Filmarkivforskning

Programblad Biografteatern Göta (baksida)

• Biograf Biografteatern Göta
• Textinnehåll

  I Mozarts död. Mozarts hälsotillstånd blef sämre dag för dag. Andlig öfver-ansträngning utmattade och slappade honom och mörka tankar (han trodde sig vara förgiftad) plågade honom dag och natt.1 Dock ville och måste han försörja sin familj. Med upp- bjudande af alla sina krafter arbetade han på. sitt Requiem. Hans elev och vän Siizmayer vek aldrig från hans sida. Kon- stanze, Mozarts hustru, bad förgäfves sin man att hvila sig. Läkaren förbjöd honom att komponera och gaf hustrun mycket litet hopp. Gråtande lämnar hon rummet och Mozart blir allena med Suzmayer. Det knackar på dörren och ett hemlighetsfullt bud, som Mozart förut träffat, kommer in och fordrar att mä- staren utan dröjsmål skall göra sitt Requiem färdigt. Budet aflägsnar sig efter att ha lämnat en summa pengar, och mästaren sätter sig äter till arbetet. Då får han en sällsam syn, som han betraktar som ett förebud till döden, och faller i vanmakt. Fa- miljen kommer in och Mozart öppnar ögonen och söker lugna sina närmaste. Därpå ber han vännen att spela för honom, och denne spelar mästarens kompositioner, den ena efter den andra. Mozarts ansikte blir mer och mer förklaradt. och då han till slut får höra vTi-olliiöjten), som återspeglar hans lifsåskådning, sätter han sig upp i stolen och det förekommer honom som lyftades han upp mot dessa lysande höjder, hvarom han talar i :Troll- flöjtenl. Hans elev låter fiolen sjunka, ty han har sett liksom en förändring i mästarens ansikte. I detta ögonblick inträda andra vänner i rummet. Mozart reser sig ännu en gång upp, och på. hans ansikte läsa de inträdande en innerlig bön: rJag ville så gärna ännu en gång. höra mitt Requiemln i Han ber (le-sörjande att sjunga Requiem för honom, och med tårar i ögonen börja de sjunga, medan Mozarts griper takt- pinnen och annu än gång dirigerar sitt verk. Som en änglakör ljuder det, än hviskande som vinden, än brusande som det skum- mande haf. Hvarje sån-gare inlägger sina känslor i tonerna och långsamt förklinga de sista härliga ackorden. Mozart sjunker tillbaka i stolen, för sista gången kysser han sin hustru och barnen, han sänder vännerna en tacksam blick, hans ögon brista och en djup suck tränger upp ur hans bröst. Mozarts snillrika själ ilar till det eviga hemmet. LW

• Relaterade programblad Biografteatern Göta, Kalmar, 1910/05/08
  
• Relaterade filmerMozarts död