfilm. Konstfilm. 7. ” Broder Vencenti. Framstående franska skådespelare medverka. lseensättningen ytterst praktfall. En af den store konstnären Rafaels lärjungar var julius Romain. Han utmärkte sig synner- ligen och var särskildt lofordad af sä väl mästaren som kamrater för den tafla, Marias himmelsfärd, hvarpå han nu målade, Romain är en känslofull yngling och han älskar en ung skön kvinna. Med sina vänner håller han en dag serenad för den tillbeddarsom ändtligen visar sig på balkongen och ber sångaren komma upp. Glad skyndar denne uppför trapporna i hopp om att blifva hörd. De båda unga stå nu midt emot hvarandra, han ser in i hennes vackra ögon, hans hjärta jublar, då hon ändt- ligen bryter tystnaden, räcker honom sin hand hvilken Romain innerligt kysser och säger: kMin vän jag kan icke besvara din kärlek ty redan länge tillhör mitt hjärta en annan, se här denna ring. Lämna mig och tänk icke mer på migk. Uppfylld af smärta lämnar Romain den sköna och skyndar sig hem. Lifvet är för honom intet nu sedan hans kärlek ej blifvit besvarad. Han strider med sig själf. aSkall jag kasta detta jåninierlif från mig?k Slutligen har han dock lugnat sig och en manlig beslutsamhet behärskar honom. Han beslutar sig för att gå in i en broderorden och som munk fullkomligt afsäga sig världen. Han begifver sig till klostret och hårdt knackande på klosterporten kastar han en sista blick pä världen, och väntar att dörren skall öppnas. Han framställer sin begäran för portvakten och denne låter honom komma in. De tunga dörrarna slås ingen bakom honom och en inre smärta kom- mer öfver Romain, Qnu är jag död för världens. Han rådgör med abboten och denne finner honom mogen att kunna upptagas i orden. Has ljusa, böljande lockar falla för abbotens sax, den bruna munk- kåpan gömmer snart Romaius vackra, slanka växt- En tid förgår, broder Vencenti söker frid för sin. försmäktade själ men för hans ögon visar sig alltid den vkvinna hvilken han älskade mer än sitt lif. Han ser hennes madonna-ansikte hennes milda rena ögon. Som en demon förföljer honom alltid denna tafla som han icke kan glömma. Slutligen börjar han måla en tafla föreställande Marias him- melsfärd. Med sällsynt ifver arbetar han därpå och nedlägger hela sin omsorg på att riktigt lyckas med madonnans ansikte7 ty här på denna tafla vill han begrafva sin smärta, vid denna vill han glädja sig, ty han ser i madonnans rena ögon, hennes, som han en gång älskade. Abboten beundrar taflan och den vackraste platsenV i kapellet blir utsedd att hänga den på. Den vanliga besöksdagen är åter inne. Där kommer mycket folk, hvilka vilja se klostrets sevärdheter. Vencenti har såsom den yngste brodern blifvit anförtrodd att föra de besökande omkring. Man kommer då också förbi den af honom målade taflan och beundrande betrakta alla denna. De titta efter taflans signatur och låsa eVencentiv. Hvem är Vencenti? frågade de och blygsamt bugar sig brodern. De besökande äro förvånade öfver att en sådan stor talang ligger begrafven inom dessa kalla klostermurar. Ryktet om taflan har spridt sig och det kommer mycketyfolk för att se mästerverket. En besöksdag är åter inne och bland de besökande är också denna gäng en fru för hvilkens skull Vencenti gick i kloster. Han för henne orn- kring i klostret men som han är mycket förändrad genom munkbeklädnaden känner hon icke mer igen den unge lefnadsglade människan, som en gäng bad om hennes hand. De komma också till madon- nataflan. Länge står den unga frun framför taflanwoch hennes moder som följer henne gör henne Vänd!