sta Biograf-Teater. Ave-n 1910. O. Didonl u. Söndagen clen 2 Okt. kl. 6,50 & kl. 8,30 e. rn. TYHANNEN. Gripande drama från Italiens forntid. Det var på den tiden då Italien ännu icke var konungarike. Själf- tagna härskare regerade i de olika provinserna med tyranni och godtycke och folket led under dessa barbarer. Mången förbannelse sökte sig också väg till de själfgjorda fursteborgarna. l en liten stad bodde målaren Otto Rover, hvars taflor voro allbekanta och mycket eftersökta. Den be- römde målaren lefde lycklig vid sidan af sin unga fru – en bildskön och ståtlig kvinna – och var just sysselsatt med en tafla föreställande henne. lfrigt fortsatte han hvarje stund med sitt arbete, då en dag den unga frun råkade ut för ett äfventyr. Traktens härskare, en barbarisk furste, var just kommen till den lilla staden och fick syn på den vackra kvin- nan. Han tilltalade henne och försökte inleda ett samtal, men hon flydde förfärad bort. Så kom fursten en dag in i målarens atelier för att köpa några taflor. Han blef alldeles betagen i dennes senaste arbete och ville köpa detta, men målaren, som icke ville skiljas från sitt konstverk, vä- grade sälja detsamma. Vredgad lämnade fursten genast atelieren. Någon dag efteråt mötte fursten åter målarensÅ unga fru och tilltalade henne a nyo, men hon flydde äfven denna gång bort. Fursten lät då sina tjä- nare taga henne till fånga. Hon gjorde därvid ett förtvifladt motstånd och snart samlades på gatan en massa folk, som sökte fritaga henne. Larmet väckte äfven målarens uppmärksamhet. Han rusade ut och fann furstens tjänare sysselsatta med att bortföra hans hustru. lraseri störtade han fram mot fursten, hvilken han genast igenkände. Tjänarne skyndade lgenast till furstens bistånd och målaren togs till fånga. Under tiden lyckades emellertid den unga frun frigöra sig och fly. Fursten gaf befallning att målaren skulle dödas. Han var redan förd till afrätts- platsen då den unga frun i sin nöd ilade till fursten för att bedja om nåd för sin make. Fursten förolämpade henne emellertid på det gröfsta och hon var redan betänkt att aflägsna sig då hon fann vägen spärrad. Den skurkaktige fursten visade sig ännu mera närgången. -För att finna möjlighet till räddning blef hon nu tvungen att kasta sig ut genom ett öppet fönster. Skurken lät därvid höra ett hånskratt. Genom detta be- teende uppretades dock folkmassan och trängde in på borgen för att ut- -kräfva hämnd. Den fege fursten lyckades dock tillsammans med några tjänare undkomma genom en bakdörr. Då nedtog den vredgade folk- massan borgens fana, som brändes, hvarefter friheten proklamerades. Rover blef räddad i sista ögonblicket och äfven hans unga fru snart åter- ställd. De lefde därefter lyckliga i den fridfulla lilla hjältestaden under en lång följd af år. -Brathlandsdalen i Norge. Hänförande vackra och egendomliga naturbilder. Brathlandsdalen är en af de mest eftersökta platserna i turister- nas Eldorado, Norge, och man förstår tillfullo den dragningskraft, som denna trakt utöfvar, när man medföljer en af de små löpvagnar, som gå längs Sudalsjöarna genom tunnlar och halftunnlar upp till Laateforsen. Storslagna och af en egendomlig vild skönhet efterlämna dessa natur- scenerier ett egendomligt intryck hos åskådaren. Tobaksinöustri på Sunöaöarna. Storslagna handkolorerade industribilder. Vi få här se följande olika tablåei från tobaksindustrien på Sunda- öarna: Sådden, som verkställes på våren, upptagningen och omplante- ringen, skörden, kontrolleringen, torkningen och jäsningen samt till slut cigarrernas fabrikation och emballering. Dessa tablåer aflösa hvarandra i en serie lika pittoreska som intressanta och instruktiva bilder. I irapezen. Ekvilibristiska bilder af stort intresse. De världsberömda akrobaterna Facori visa här inför sin förtjusta publik en mängd förvånansvärda konststycken. EEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEHE En kopp lhé och – hon. Gripande drama i 30 afdelningar. Anders besöker tillsammans med sin far en berömd artists atelier. Han presenteras för den vackra modellen, som är nog vänlig att bjuda honom på the. Det låg kärlek i första Ögonkastet. De träffas gång på gång och en månad senare tillkännagifves deras förlofning till stor för- argelse för hans föräldrar, som väntat sig en förnäm sonhustru. Modern tigger och ber, att han skall vända flickan ryggen, men förgäfves. l sin förtviflan sänder hon modellen ett bref och kommer sedermera äfven själf till henne. Men flickan är orubblig. Hon tycker om Anders och förutser, att det vore att fullständigt tillintetgöra honom om hon skildes från honom. Modern återvänder hem förtviflad vid tanken på att det eventuella giftermålet skulle nedsätta familjens anseende. Något senare kommer ett bref från fästmön, däri hon gifver efter och lofvar visa sig kall mot Anders. På en supé i atelieren uppträder hon så likgiltigt, ja, afkylande mot honom, att han går hem hopplös och modfälld. Modern gläder sig öfver att hafva spelat in i affären med så godt resultat. Hon lyckas emellertid icke att trösta sin son. Flickan synes ej till numera. Anders sysselsätter sig uteslutande med affärer och man tror attthan glömt .bort den enda han älskat. Fem år senare återse de hvarandra för sista gången. Flickan har vandrat omkring likgiltig och nedslagen samt till sist hamnat – såsom skurgumma på Anders kontor. Af en slump öppnar hon dörren till ett privatrum, där hon finner Anders i ensamhet med ett porträtt af henne själf. Han kommer och stänger dörren, kän- nes igen. Skurgumman lutar sig öfver borsten och gråter bittert. Från den dagen se de aldrig mera hvarandra. Fru Kvabbelins afmagringskur. Stormande skrattsuceés. Portvaktsfolket Kvabbelin lefde ett det lyckligaste äktenskap tills en vacker, smärt dam trädde in i porten och bad om en upplysning. Herr Kvabbelin kunde ej låta bli att betrakta den ståtliga damen och hans öga fixerade stundom henne, stundom sin lilla runda fru. Han undgick icke att göra sina jämförelser. Fru Kvabbelin såg detta och med kvinnans raskhet att handla i kärleksaffärer beslöt hon sig för en afmag- ringskur. Hon meddelade genast sin man sitt beslnt och begaf sig därpå genast till en personvåg. Hon offrade en slant och konstaterade – 85 kilogram. ,,Aj, aj”, tänkte hon, ”då måste jag underkasta mig en riktigt grundlig afmagringskur.,. Sagdt och gjordt! Hon gick genast hem för att begynna kuren. Fru Kvabbelin satt i sitt portvaktsrum då brefbära- ren anlände. Raskt ryckte hon till sig väskan — ty nu gällde det att handla e och löpte i väg uppför trapporna. Så snart brefbäraren häm- tat sig från sin förskräckelse rusade han efter uppför trapporna. Under sin färd mötte fru Kvabbelin en tjänstflicka, som bar en tung kolkorg. Denna rönte samma öde som postväskan. Så bar det i väg ned igen och därnere påträffade fru Kvabbelin en man, som skulle aflämna en säck kol. Kvickt åkte äfven denne upp på fru Kvabbelinsrygg och i samma rasande fart som förut ilade hon uppför trapporna. Ogonblicket därefter kom en springpojke med en cykel. Fru Kvabbelin begagnade nu tillfället att få sig en cykeltur. Slutligen korn en kavallerist. Fru Kvabbelin svingade sig upp på denne och det bar af genom gatorna i flygande fläng. Hvarje dag tog fru Kvabbelin liknande motioner, men aptiten ökades och hon åt numera för två, oaktadt mannens förmaningar. Hon lät åter väga sig i hopp att de många ansträngningar, som före- kommit, skulle hafva aflägsnat allt öfverflödigt fett, men döm om hennes förskräckelse när vågen nu markerade – 120 kilogram. Gråtande be- gifver hon sig hem. Hon insåg att afmagringskurer nödvändigt måste vara annorlunda beskaffade. lllill lillllllll llllfllll il! Illl illlllltll. Hejdlöst komisk ooh skrattretande. Makarna Kalsourir hafva redan ett par år varit förenade genom vigseln, men vänta förgäfvcs på en arfvinge. Förtviflad vänder sig herr Kalsourir till institutet för spontan alstring af lefvande barn – och se, nu komma de. lnom kort är dussinet fullt och bland småttingarna upp- täcker makarna med häpnad och förvåning -l en liten negerunge. W Tyvärr har dot ej blifvit oss möjligt att äfven denna gäng tillmötesgå de otvifvelaktigt allmänna önskningar-na om en föreställning för barn. lilod all rätt framställas anspråk att kunna äfven för andra ändamål använda den af oss förhyrda lokalen, och detta förfaringssätt torde helt visst i största och bästa utsträckning motsvara de fordringar, som nr olika synpunkter böraI anses vara gällande i tfn-äga om lokaler för offentliga tillställningar.