Filmarkivforskning

Programblad Röda Kvarn, Umeå,

• Biograf Röda Kvarn
• Ort Umeå
• Årtal 1914
• Textinnehåll

  Endast Söndag kl. 4, 5, 6, 7, 8 o. 9 (till lill-em. Entré 4:0 öre. (Kuponger 3 kr.) Skolungdom o. manskap 30 öre. QEJ Icke för barn. Icke för barn. PROEHM. Musik ai .silislirkesiiii lllllililllil: llilllll lilllfllll lltll lilill l. Bttll-iliilifl lllll llllllilli: lill lilllill Btili-lltMllfi. Spännande vilddjursdrama i 3 avdelningar i: O RSTA AVDELNINGBN . Theodor Neudorifer, en ung medicine kandidat, gick en afton under sin kvälls- oro-menad förbi en biografteater, dä hans ögon fängslades a-v ett stort pla- ikat. vilketN förkunnade att Aut Nissen, ”kallad fil-mdrottningen. uppträdde i ett drama ”Livets villovägar”. Det porträtt, som fanns anbrakt, visade en ung dam med ett vackert, pikant ansikte. som genast väckte hans intresse. Han gick genast in pä biografteatern och äsåg föreställningen, varunder hans intresse för hjältinnan ytterligare stegrades. iHan beslöt att göra ihenncs bekant- skap, vilkiet ej borde möta några svä- rigiheter eftersom .han på programmet säg, att en .av hans vänner, Platen, hade inspelat det drama. i vilket filmdrott- ningen uppträdde. 11l-lan skrev gen-H till denne och bad att få övervara in- spelningen av en film, on begäran som naturligtvis genast bifölls. Följande dag inställde han sig i den stora ifilm- ateljén i förhoppning att där fä träffa den sköna divan. Hans förhoppning slog också in, och han blev både presenterad för den unga flickan samt fick över-vara inspelningen av ett nytt drama, i vilket hon spelade huvudrollen. -Dä han betraktade hen- nes ståtliga, yppiga- gestalt, hennes sto- ra glänsande ögon och hennes läppar, kring vilka ett outgrundligt leende lek- te, växte hans beundran allt mer. Dä hon slutligen tog avsked efter slutat arbete och begav sig hem. förlo- rade genast ateljen och arbetet där allt intresse för Theodor och även han av- lägsnade sig. Utanför porten hittade han en liten damväska av siden, som han tog upp och stoppade i fickan, var- efter han begav sig .in på ett kafé för att närmare undersöka sitt fynd. Det första han säg då ilran öppnade väskan. vair ett visitkort, pä vilket han läste ”Aut Nissen, Kungsgatan 27”. Theodor spratti till av glädje; det var hans tillbeddas väska, som Ihon antagli- gen tappat, då hon lämnat ateljén. Lyc- kan gynnade honom synbarligen; här var ett tillfälle att besöka henne i hen- nes hem. Han fattade genast sitt beslut, och en stund därefter stod han i fröken iNissens salong, där han fann henne le- kande med en liten vacker lejonunge. ADä han överlämnade- väskan, som bland annat innehöll ett dyrbart pärlhalsband, blev han hjäl-tligt mottagen och över-.ho- pad med ytacksamhetsbetygelser. Den sköna ko-ketten utvecklade all sin älsk- värdhet och visade honom omkring i sin eleganta, med dyrbara konstverk smyckade- våning. Den dyrbaraste .skatt den inneslöt var dock en samling afrikanska lejon, som voro förvarade i ett stort rum i fkällarväningen, kring vili- ken löpte ett galleri, varifrån man i trygghet kunde betrakta de ståt-liga dju- ren, vilka -Aut höll mycket av och som hon själv brukade giva föda. Dä rIlhieodor slutligen tog avsked, lämnade han sitt hjärta kvar; hennes .skönhet hade förtrollat honom och han kände, att han vansinnigt älskade den bedårande kvinnan, vars blickar även med en brännande glöd omsveptei den stätlige och vackre unge mannen. AiNDlRA AVDiELNIINiGiEN. .Det förs-ta ibesökletX följdes snart av andra, och snart var Theodor den skö- na kokettens underdånige slav. Han levde endast för henne, lycklig och stolt över den vackra kvinnans gunst. Deras förbindelse hade .redan räckt av .GEORGES JACOBY. åäää länge. dä Theodor en dag fick följande brev: ”Min käre broder! Vår moders sjukdom har uppslukat värt lilla kapital, som var utsett till dina studier. Klan du ej försöka ställa sä, att du på ett eller annat sätt kan full- borda dina studier? Din syster Lina.” Denna underrättelse korn som ett äsk- s-lag för den unge mannen. Han kände en oemrotståndlig kallelse för läkaryr- ket, och hade med liv och lust hängivit si-g ät sina studier. fOch att nu behöva avbryta dem! För-tvivlad sänkt-e han huvudet i sina1 händer. Då -kände han en mjuk hand pä sitt huvud och en kär röst viskade hans namn. Det var Aut, som inträtt i hans rum och -förundrad över hans dysterhet frågade om orsaken därtill. Utan att svara ett ord räckte han henne systerns brev. som hon genomlästc. l stället för att bli ledsen, lät hon :blott höra ett klingande skratt. Dä han förvånad be- traktade lien-ne. sade hon Vle-ende: ”Jag skall lämna dig de pängar du behöver tiil-l dina studier.” Och då han avvär- jaude slog ut med händerna, tillade hon: ”Var inte stolt! Om du sedan sä ön- skar, kunna vi gifta oss, i vilket fall du ej behöver återbetala pänningarna.” Och då hon därpå lade sin larm kring hans hals och på honom med sina strä- lande ögon, kände han sin stolthet för- svinna och han mottog hennes anbud. De voro lyckliga, de båda älskande. men deras lycka skulle ej vara så länge. På en bal, som de båda besökte. lät Aut, upprymd av dansen och champagnen, kurtisera sig sä ivrigt, att Tlhteodor, upp- tänd av svartsjuka, ställde till ett häf- tigt uppträde. som slutade med en full- ständig brytning. Följande dag avsände Theodor föl- jande brev: ”Autl Jag har nu erfarit sanningen vad dig angår. Låt oss skiljas som goda vän- ner, ty all förbindelse oss emellan är för framtiden omöjlig. Theodor.” Härpä erhöll han följande svar: ”Theodorl . Jag är för stolt att k-varhålla dig. iDu är fri. Vi mötas endast ännu en gäng. men kom då ihåg, att du ej kan undgå mig och att jag skall hämuas! Ant.” T REiDJ 1E A V.DiEil;N INGEN. Tre är ha gått. Theodor har avlagt en glänsande examen och är nu en be- römd läkare. Han har. för sina studier och sitt yrke glömt sin passion för Aut, som var honom ovärdig. I stället har han fäst sig vid en Vung flicka med en retn och uppriktig kär-lek, och dä hans inkomster som en skicklig läkare pä modet tillåter honom att gifta sig, är bröllopsdagen redan utsatt. En dag sitter Aut i sin budoar och lä- ser tidningen då hennes tblickl faller på följande notis: ”Den unge, berömde läkaren med. dzr Theodor iNeudörfer skall ingä äktenskap med fröken Greta Elvin. iBröllop-sdagen är bestämd till. . .” Hon lät tidning-en sjunka och försjönk i djupa tankar. Så lyfte hon huvudet och en hotfull blixt glänste i hennes ögon. . . Theod-ors bröllop hade ägt ru-m; de båda makarna voro ensamma, sedan alla bröllopsgästerna avlägsnat sig och med lyckliga blickar betraktade de var- andra. Då stördes deras lycka av ett brev till Theodor. iDet lydde: ”Mi-n vän! Du är bunden av ett löfte. l dag på din bröllopsdag begär jag att det upp- fylles. Om du ej vill att hela världen skall få. veta, hur Theodor Neudörfer blev läkare, sä kom i afton kl. 10 tillI din gamla väninna Aut Nissen.” Theodor tvekade länge. iHan kände en oövervinner-lig motvilja mot föremå- let för siin gamla förbindelse. Men å. andra sidan stodo hans heder och rykte på spel, och han :beslöt att infinna sig. Under förebärande av ett viktigt sjuk- besök slet han sig ur sin makas armar och stod pä bestämd tid i Auts salong. Aut mottog honom, med sin vanliga älskvärdhet, men dä hon säg sin :forne slavs motvilja och avsky för henne, vaknade hennes hämndlystnad och grymhet, och hon uttänkte en fruktans- värd hämndplan. Under -förevändning av att skänka honom en bröllopsgäva. bad hon honom i skämtsam ton att med förbundna ögon följa sig till ett annat rum. För att sä snart som möjligt få slut pä det för thonom sä pinsamma upp- trädet, gick han in på hennes som han trodde skämtsamma nyck. Men det var intet skämt, utan en fruktansvärd verklighet. Med en duk för ögonen följde han sin lcdsagerska. som förde honom genom flera rum och trappor, och dä han slutligen kände sig ensam ryckte :han bort bindcln för ögo- nen och säg sig ensam i – lejonburen. fiörskräckt skyndade han sig till dör- ren, men denna var stängd. Djuren. oroade över detta sena besök. började sakta doft moi-rande närma sig honom. Kastande förtvivlade blickar ät alla häll, vai-sebiev den o-lycklige en galler-för- sedd öppniug nägra .meter frän golvet. Självbevareisedriften skänkte honom vingar; han tog ett väldigt språng och lyckades nä galiret, som han krampak- tigt omfattade. Det var hög tid, ty de vredgade vilddjuren röto nedanför .ho- nom och försökte nä honom. Det var en yfasansfull belägenhet; han kände att hans krafter till .följd av den oerhörda själsspänningen hotade att övergiva ho- nom och att han inom kort mäste släp- pa taget, och clä var hans öde avgjort. Dä hörde han ett bänskratt över sitt huvud och då han blickade upp säg han Aut lutande sig ut över balustraden kring galleriet betrakta honom med grymma ögon samt hörde henne ropa: ”Dä du ej ville tillhöra mig, får du bliva lejonens byte”, varefter hon avlägsnade sig. -De grymma orden, men ännu mer tanken på hans älskade maka, spände änyo hans vilja och muskler till ett för- sök till räddning, och dä .han blickade sig omkring, såg han i närheten en ljus- krona, som med en lång kedja var fästad vid tak-et. Spännande sina krafter till -en övermänsklig ansträngning kastade han sig ut i rymden, lyckades få tag ii ljuskronan och klättrade uppför kedjan tills han nådde balustradens kant. Svingande sig över denna, begav han sig med vacklande steg till närmaste fönster, ryckte ned gardinen, som han fäste i fönsterposten, firade sig ned på gatan – och var räddad. Men där sveko honom hans krafter och han föll avsvi-mmad till marken. Men uppe på balustraden, blickande ned i l-ejonbur-en, stod en kvinna för- sänkt i dystra tankar. Hennes hämnd hade .miss-lyckats, hennes kärlek tillba- kavisats; livet hade ingenting .mera att bjud-a lhienne, hon hade ej något :att leva för. Där nere hos hennes lejon, fanns död och glömska. Och- hon lutade sig ut över balustradens kant . . . s 1 fet SVENSK VECKOREVV. far Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.

• Relaterade filmerFilmens drottning