.ff-s än? lillllllllll llillllllll llllllill-lllllll llllllll Fredagen den 11 kl. 8,15 e. m , Lördagen den 12 kl. 8,15 e. m. samt Söndagen! den 13 Nov. kl. 6 och 8 e. rn. fria Nå ms I :Nå PROGRAM: 1l gamla PRAG, à (Böhmens hufvndstad.) Vacker och. intressant naturbild. Prag, den gamla Böhmersfaden, med sina ålderdomliga sevärdheter är den böhmiska konungens residensstad; århundradens gamla vittne om vilda kamper ffr politik och religion. – Bildernas ordning är: Rådhuset. – Synag ogan. – En skola på 14-hundrata1et. – Den heliga fräl- sarens kyrka. – Den franska brunnen. – Karlsbron på 14- hundratalet. 2. Den tjocka käringen som husfruns hjälparinna. Stor-mande skrattsuccés. -ISäsongens bästa skämtnummer. Fru Fetty för ett särdeles rörligt lif. Under senare tiden har dock hennes materiella välstånd något försämrats så att hon nödgats taga tjänst såsom husföreståndarinna. I denna tjänst visar hon nu hvad energi och kraftig -vilja kunna uträtta. — – – – – – – – – – – Konstfilm! 3, LILLA ELSA. Gripande bild. Manövertid. Eftcr ansträngande marscher tågar regementet under mu- sikens toner in i den lilla staden hvarest en kort rast vinkar officerare och manskap. Löjtnant Ernst gör lycka. Han blir anvisad kvarterivilla aBelle- Roseff, hvarest han blir hjärtligt mottagen af husets herre och hans unga gemäl. På förekommande sätt ber hon honom intaga kaffe med dem i par- ken, och fängslad af den unga fruns älskvärdbet går löjtnant Ernst med nöje in därpå. Isen är snart genombruten, och snart se vi dem med husets fader sitta vid bordet i förtroligt samspråk under det den lilla Elsa leker med sanden vid deras fötter. Officeren berättar från sin tjänstgöring och fru Lore hör intresserad på. Herr Lore måste dock fara till den närbelägna staden, och af grannlagenhet vill också löjtnant Ernst draga sig tillbaka. Husets herre ber honom dock stanna och hålla hans fru sällskap, och fru Lore ser icke ogärna att den vackre officeren fördrifver tiden för henne med sina berättelser och snart Väro de båda åter fördjupade iifrigt samspråk. Under vägen är hennes gemäl orolig. Han känner ju alls icke igen sin gemål; hon har jul blott ögon för den unge officeren. Han lugnar fsig, ty han vet, att hon ju älskar honom. – Fördjupad i underhållningen märker modern icke, hur lilla Elsa. i ett obevakat ögonblick springer bort från fiickan, tager vägen genom den öppna parkdörren och ilar därifrån. Under denna tid flirtar fru Lore med den unge officeren, och tiden fiyger riktigt bort som en stormvind tills en sig- nal kallar löjtnant Ernst till tjänstgöring. Emellertid fortsätter lilla Elsa, med sin kära docka på armen, bort på vägen. Fullkomligt öfverlämnad åt singjäliI skrider hon ut på bron som för öfver sjön. Svanorna leka med hennes docka vid bäckens strand, öfver- skrider, under det hon springer vidare, en banöfvergång kort innan ett tåg kommer framrusande, plockar ax pä sädeslälten och vänder slutligen tillba- ka. till iiodstranden för att fortsätta sin lek. – – – – – – – – Film de American Biograf Comp. – Konstfilm! 4. En plötslig ljussiråle. Gripande bild i 50 utdelningar. Skillnaden mellan kärlek och vänskap torde i allmänhet vara tydlig nog, men hur ofta äro vi icke tvehågse i den vägen. Om vi hafva framför oss ett vackert ansikte och en tilldragande personlighet, så äro vi genast så intagna, att vi tro oss höra hjärtats röst och det kan likväl blott vara ett ytligt intryck. Den första anblicken är ofta nog för att hypnotisera oss, men se vi närmare efter så märka vi snart hur vi misstagit oss. Så gick det ock- så med John Rogers, en ung kemiker, hvilken var uppriktigt förälskadi den äldsta af två. systrar, men i ett tillstånd af nyckfullhet föredrog den yngre. Han var hänförd af hennes väsen och utmärkte henne på alla vis, gifte sig med henne, men den unga frun blef snart trött på det husliga lifvet. – – 5- Dödens ö, P H I L 0 E. Praktfull naturbild. (NUBIEN.) Praktfull naturbiid. 1. Ön Philoe är till en del öfversvämmad af Nilen sedan fördämnin- gen konstruerades. 2. Isistemplet. 3. Kiosken. s. llndkom med himla förskräekelsen. Komisk och skrattretande bild. En ung man, Arthur Lacreme, är gift med en förtjusande ung fiicka, Alice Beauvisage och deras förbund skulle vara en evig smekniånad om icke harmonien stördes af en grälsjuk och stridslysten svärmor. Till sist förbjöd mägen, utom sig af harm, svärföräldrarne att visa sig i hans hus. En månad gick till ända och herr och fru Beauvisage plågade af att ej mer få träffa sin kära dotter, våga sig på ett besök i all hemlighet under den äkta mannens frånvaro. Men denne kommer oväntadt hem och svärlöräl- draäpe ge sig på flykten, dock icke utan att glömma hatt och käpp på moerna.–e—————– Kon stlilm ! 7. äe sin dödssynderna. Stor-slagen dramatisk handling. Konstnärligt handkolefrad. Den filmserie som vi under denna titel låta framträda är ett stort framsteg i konstnärligt afseende och hafva vi efter mogen öfverläggning vågat utarbetandet. Historien lär oss att bibeln är den bok som Newton läste med förkär- lek, Leibniz talade om henne blott med den största vördnad. Cromwell bar henne städse i sin sadelficka, Golbert genomläste henne minst en gäng om året” konstnärerna hafva sysselsatt sig med henne lika mycket som tänka- ren alla tiders och länders målare hafva i henne funnit en outtö mlig källa för sina verk. Så hafva också vi börjat studera denna oförlikneliga bok och i dag kunna vi meddela att vårt verk är afslutadt. Publiken skall nu dömma om denna bildserie. Den väcker förvåning då de bibliska tilldragelser som honi stora drag för våra ögon framvisar, framställer, hvar och en, en dödssynd. Densammas konstnärliga utförande är oförliknelig. De minsta detaljer äro så sorgfälligt utarbetade att det hela är en bild af högsta fulländning. Innehållet är omväxlande storartad och enkel och kan omöjligt öfver- träffas i konstnärlig verkan. I koloration och fotografi är denna serie vär- dig den stora Gaumont-Konstfilmen. Vi bringa i denna vecka 2 af bilderna: ffHÖgrnodetu Och uVill”- ningslystnadenf. .M NW; Västervik 1910. C. O. Ekblad 8: Czo.