.r r.- sea åsäeaawaeeaåeåeseaåaeäéaeouaoshseaegeåeeäe svaceaeeeraåeQee-Qaéoegna: MMOeeWale-näeäebuiaeaeeae:bassäng x äegaeeawseaåaåeeeaeee efesäMoe-aeeaåaeåaénwalu-4490 Was-:1.04 g g e. 02,. 93, ä Program Tisdag-Onsdag den 12-13 Sept. 000.06 H Emo loUnNAL Nm ai. I sLUT MED Tjocms Bland lämtlands liäll och dalar Förtjusande naturbild. LycksaliK ., i. SI SKÄDESPEL I TRE AKTER. FÖRSTA AKTEN. Fartyget har drivit ur sin kur-s och kapten Spragot upptäcker en okänd ö Vid horisonten. Som Vat- tenförrädet är nästan slut, beslutar kaptenen att lägga till vid ön för att förnya detsamma. Medan hans män fylla vattentunnorna, gör kap- tenen en färd inåt ön, som är obe- bodd, och hänföres avtdess härliga natur, och det är med saknad han lämnar den. Efter en ovanligt lång resa har kaptenen med sitt fartyg anlänt till. hemstaden och skyndar glatt hem för att omfamna sin hustru och sin lilla dotter. Efter någon tid var fartyget äter klart att iavgä, och kaptenen tog ett hjärtligt avsked av sin hustru och sin lilla dotter samt begav sig ned till hamnen. Men just som han skulle stiga om- bord, kände han liksom en hemlig- hetsfull makt, som drev honom att vända. tillbaka. Dä han i sin bostad träffade Weston hos sin hustru, för. stod han. allt. H fä du -med din älskare”, sade han befallande. ”Jag tar barnetl” Och därmed tog han den lilla flic- kan i sina armar och steg med hen- ne ombord pä fartyget, som genast lättade ankar och avseglade. Det var ett hårt slag för den he- derlige mannen, och han beslöt att tillbringa sina återstående dagar fjärran från människor. Han erin- rade sig den underbart vackra, obe- bodda ön, som han under sin före- gående resa upptäckt och som han kallat 7iLycksalighetens ö 7,, och han beslöt att för alltid slå sig ned där . med sitt barn. Han satte kursen på ön, och se- dan. han fått den i sikte, överlämna- de han befälet ät förste styrmanncn och lät sätta sig och barnet i land jämte nägra oundgängliga redskap samt bössor och ammunition. ANDRA AKTEN. Femton är ha förflutit och kapten Spragot sitter lugn och lycklig utan- för sin enkla hydda på den paradi- siska ön. Den lilla Jane har vuxit upp till en .strålande vacker ungmö, frisk, stark och härdad, som simmar som en fisk, klättrar upp i de hög- sta träd och sköter en bössa som en gammal. jägare. Den gamle mannen och det o- konstlade naturbarnet äro lycklige. i sin lugna, avskilda Vrä av världen, som ger dem allt Vad de behöva utan möda och besvär. Endastl en gång förmörkas den gamles panna. Jane har pä ett ull- dlangömt ställe i hyddan funnit en , mängd klara, blliXtrande stenar, Som hon nyfiket visar fadern. Denne rycker dem häftigt ifrån henne och säger: ”Det är diamanter, som jag för många år sedan fann här pä ön ; Å men du skall ej bry dig om dem, de göra människorna olyckliga”. Och med dessa ord lade han de dyr- bara stenarna tillbaka i deras göm- ställe. Nägra dagar därefter dog den gamle kaptenen, och den stackars Jane var nu ensam. Då hon en mor- gon dystert blickade utåt havet, upptäckte hennes skarpa ögoni bränningarna utanför .ön en man som, liggande på en planka, käm- pade för livet. Det var tydligen en skeppsbruten, Och Jane skyndade-ner till stran- den, kastade sig i vattnet och sim- made ut till den nödställde, som hon efter mycken möda lyckades föra i land. Hon släpade ”den sanslöse in i hyddan och lyckades genom sina omsorger återkalla honom till sans. Dä han återhämtat sina krafter, be- rättade han, att han blivit rninerad av sina. vänner samt att han däref- ter tagit hyra som. matros pä ett far- tyg som förolyckats utanför ön. Rolf hette den unge mannen – trivdes gott på1 ön, och Jane var lycklig, som nu fätt sällskap i sin ensamhet. De båda unga lärde snart att älska varandra, och Rolf tyckte att den vackra ön var ett paradis, där han för alltid ville vistas med Jane. Men så upptäckte han en dag dia- manterim, och med denna skatt i sin hand blev han som förändrad och började längta. tillbaka till civilisa- tionen. Han lät ständigt ett bål brinna pä högstä punkten av ön, och en dag blev signalen uppmärk- sammad av en förbipasserande än- gare. Rolf och Jane togos ombord, blevo vigda och medföljdc ängar-en till Europa.. TREDJE AKTEN. Vid framkomsten sålde Rolf dia- manterna och blev en rik man samt kastade sig genast in. i sällskapsli- vet. Men Jane, det okonstlade na-l turbarnet, hade svårt att finna sig till rätta däri, och begick många misstag till deras umgängesvänners stora förnöjelse. Hon saknade ofta sin vackra ö . och längtade alltid tillbaka dit. En- dast kärleken till Rolf kunde kom- ma henne att finna sig i de nya för- hällandena, men då hon en dag upp- täckte, att en vacker kokett försökt att fängs-la Rolf i sina garn och var nära att lyckas, vaknade hennes vill- jekraft och hon fattade ett djäth beslut. Hon uppsökte den kapten, vilken fört dem till Europa och Vilken Varmt fästat sig vid den Vackra, okonstlade flickan, samt hade med honom ett allvarligt samtal, som ha- de ett oväntat resultat till följd. Samma natt, dä Rolf hade ett 1116,, te med den vackra koketten, blev han av kaptenen och tvä av hans män gripen, klloroformcrad samt förd ombord pä ängaren, som just skulle avgå pä sin resa. Dä Rolf vaknade ur sin långvari- gabedövning, fann han sig liggan: de i den välbekanta hyddan pä HLycksalighetens ö”. Han stapp- lade upp frän bädden och gick ut samt säg Jane nere vid stranden, sysselsatt med att med en yxa för- inta en båt, det enda. förbindelse- medlet med yttervärlden och som kaptenen av medlidande lämnat, dä han, efter att ha landsatt Rolf och Jane, lämnat ön. Rolf rusade i vredesmod ned till stranden. Han förstod nu allt och överhopade sin hustru med de häf- tigaste förebräelser. Men Jane stod stum och betraktade honom med allvarliga ögon. . Rolf läste i dem så mycken ömhet och kärlek, att hans vrede försvann. Rörd öppnade han sina armar, och Jane sjönk lycklig till hans bröst. BARN ÄGA EJ TILLTÄRDE. :arg-wasearleawaevassare-gameeggwaeegwgaeawgwgwgwuwres Luleå 1916. Tryckeri-AB. Norrskenet Q&?e? vagfgg Qagggqggg WÖQQQQ 799 få? ?QW ?Q9?69 769 9g3799799?g& 999 gå QQQQ.QQQQQQQ?QQQQQ ?QQ QQ få?93?faw?.1739999ä1939w01933 WQQ?WQ?QW QQQQQQQQQQ i WQWQWQWW901foiibwåvawerservrarwrgwewoc egwqwawowawgwecwwegaegaegeegwé- b ä w . VÄNDI