2 Söndagen den 3 maj kl. 5, 7 0.9 em. Måndagen den Entré 50 öre.Å Skolungdem och. bevärilngsmån 35 öre. VN .Ål-”Onsdagen den o kl. v7 o. 9 em. Bai-nx (åtföljaan målsmani 25 öre (sANs FAMILJ-.3) Filmsdramatisering i 5 akter efter HECTOR MALOTyS av franska akademien prisbelönta roman. x Denna .uppseendeväckande film tager en. Speltid PlRlOiIJOiG . Herr James Milligan satt en dag i sin bostad i London, fördjupad i en tidning, då hans betjänt lämnade ho- nom ett brev, som tyckes innehålla högstoangenäma och överraskande nyheter, att döma av hans sinnesrö- relse. vid genomläsandet därav. Det lydde: i , ”Bäste h r 1Mlill iga n l Då er broder .för fem månader se- dan avled i Paris, kunde ni hoppas komma i besittning av hans ofantliga förmögenhet, ity att han lämnade ef- ter.. sig .samlande-imanligesarvingeaetti sjukligt, av alla. läkare dödsdömt barn. Nu har emellertid er svägerska givit livet åt en andre son, denne av utmärkt ln-oppskonstitution, och den- na oförutsedda händelse synes oss in- nebära tillintetgörelse- för Edra iför- hoppningar. i Med tillgivenhet. .G r e t h di. l alle y”. Denna underrättelse var, som hans agent mycket riktigt skrev, dödsstö- ten åt hans If”oi-hoppningar på det sto- ra, arvet. Mon Milligan, som var djärv och hänsynslös man. beslöt att icke uppge hoppet utan strid; ett djärvt steg skulle måhända kunna än- dra allt till hans fördel. Efter en stunds fundering hade har. sin plan klar och utförde-den med snabbhet och skicklighet. Han behöv- de en djärv och samvetslös medhjäl- pare, och en sådan fann .han i en viss Driscoll, om vars bistånd han försäk- rade sig genom en större pänning- summa. Å ISamma dag avreste de båda män- nen till Paris-Ä Medan .Milligan gick upp till sin svägerska, av vilken han blev hjärtligt mottagen, stanna-de Driscoll. utanför på gatan, avvaktan– .de en signal av Milligan för att handla. Denne hade under någon förevi-ind- G li ning stannat kvar i det rum, de I båda barnen befunno sig, och medån modern. begav. sig ut i salongen och sköterskan avlägsnade sig i något ä- rende, öppnade Milligan fönstret och gav signalen åt- den utanför väntan- de Driscoll, varefter han lugnt gick in i .salongen till sin svägerska. Driscoll klättrade under tiden upp till det-öppnade fönstret, steg in i rummet, grep barnet och lyckades o- sedd komma ned på gatan med sitt rov. Då sköterskan efter ett ögonblick återkom, var vaggan tom och barnet ingenstädes att finna. Det blev en o- erhörd uppståndelse; den stackars modern svimmade, polisen allarme- lades, och de noggrannaste efter– forskningar anställdes, men utan re- sultat. Barnet var-och förblev borta. Driscoll hade lagt barnet på gräs- mattan till en plantering, sedan han i dess kläder fastsatt en lapp, varpå han-skrivit: ”De som åtaga sig och uppfostra detta barn skola senare komma. i åtnjutande av en. belöning”. Gömd bakom ett träd i närheten, såg han en man närma sig platsen, stan- na, läsa vad som stod skrivet på lap- pen samt taga upp barnet och där- med begiva. sig utåt landet.. Mannen var en murare vid namn Bai-berin, som efter sitt arbete i Paris. begav sig till sitt hem i den närbelägna byn Chavanon. Lockad av belöningen samt därtill barnlös beslöt han an barnet. Ö Driscoll följdefhonom på .fflvstånd- till (lbavanon, tog reda på mannens namn och huset, där han bodde, .samt lämnade i ihflilligans hand en brev- lapp, på vilken stod: ”Barnet har bli- vit upptaget av en viss Rarberin, som bar i byn Shavanon”. Koinplotten hade lyckats, och de båda- medbrottslingarna låter-vände till England utan att misstänkas. fly-MM? lnÖfiilbiiiivniiyi HN.P i” n ”w Åtta år ha gått, och” den lille Remi, som tror att fru Barberin är hans mor, har fäst sig vid henne med stor aillgivenhet, o. hon älskar den-raske och livlige gossen med en moders kärlek. ” Hans barndom .för-flöt lyckligt, och han växte och frodades i det friska lantlivet. Men hans sorgfria dagar skulle snart taga slut. Han-s..foster- far Barber-in hade råkat ut för ett o- lycksfall under sitt-arbete, så att han blev urstånfdsatt att arbeta. l ett brev som han skrev från lasarettet, be- -fallde han sin .hustru att sälja deras ko samt då Remis föräldrar ej gåva sig tillkänna, lämna honomV på hitte- barnshuset för att han ej skulle ligga dem till last. Då han efter en tid hemkom som invalid och med sinnet. för-bittrat ö- ver den olycka som drabbat .honom och fann .gossen fortfarande hemma, blev han ursinnig och beslöt, trots hustruns böner att få behålla gossen,” att själv avlämna h barnshuset. . På gvägen dit träffade han en gam- mal taskspelare Vitalis,I som behöv; de ett barn för att få sin trupp full- talig. De uppg-jorde en överenskom- melse, och en handling uppsattes och undertecknades, enligt vilken hr och .fru Barberin till hr- Vitalis boril- hyrdeV sin son Remi mot en summa av 4-0 francs om året. ” lch så var den lille gossen utka- stad im världen för att med hårt arbe- te själv förtjäna sitt bröd. Lyckligt- vis var hans nye husbonde en .god- hjärtad man, som snart fäste sig vid sin lille läraktige elev, och den lilla truppen, bestående av gubben och barnet samt några dressera-de bun- dar och en apa, drog under växlande öden i några månaders tid omkring på landsbygden. Men så inträffade en dag att Vi- talis i en stad gav föreställningar u- tan tillstånd, råkade i delo med poli- sen och blev satt i fängelse. Nu blev Remi truppens ledare, men det var dåligt med förtjänsterna och snart fick den stackars gossen genomleva dagar av djup nöd. onom på hi tte- – ANDRA AldrllllilN. En dag, då han hungrig, missmo- dig och uttröttad med sina fyrbenta följeslagare slagit sig ned vid flod- stranden, gled. ett fartyg förbi, på vars däck en blek, svag gosse i korgstol och bredvid honom satt en dyrbart klädd dam. i Detvarbfru Malligansom hyrt far- tyget för att förskaffa sin lille klene x ke gossen observerade det lilla säll- skapet på .flodstranden och såg hun- darnagöra sina dressyrnummer. På hans begäran .stannade fartyget, Rif- mi och hans sällskap fingo komma ombord för att förströ den sjuke. Remis ålder uppväckte hos fru -Mil- ligan minnet av hennes förlorade barn, hon kände sig dragen till gos- sen, som hon utfrågade om hans lev- nadsomständigheter, skrev till Vita- lis och bad honom efter utståndct straff komma till Caen. där hon vän- tade honom, samt inneslöt i brevet en pänningsumma. Efter en tid ankom den frigivne Vi- : .. -. fat: , J fraga vem Retm var, visade taskspc-v låren det mellan honom och Barbe- rin uppsatta. dokumentet, .enligt vil- ket Remi var son till hr och fru Rar- berin. . i Utan att ana det. hade den heder- lige Vitalis skilt Remi från sin mor, och med en djup suck måste den stackars modern farväl åt sina uyväckta förhoppningar. , Efter ett hjärtligt avsked från den vänliga frun och lille Arthur, som djupt fästat sig vid sin nye vän, åter- tog-c Vitalis och Remi sitt yrke. l början hade de-relativt god förtjänst men vid vinterns inbrott började motgångarne. En kall vinternatt ble- vo de anfallna lav vargar, som upp- åto hundarna med undantag av en, och några dagar därefter dog den lil- jla. apan. Nu blevo recetterna allt kle- nare, och nöden stod för dörren. TRlEDiTE AKTEiN . Då beslöt Yitalis, ehuru med tungt hjärta, att skilja sig från sin lille son Arthur sjöluft och nöje. Den sju- trogne kamrat för att åtminstone skydda honom för hungersnöd, och överlämnade honom åt en viss Gare- foli, som hade en mängd lgossar i sin tjänst, vilka han utsände på vägarna för att tigga. Gud nåde, den. som kom. hem tomhänt! Då vankades bugg och slag. i Taskspelaren, som innerligt .fäst sig vid sin lille elev, kunde dock ej länge uthärda skilsmässan från bo- nom utan vände tillbaka till Garofo- li. Upprörd vid åsynen av de miss- handlingar de stackars barnen fingo under-gå, tog Vitalis Remi därifrån. Utan man; utan pängar, frusna. och hungriga stapplade de. framåt tills de vid nattens inbrott utmattade- föllo till marken utanför en trädgårdsmäe stares port. Trots den stränga kölden avtog Vitalissin rock och svepte den om Remi. I b, Följande morgon, då porten öppna- des, fann man den gamle mannen i- hjälfrusen och XRemi svårt medtagen. Han bars in och bäddades ner samt återhämtade sig efter några dagar. Djup var hans sorg, då han erfor sin garnle,-trogne väns och följeslaga- res död. Nu stod han åter ensam, u- tan huld och skydd. FlJÄWRlDWE yAlKTElN. A Vi återvända nu till James Milli- .gan i London, som efter sin lyckade. kupp .avvaktade sina planer-s fram- gång. Men hans lugn skulle ännu en gång bli stört. En dag erhöll han från sin svägerska ett brev, i vilket hon bad honom taga reda på en liten gosse vid namn lRémi, vars föräldrar. dv 1 timme och 40″ minuter. lntrdde hälst vid bodde i Ohavanon och hette Barbe- rin och vilken hon träffat på en resa samt taga honom med sig till hennes slott Dusy, emedan både. hon och i- synnerhet hennes son. Arthur mycket fäst sig vid honom. James Mlilligan insåg-genast att här uppstått ett hinder för hans pla- ner, och han beslöt att genast un- danrödja detta hinder. Han reste ge- nast till Chavanon och träffade fru Bai-berin, men fick endast den ned- slående underrättelsenatt gossen var försvunnen, ingen visste. vart. Han bad henne att, om hon fick några. un- derrättelser från Remi, genast skriva .fv–g ;1,rfim , don, vilka fått 1 uppdrag att föra ho- nom till hans föräldrar, vilka nu bli- vit anträffade. . Under tiden hade Remi funnit ett nytt hemv hos den hederlige träd- gårdsmästaren, vilken jämte hela sin familj omfattade honomV med ömhet och välvilja, och han tillbrakte där en lycklig och sorgfri tid.. 1Men även nu skulle. den stackars gossens lycka ej räcka länge. Nya prövningar före- stodoxhonom. .i I Trädgårdsmästaren qblev ruinerad och såg sig nödsakad att skilja sig från Remi. Med sorgi hjärtat tog gossen avsked av den vänliga man- nen och det hem, där han funnit skydd, och började sin ensamma van- dring med sin hund och sin harpa. Av en slump träffade han på vägen en liten gosse vid namn Mattia, som rymt från den elake Garofoli, då han ej kunnat uthärda dennes misshand- lingar. De båda gossarna beslöto sig tillsammans, och de vandrade nu om- kringI på landsbygden, den ena blå- sande trumpet och den andra spelan- de harpan. Lyckan gynnade dem, och snart hade de sparat. ihop en icke o- betydlig summa. – i Under. sina vandringar hade de kommit i närheten av Chavanon, och Remi beslöt att hälsa på sin goda fo- stermoder. På en marknad köpte han en kd som gåva åt henne. Fru Bar- bei-ine grät av glädje då hon åter-såg sin lfäre fosterson, och hennes .glädje niinsvkades icke vid åsynen av den för hennes villkor så storartade gå- van. lSedan hennes förtjusning något lagt sig, berättade hon för Remi, att hans föräldrar nu anträffats och. att han kunde få underrättelser om dem på hrr Greth dl Galleys kontor i London. Stor blev gossens förvå- ninjgr och glädje, och han beslöt att genast. bcgi-fa till London. FEMTF A. KTEN. En dag sågos på. Londons gator två små gossar, alldeles förvirrade och bortkomnat i den stora stadens buller och liv. Det var Remi och. hans o- skiljaktige vän, den lille Mattia. På ett papper-.hade de uppskrivit nam- net Greth 82. Galley, och genom att visa detta för den ene efter den an- dre lyckades de till slut att komma Åtill bestämmelseorten. .Hr Greth sän- de genast bud efter James Milligan. Denne blev mäkta glad över att änt- ligen ba fått i sitt våld denne gosse, som. stod mellan honom och miljoner- na. Nu skulle han icke undslippa- ho- j. nom. Han skickade de båda- gossar- förestållningens början. na till Driscoll, som han förut un- derrättat ochgivit instruktioner. Ro- miv underrättades nu, att .Driscoll var hans far, och de båda gossarna mot- togos med låtsad vänlighet av denne och qhans hustru. ll-émi märkte snart till sin sorg, att hans föräldrar voro tjuvgömmare och ohederliga människor, och han kände sig djupt olycklig. En dag kom James Milligan på besök för att giva Driscoll sina in- struktioner, innan han reste över till Frankrike för att träffa sin sväger- ska. Å v I m v Av en slump hade. Mattiaqblivit in- – snärnfgtirir-et-t? rmn”intil-l det, ” där Vnde bå- da männen,samtalade. Gossen kunde ejuppfatta allt. som sades, men han hörde följande av James Milligan ut- talade ord, som han ansåg bety- delsefulla, att han genast. nedskrev dem på en papperslapp: ”Håll honom framför allt väl dold, ty hans mor, fru Milligan, får ej åter– se honom. lJag beger mig nu till Frankrike, för att på. slottet .Dusy tillkännagiva hans död”. I i Stor blef Rémisglädje, då han nu fick visshet om, att den skurkaktige IDriscoll ej var hans far, och ”i ännu större att hans mår var den vänliga frun, som han lärt känna. ombord på, kuttern. Nu. gällde det att fly, och vid nat- tens inbrott lyökades det .för de båda gossarna att osedda smyga sig där- ifrån. i I .Scenen är nu på slottet Dusy. l parken sitter i sin sjukvain den lil- le Arthur och bredvid sitter hans mor- visande honom planscher i en bilder- bok. i anmäles hr James Milligan, och han mottages på. det hjärltigaste av ” sin svägerska, som ej har en aning om hans grymma planer. Han med- delar henne nu, att han erhållit un- derrättelser om Rémi, men de voro av sorgligt slag; den lille””gosseii var död. . Så var då hennes käraste hopp till- intetgjordtf Hon reste sig i djup smärta och vandrade i svågerns säll- skap djupare in i parken. ” Men då hon återkom, vilken .över- raskning väntade henne icke!1 Sluten .. i den lille Arthan armar och skrat- tande och gråtande om vartannat av glädje låg Remi, den vars död nyss meddelats henne. Strålande. av gläde slöt hon den å- terfunne goes-en i sina armar, och än- n,u större. blev hennes fröjd då Remi lämnade henne den av Mattia skriv- na lappen,.varav hon erfor att Remi var vad hon an-at, hennes son. Svå- gern, som varit. vittne till den lyckli- ga tavlan, blev med förakt bortvisad, sedan. hans skurkstreck nu blivit, av- slöjat, och han avlägsnade sig med raseri i hjärtat. Han insåg nu, att hans planer blivit för alltid krossade. ViMen för Remi voro nu alla veder- -värdigheter och prövningar slut. Han hade funnit sin mor och sin broder. iMlen i sin lycka glömde han aldrig sin. lille trofaste kamrat Mattia eller =- den hederliga och goda fru Barber-in. V Umeå 1914. AfLB. vaserbouens Nyheter.