. Sahinskornas boriröfvande. Staden Rom var nyligen grundlagd och räknade omkring fyratusen invånare, men bristen pä kvinnor var så stor, att stadens framtid syntes starkt hotad. Romulus beger sig för den skull till grannfolken för att begära hjälp för att bota bristen, men blir motta- gen med han och skämt. Med harm i hjärtat åter- vänder han då till sin stad, men för klok att visa sin vrede, låter han kungöra att Rom tänkte ställa till en stor fest, i hvilken alla kringboende inbjudes. På ett gifvet tecken af Romulus, som själf bemäktigar sig konung Acrons maka, störtar sig så midt under festen romarna i vapen öfver de unga flickorna och röfva bort dem. Bortförd af Romulus kämpar Ersilialmed sin dygd och sin växande kärlek till konungen, då plöts- ligt ett vildt tumult höres i staden Det är sabinerna, som under anförande af sin koung Tatitus genom för- räderi bemäktigar sig citadellet och som nu komma att hämnas kvinnorofvet. Roniarna och fienden drabba nu samman, men då Romulus ser sina landsmän vika för öfvermakten, anropar han Roms skyddsängel Jupiter om hjälp. Och genast ser man sabinskorna störta sig mel- lan de stridande för att med tårar och böner tillbaka hälla sina släktingar, hvilka också lata sig försonas, hvarpå brödrafolken äter sluta fred.