w ing; – Bee Biografen ”wa ”WA y5.1 ”WA LYA KUA .Immkn-.Lm-.nnA-KIAAÅVWHI, v, l LA EE :vw nIÄVB–EEI- ramar.. Insi- MA .iv (F i . i giver -2-timmarsförestäl-l ning å – lindiemplar useti lim Ur programmet må framhållas: Juckasjärvi kyrkoby under Anders- måsshelgen. Intressant bild från Lappland. , .Tjocka frun som hjälpreda. Ett lustspel som utlovar stormande skratt. Kvinnliga trapetzgymnaster. Storartade prestationer. Falskt allarrn. . Skämtnummer av roligaste slag. Vid .brasan Enastående vackert drama. – – Bortvisad från hemmet för en broders skull. I 085.! :årsdagen av Titanics undergång. U Heltimmesskådespelet Dödsfärden i natt. och is. Jäiieängaren ”TITANICS” undergång. Förväxla ej denna jättefilm med mindre skildringar, som tidigare visats. Denna bild kostar i in- spelning c:a en halv million, och har inspelats av en skådespelaretrupp på över 500 personer. Romantiserad skildring från ångarens första och sista färd. 1) Dödsfården anträdes. Ännu står denna hemska olycka levande klar för ens minne. Som ett stort svart kors står den stolte jätteångarens sista färd ristad i århundradets minnes- bok. Och medan ännu minnet lever, mången än kanske begråter sina kära, vilar ångaren där nere, för alltid, för evigt. Människosnillets stolta värk kämpade förgäves mot naturens egna krafter.- Det är naturligtvis ej en skildring från Titanics dödsfärd, som här framvisas, utan är det en på berät- telser och skildringar om olyckan byggd historia som här rullas upp för ens ögon. Jätteångarens avresa, hur den stolt plöjer oceaner vågor; dess mäktighet är mer förhöjd genom småfartyg De väldiga luckor-na i skeppets sidor slutas. Jät- teångaren är färdig för sin färd. Och från land vifta de vita dukarna, och glada ”lycka till” ljuda genom luften. Allt längre och längre ut glider ångaren. Snart skönjes hemlandet endast som en strimma långt vid horisonten. – – – Från akterdäcket ljuda milda toner i den ljumma sommarkvällen. ”Home sweet home”, den kära en- gelska nationalhymnen, vid vars toner varje engels- mans hjärta alltid slår litet raskare, ljuder mäktigt över havet. Det var hymnen till havet, det var för- spelet till dödshymnen. Då ljuder ett rop i kvällen. Det är från utkiken. Isberg i sikte! Som jättelika spöken segla tysta döds- seglare över havsytan. Några sekunder av ångestfull väntan. Då höres plötsligt ett fruktansvärt brak, jätteångaren har blivit sårad i sitt hjärta, en fruktansvärd läcka har isberget rivit i dess sidor. Vaggande hit ochidit, glider skep- pet av isberget. Ett ögonblick är det dödstyst, alla stå som lamslagna inför det påbörjade dramat. Där nere i telegrafrummet har den unge förste telegrafisten suttit i allsköns lugn och ro. Så kommer kaptenen ner. Mörk och olycksbådande ger han or- der om att avsända hjälpsignaler. r Och maskinen knackar oupphörligt uhjälp, hjälp, vi gå till botten”, men förgäves. Ingen påträffas. Då äntligen är hjälp på På däcket har emellertid hela vidden av olyckan blivit bekant, och på en gång utbröt en fruktansvärd panik. Plötsligt slocknar ljuset, och i nattens mörker bli fasorna än större, än hemskare. Och under allt detta fortsätter ångaren sin färd för full maskin för att åtminstone göra ett försök till räddning. 2) På havet. 3) l natt och is. som passera förbi; allt är framställt på ett realistiskt och målande sätt. Och under det ångaren allt mer och mer nalkas sin dödsbädd, då leker. man inom dess relingar, utan en aning om att döden vässat sin lie och den inom några få timmar skulle göra en rik skörd. Filmen, som är utomordentligt väl iscensatt-den . har kostat omkring 500,00!! mark -, har blivit ett av kontinentens största slagnummer. Alla teatrar, som haft densamma, ha varit överfulla, och ständigt ha nya . massor vältrat dit, och utan att vara rafflande, bjuder bilden ju en god inblick i passagerarnas liv på en dylik jätteångare. En timme efter olyckan börjar ångaren redan luta, och passagerarna föras med skyndsamhet ner i båtar- na. Kvinnor och barn först. Männen tävla om att visa sig uppoffrande men även flera kvinnor vilja hällre dö än lämna sina kära. Men allt djupare och djupare sjunker skeppet. Kaptenen ser med förskräckelse, att han ej kan rädda alla. Men då paniken blir för stor, tilll-opar han dem maningsordet: Glömmen ej att Iären engelsmän! Nere i Marconitelegrafstationen arbetar tjänstemännen med dödsförakt. Han står snart i vatten till midjan, men alltjämt är han kvar på sin post, än hade han ej full- gjort sin plikt. ”Fartyget sjunker allt mer och mer7 om ett par timmar gå vi till botten”, ljuder den häls- ning kamraten får, då han är på väg att rädda sin tvillingbroder. Då avbrytas signalerna helt plötsligt. Marconi- telegrafisten har gjort sitt, och rörd löser kaptenen honom från sin post. I maskinrummet höres plötsligt en fruktansvärd explosion. Pannorna springa, vattnet har trängt in i dem och förorsakar än mer olycka. Och från denna stund är skeppet ett redlöst vrak. Allt närmare och närmare kommer slutet. Jätte- ångaren reser sig plötsligt rakt upp och ner samt sjun- ker. Den ena raden av ljus efter den andra försvin- ner under vattenytan för att slockna och aldrig tändas mer. Angarens korta, stolta färd har blivit dess första och sista. Djupt där nere under ytan ligger den, tills kanske en gång naturen själv skall frambringa den i dagsljuset. Miljoner vila på denna fläck av havets djup. Men bland vrakspillror, vågor och is kämpade passagerarna sin sista kamp mot döden. Förbi . .. Biljettpriser: 50 för äldre, 25 öre för barn. onsdagen d.. 15 april kl. 8,15 em. vördsamt sjögren & carlsson. Umeå 1914, A.-B. Umeå. Tryckerier. vv i …A i