En lande het. yttre dock rädda brev : itä! Program 5 öre. FvÖierfllA. AWDElLN-INGEIN. närheten av greve Valentins slott. Dä greven en dag besöker lägret fängs- las hans uppmärksamhet av den strä- blickar i förening med hans eleganta den Vackra zigenerskan. Sedan gre- Ven avlägsnat sig försjönk hon i ljuv- liga drömmar kinder att purpras och hennes att sträla. Emellertid har en af stam- mens yngre män, Alesko, som, ehnru förlovad med Mirkafvar häftigt för- älskad iiSonja, åsett hennes möte med greven och över-hopade förebräelser. Greven hade en dag stor fäst slottet. Han föreslog sina gäster att äse en zigenardans och sände sin be- tjänt att hämta några medlemmar af Zigenarbandet, och framför allt Son- Den unga zigenerskans skönhet och eldiga dans Väckte formligt ju- bel bland gästerna. Mäst betagen Var Vimmel förde han (Sonja afsides oclh. förklarade henne sin kärlek och till sin stora glädje fann. han att den Var besvarad. Efter fästens slut reste det älskande paret i automobil till gre- Vens jaktpaviljon. Utanför dess gal- llergrindar upptälckte Sonja ltill sin förskräckelse en mörk gestalt; var Alesko, som; följt hennes spår och nu stack en biljett i hennes hand. Dlä hon efter ett ömt avsked från sin äl- skade blev ensam i sitt eleganta rum i paviljongen, öppnade hon biljetten och läste: 7lllag hörde dig lova gre- ven att stanna i hans jaktpavialjong. Om fyra. dagar kommer tillbaka, och ve både dig och honom. ont du då ej följer mig. Alesko”. ANDRA AWDELtNlDNlGEN. Fyra dagar ha förflutit. Pä afto- nen den plötsligt utanför sitt fönster en gäll Vissling, zigenarnas Vanliga Hon. förstod att. det Var Alesko. Hon mäste lyda honom, vida hon ville hjärtat skrev hon följande avskeds- högt, men måste ändå lämna dig. Om jag stannar, svävar nämligen ditt liv i fara. Glöm mig! Din Sonja”. Dä greven återkom, fann han rum- rnet tomt lodh på. bordet PROE m RU Musik av egen orkester. zigenartrupp har slagit läger i hade samma, afton brutit upp Vackra Sonje7 stammens skön- lämna nagra SWlr efter Slg- Hans Vänliga ord och ömma I, u , . tins saknad ar lika djup. gör ”även ett djupt intryck på .ha åter slagit läger hennes ögon so m k omm a att uppsöka greven, och en kVäl att få visa honom deras barn. henne med pä lentin”. Förkrossad läste den kars Sonja de hårda orden och lade förtvivlad bort. För att bli Aleskos förföljelser smög hon nattens mörker flykt i en övergiven halmk-oja. Alesko .hade märkt hennes lägsnande och följt hennes steg Under fästens Värden själf. låg-erna; då. han ej fick det skulle ingen annan göra det. Ven till platsen och säg en k med brinnande kläder och med? marken. tvivlan -igenkänrde sin älskade fjärde dagen hörde lSonja sin Välförtjänta lön, stupad fö kula. sign al. sin älskades liv. flerd sorg i att höra att han var oskyldig d Och sedan hon hade erhållit löfte att sörja för deras lilfa 77Min älskade! Jag älskar dig S-onjas av- för den Vilda zigenarhämndeu. 3 maj kl. 5-10 e. m. å GAMLA K VARN w Entré 25 öre. m M FörbjudetI för bam. ”M Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter. skedsbrev, som han genomläsfte med förtvivlan i hjärtat. Hans efterspa- ningar Voro förgäves, zigenarbandet f rän sitt läger och var försvunnet utan att Ett år hade gått, och greve Valan- Zigenarna i närheten slottet. Sonja med sitt lilla barn på armen lider fruktansvärt, utsatt för sin stams hån och förolämpningar. I sin förtvivlan beslutar [hon sig för av l stod hon utanför slottets port. Till en la- kej lwämn-aL-hon ett breVÄ-fvari handlaren :. . Av misstag lämnar betjänten brevet till grevens moder. 1Förgrymmad lämnar -hon följande svar: 77:Min son Vägrar att taga emot er och ber mig skicka er dessa pänningar. Grevinnan Va- stac- vack- kvitt sig i bort 0th fann till- Men av.” han inträdde i kojan och föraktfullt blev avvisad, svor den Vilde zigena- ren hämnd; han antände kojan uti- från för att hon skulle omkomma i äga henne, rSnart stod kojan i lågor, och eld- ske-net syntes från slottet. I spetsen för nägra av slottets folk ilade gre- Vinna i ett li- tet barn på armen störta ut från ko- jan och efter några steg sjunka till lMedan greven tog hand om barnet och kvinnan, i Vilken han till sin .för- , al- drig glömda Sonja, förföljde de öv- riga mondbrännaren7 som. snart fick I” en Men i ett rum. på. slottet läg den il- la brända lSonja och Vid hennes föt- ter knäböjde den förtvivlade greven. Hon hade nog krafter att Visa Ihonom hans mors brev och hade den glädjen ärtill. hans barn, drog hon sin sista suck i hans armar, ett offer för sin kärlek och trohet och -x Ovanstående program visas Söndagen den