Onsdagen d. I8-Fredagen d. 29 Februari. eeeeeåreoi QQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ ardagar kl. 6, 7, 8 och 9 till 10 e. m. Sön- och helgdagar dessutom kl. 4 och 5 e. m. f. . ef 35 öre. Manskap 25 öre, bam 15 öre. Kuponger f: 10 biljetter kr. 2: 50. QQQQQQQQQQQQQQQQQQQ Gääääääääwääååäääåäm Musik av egen orkester. IÅ n Ers w Ryskt drama Katja och hennes gamle far äro på väg hem till sin tarfliga bostad med de slantar de lyckats förtjäna, han som positivspelare och hon som blom- sterförsäljerska. Hittills-ha de lyckats nödtorvtigt livnära sig. Men nu känner den gam- le sina. krafter avtaga och måste in- taga sängen, och det blir nu .Katjas tur att ensam förtjäna till deras up- pehälle. Den stackars Katjas vilda ängsblommor finna sällan. någon kö- pare och nöden för de stackars män- niskorna blir allt större. En. dag har iKatja slagit sig ned på vägkanten i dystra tanlkar. Inga pän- ningar, intet bröd i huset, fadern sjuk och intet att köpa medicin för! Den stackars flickan grät bittert öfver sin tröstlösa belägenhet. Då hörde hon på avstånd vagnsbuller, o. snart syntes ett elegant ekipage rulla fram med en ensam herre uti. Katja beslöt att ännu en gang försöka sin. lycka och. rusade fram till ekipaget. Greve lvanoff i så hette den främmande herrn åhörde med varmt delta– gande den stackars flickans berättel- se om sin olyckliga belägenhet. dan han lämnat henne en större pän- ningsumma uppmanade han Katja att vända sig till honom, om hon och fe- dern .framdeles kunde behöva. rågot. Den gamle faderns tillstånd för- värrades allt mer och några dagar därefter var han död. Katja sörjde honom djupt; hon stod nu ensam i världen; Alexandrow kom och då. och hälsade på henne, men hans hc- sök gladde henne ej nu mycket som förr. Hon tänkte i sin ensamhet mera på. den unge, vackre greven, som visat deltagande i hennes bekymmer, än på barndemsvännen. Även greven tänkte ofta på den lilla blonisterförsäljerskan och skic- kade till. henne sin förvaltare med kläder och smycken, och någon till därefter kom han själf på besök. Vid detta andra besök slog den gryende kärleken uti full blom, och en kort tid därefter hemförde greven den unga Katja som sin lyckliga hustru till sitt slott. Någon tid efter bröllopet sutto de lyckliga unga makarna i en berså i slottets trädgård. Det var en vacker tavla att skåda de båda makarna, där de sutto i den vackra trädgården med kärleksstrålande ögon betraktande varandra. Då kom en. betjänt med ett brev till Katja. Det var från Alexan- drovv, som bad henne att icke glömlma honom i sin lycka och som. anhöll att henne och hennes gemål sin uppvaktning. Hon räckte sin man brevet och denne, som visste att A- lexandrow var hans hustrus kusin o. barndomsviéin, befalde betjänten att genast :införa den besökande samt mottog honom vänligt och bad ho- nom. tillbringa någon tid på slottet. Därpå avlägsnade han för .att låta de båda barndomsvännerna ostörda. samtala. om sina minnen. Då AchandroW Katja skön o. älsklig, vaknade hans aldrig slockna- de kärlek till barndomsvännen åter upp med fördubblad styrka och han förklarade i passionerade ordalag .sin kärlek och erinrade henne om deras forna tillgivenhet. Men Katja avvi- Föråjude! får bam. eeeee Program 5 öre- BR. .m geeeeå LIGHE . i 3 avdelningar. sade honom med lköld och värdighet, och efter några dagar lämnade Alex- androw slottet, sedan han funnit att alla hans närmanden strandade på Katjas stolthet och förakt. Ett år hade gått, och de båda ma- kar-nas lycka. hade ökats genom en sons födelse. Alexandrow hade åter- kommit och en dag sände han genom Katjas kanrmarjungfru ett brev till Katja och bönföll henne om ett möte i parken samma kväll. Katja. rev föraktfullt brevet i styc- ken och lät hälsa honom att hon al.- drig mera ville se honom för sina ö- gon. .Alexandrovv fortsatte dock att smyga kring slottet. :Snart blef hans misstänkta. kringsmygande observe- rat av betjäningen och en kväll an- ställde man en .formlig jakt efter denv mystiska. individen. Alexandrovv lyc- kades undkomana men hade dock bli- vit igenkänd av greven. Nu väcktes grevens svartsjuka. En dag satt han sorgsen i parken och betraktade sin lille son, som lekte med en medal- jong. Han tog medaljongen från gos- sen, öppnade den och fann ett minia- tyrporträtt af Alexandrovv, den man, som han trodde vara sin rival. Så föll honom en förfärlig misstanke in. .Han blickade än. på porträttet, än på gossens ansikte och tyckte spåra en viss likhet. För-tvivlad vacklade han in i sitt rum och genomvakade en hemsk natt. Då morgonen gryd- de var hans beslut fattat. Ilan togl reda på var AleXandroW bodde och skrev till honom ett brev, vari han inbjöd honom till slottet. Den olyck- lige Alexandrovv efterkom inbjudnin- gen och då. mörkret inbrutit fördes han af en i en svart kappa. inhöljd gestalt till ett av slottets gamla torn. (Några dagar förgingo, val-under den stackars Katja led bittert av sin mans kalla och föraktliga uppföran- de mot henne, vars orsak hon ej kun- de förstå. En dag berättade hennes kammar-jungfru att . greven varje kväll gjorde ett besök i det gamla ö- vergivna tornet. En dag frågade hon sin man vad han gjorde där.I Greven hefallde henne att följa. honom dit o. han tager sitt barn med .Dar- rande och bävan-de måste hon lyda. Förfärad såg hon Alexandrow, blek och dyster sitta fängslad på. en fbänk. (li-even lösgjorde Alexandrovvs bo- jor, tog fram ett par värjor och ut- manade honom till strid på. liv och död. Mlen Allexandrow störtade fram till ett fönster och kastade ut. Då greven såg sin fiende undkomma vände sig hans raseri mot Katja. Han grep henne i strupen och kastade henne till golvet, då han blev avbru- ten av förvaltaren, som meddelade att Alexandrow låg döende nere i vallgraven och bad att få. gre- ven några ord innan han dog. (lre- ven skyndade ner till den döende mannen, som hedyrade att greven misstagit sig, att hans hustru var o- skyldig och barnet hans eget. Sedan han framstammat detta föll han död tilllbaka. En man ljuger ej inför dö- dens åsyn och greven trodde hans ord. .Dljupt förkrossad återvände han. till sin förorättade maka, som i sin kärlek ädelmodigt förlåt honom allt; och hädanefter störde intet deras lyc- ka och tillit till varandra. .e å e e e å e å e ”QQQQI öäääääääåäääääääaäääöq å e e o e o e e e a Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.