Genom Iifvels bränningar. Största felet hos dem som tillhöra det högre sällskaps- lifvet Iar onekligen, att de försumma hem och familj. ln- gen har varit lyckligare an mr och mrs Nostrand, då deras förstfödda flicka kommit till; De målade hennes framtid ljus och hade ej öga för något annat än den lilla älsklin- l gen. – Men tiden gick och sällskapslifvets kraf gjorde sig .allt starkare gällande. q I början sökte de motstå denna dragningskraft, men gåfvo sa efter; Åtta år senare finna vi den lilla flickan fager och alsklig, men försummad af föräldrarna, hvilka voro upptagna hvar pa sitt hall, och helt öfver-lemnad i en sköterskas vård. Det stackars barnets otillfredsställda lang- tan efter föräldrarnas kärlek och omsorg bryter småningom hennes hälsa och en dag7 då föräldrarna som vanligt aro borta, insjuknar flickan. Mannen kommer hem och bringar I barnet i sang. Senare kommer äfven modern, men endast motvilligt ägnar hon sig åt sitt barn, och efter en scen med mannen, som förebrår henne hennes kanslolöshet, skyn- dar hon ånyo bort – på kostymbal. Flickans sjukdom tilltager och mr Nostrand tillkallar en läkare. Denne förklarar att döden är nära, och bud sändes efter modern. Läkaren gör sitt basta för att uppe- hålla flickans lif, men nar modern kommer ar det för sent. Barnets rena skal har redan gått till ett karleksfnllare hem. Den förkrossade mannen lämnar nu hustrun, som ar 1 halft vansinnig af sorg och ånger. Så linna vi den bekla- gansvarda kvinnan knaböjande vid hennes barns nyss bad- dade graf. Äfven han kommer till den förlorade älsklin- gens sisto hvilorum, och har räcka de båda sörjande hvar- andra händerna till frid och försoning. ämb-