Filmarkivforskning

Programblad Röda Kvarn, Umeå, 1914/07/20

• Biograf Röda Kvarn
• Ort Umeå
• Årtal 1914
• Textinnehåll

  etui Å , är -u o .eg :- .- .I :à (47 . HQQQQQQQQQQQQQQQQQQ QQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ” Q Program 5 öre- ik) i 35 öre. ff- .eeeeåeRoi Skolungdom Och beväringsmän 25 öre. Fr. o. m. Måndagen den .2G juli. Vardagar kl. 6, 7, 8 och 9 till 10 em. QQQQQQQQQQQQQQQQQQQå äåääääääååääääåäöääà, Musik av igen orkester. Kapellmisltre llltlllt lllllll från Wien. JIniIa Ivars en. Sjömansdrama i 3 avdelningar. q INNEHÅLL. Skeppsredarcn Bos har fått under- rättelse om, att ihans fartyg ”Requin” är på heimväg från en långr resa och tro- ligen skulle löpa in i hamnen följande morgon. Han begav sig genast till fru lversen, hustru till förste styrmannen på fartyget, för att förkunna för henne den glädjande underrättelsen om hennes mans snara hemkomst. Det Var dock föga troligt, att detta var den egentliga anledningen till den rike skeppredarens besök hos den fattiga styrmanshustrun. Hans besök gällde troligen mera, dot- tern i huset, Anita, en strålande vacker flicka på aderton Hr Bos Visade telegrammet, sorti för- kunnade fartygets ankomst samt ägna- de därefter uteslutande sin uppmärk- samhet åt Anita, som blott skrattade åt den gamle mannens narraktiga artighe- ter, men däremot med nöje antog hans förslag att följande dag följa med om- bord. Så snart ”Requin” fällt ankar, stego Anita och Bos ombord. Sedan hon hjärtligt hälsat på sin far, blev hon före- ställd för fartygets kapten, Jensen, en vacker, ståtlig man på omkring 30 år. De båda unga kände sig vid första ögon- kastet dragna till hvar-andra, och denna känsla utvecklade sig inom kort till en djup, Varm kärlek. Men deras lycka skulle snart störas. Skeppsredaren, som i sin kapten Vädra- de en rival, b-eslöt att göra slag i saken. och en dag bjöd han familjen Iversen på middag i sitt eleganta hem. Under mid- dagen framställde han sitt frieri och an- höll hos herr och fru Iversen om deras dotters hand, en anhållan som lpå det högsta smickrade de båda gamla ohc som de med nöje biföllo. Men Anita sade ett bestämt nej, och kunde ej, trots föräldrarnas böner, förmås att ändra sitt beslut. Den rike skeppsredaren skummade av raseri och förstod genast, att kapte- nen vunnit den Vackra Anitas hjärta. an beslöt därför att till hvarje pris göra-sig kvitt sin rival, och snart hade han sin plan klar. Fartyget var gammalt-och ledaren hade där-för redan strax efter dess ankomst givit order om de nödvändiga reparationerna. Nu gav han Varvsin- genjören befallning att genast avbryta allt arbete med fartygets reparerande. Samtidigt sände han kaptenen följande meddelande: — Order till kapten John Jensen att genast infinna sig till tjänstgöring och att i morgon bittida med ”Requin” av- gå till Zansibar. Bos. :Det var ett förkrossande slag för de rbåda älskande, men den mäktige reda- rens order .måste efterkommas och ef- ter ett ömt avsked från Anita avsegla- de kaptenen på bestämd tid med sitt far- tyg. Månader förgingo; inga underrättel- ser ingingo om fartygets framkomst till bestämmelseorten, och Anitas oro för sin älskade var stor. Äntligen komme underrättelser, som1 bekräftade hennes värsta farhågor. Det Var ett telegram till rederifir- man iBos af .följande lydelse: — Ängaren Cincinnati har på öppna havet funnit luckor med namnet ”Re- quin”. Fartyget har med all sannolik- het sjunkit. Simpson. Den gamle skeppsredaren bleknade och kände samvetsagg. Han hade med vetskap om fartygets dåliga tillstånd sänt ut det på en farlig färd över oce- anen, och han hade besättningens liV, däribland Anitas fars, på sitt samvete. Men – bland de omkomna befann sig även rivalen, och detta uppvägde allt, både förlusten av fartyget och samvets- aggen över de många präktiga sjömän- nens hemska död. I Nu hade han tru-mfen på hand – och han vann spelet. I tro att hennes fästman omkommit och för att rädda sin .mor från fattigdom, gav Anita slutligen, ehu rn med förtvivlan i hjärtat, efter för skeppsredarens böner och efter någon tid stod bröllopet. En dag någon tid därefter satt skepps- redare tBos på sitt kontor, då dörren öppnades och in trädde – kapten Jen- sen. Bos stirrade på honom som på ett spöke och kunde i sin ytterliga häp- nad ej säga ett ord. Kaptenen lblev för- vånad över detta besynnerliga motta- gande, men berättade utförligt om far- tygets förolyckande, hela besättningens död i vågorna och hur han ensam blivit räddad. Under berättelsens gång hämtade sig skeppsredaren, hans häpnad övergick till vrede över rivalens räddning och vredcn till skadeglädje.” Föffliatt njuta” af sin trumf skickade han efter .Anita och presenterade henne som sin hustru. Slutligen återhämtade sig kaptenen, bu- gadefsig med en dyster och .föraktfull blick på sin otrogna f. d. fästmö och av- lägsnade sig. Följande dag avlade han ett besök hos fru I-Versen för att framfö- ra hennes makes sista hälsning; här uppsöktes han av den förkrossade Anita som ville förklara sitt handlingssätt. .Men kaptenen, svartsjuk och sårad i si- na renaste känslor, ville ej höra på hen- nes ursäkter, utan tog ett hastigt och kallt farväl. Anita var förtvivlad; hon måste och ville rättfärdiga sig i den mans ögon hon fort-farande älskade så högt, och vid hemkomsten satte hon sig ned och skrev följande brev: — Käre John! Du ville i går ej höra mig. Du tror, och det med rätta, att jag Varit dig otrogen, men om du visste rätta sammanhanget, skulle du förlåta mig. Jag ber dig, giv mig till- fälle att rättfärdiga mig. Jag Väntar dig kl. F. Anita. Denna varma bön kunde John ej mot- stå, och på Jbestämd tid infann han sig. Det Var ett sorgligt möte, men Anita ha- de dock den glädjen att kunna övertyga honom om att hon ej varit honom otro- gen; hon visade honom det telegram, som omtalade att fartyget sjunkit och att alla omkommit, samt sade honom un- der strömmande tårar, att det endast Var vissheten om att han Var död och önskan att kunna betrygga sin gamla mors ålderdom, som förmått henne att bli Bos7 hustru. Följande vdag fick hon ett brev somw endast innehöll två rader, men som gjorde hennes sorg ännu tyngre. – fKära Anita! Jag kan ej glömma -dig och går i morgon afton ombord på ett fartyg för att aldrig mer återkomma. Förlåt mig! Din John. Följande dag 1ångade ett fartyg ut ur hamnen. På hamnpiren stod en kvin- na, som med tårfyllda, sorgsna ögon blickadeV efter det bortilande fartyget. Det var Anita. Då det ej längre kunde skönjas, steg en snyftning ur hennes bröst. All hennes glädje var för alltid krossa-d: sorgen och smärtan gjorde henne utom sig. Ett språng ned i det djupa mörkret, och vågorna slöto sig omkring sitt offer. iHennes kvalda hjär- ta hade fått ro. m” FörbjudetI för barn. ”m fäääöåääöäåaåöäääää Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter. Sön- och helgdagar dessutom kl. 4 och 5 em. Kuponger I 10 hilj. kr. 2: 50. ER. i-(Tl gQQQQQ ääQQQQQQääöäääääääööääääääaäaaQaöööääääåääöäääää

• Relaterade filmerAnita Iversen