Måndagen den 211-0nsdagen den Å235 Sept. agar kl. o, 7, 8 ochl9 till 10- em. lSön-V och helgdagar dessutom kl. 4 och75v em. x- Entré 35 öre. Beväring, landstorm, skolvungdom och barn 25 öre. QQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ oeeeeå o x Q Q Q Q Q Q Q, Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q å å Q å få g Q Q Q Q Q Q Q Q Program 5 öre. Faderskärlek iofch. plikt. .X PROEWÄ. – .HiQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ – lll lllgllll! lll Nlllll llllVllllN-llllllllll. llllllllsl: Flkll l. lllllll. I strålar. i och Drama i 3 avdelningar. lidenlstora bysmedjan rådde liv och verksamhet, elden lyste så varmt på :härden och hammarna klingade mun- tert mot stådet. Men smedens anlete var ej lika muntert; allt emellanåt kastade än på sin gesäll Johan, än på sin hus- tru Rosa, som satt i dörriöppningen sysselsatt med något handarbete. I lDen hederlige smedens ansikte Var strängt och dystert; tydligen fruktade han något försåt mot sin husliga lycka och att hans farhågor voro grundade visades tydligt, då han av någon an- ledning blev utkallad ur smedlan.. Jo- han närmade sig genast den lvackra Rosa och slöt henne i sina armar. Ett ömt samtal fördes viskande mellan de båda, smeden plötsligt inträdde och överraskade dem. Det Var med ett sinne ruvande hämnd han på kväl- len stängde sinsmedja och med en hot- full glimt insina ögon sade sin gesäll ett kallt farväl. 1Innan Johan avlägsnade sig för att begiva sig till sitt hem, lyckades Rosa smyga ett brev i hans hand. :Det Var av följande lydelse: ”Ludvig är svart- sjuk. Om han överraskar oss, så Ve oss! gömd dem, så kunna vi fly. Rosa.” lLänge stod Johan försjunken i tan- kar efter genomläsandet av detta brev Heder och plikt stred-z: iii-rn lr–itom med kärleken till Rona Älzr.v frestel- sen var honom för stark. natt smedjan. läste lI-lan .tog vupp brevet och det ännu-en gång vid månens Frestarinnans bild framstod för honom, och tärningen var kastad! Försiktigt bröt han upp låset, trädde in i smedjan och började leta efter den gömda skatten. lfan lyckad-es efter långt letande hitta en stor skinnpung, som., då han öppnade den, befanns in- nehålla en stor penningsumma.V Il hä- penlheten över denna upptäckt råkade han emellertid stöta till en hög av järn skrot, som föll tillsammans och åstadkom ett starkt buller. b Detta hördes av smeden7 som låg vaken. Han steg. upp, klädde skynd- samt pä sig och smög sig ur rummet och fram till smedjan. IHan rusade fram för att rycka sin skatt ur tjuvens och rivalens händer. Det blev en väldig sammandrabbning mellan de två kraftiga männen. .Efter en stund lblev det tyst, och Johan vacklade ut ur smedjan, dödsblek, blodig. .Han stapplade ner till den förbiflytande floden och tvättade sina blodiga hän- der. Därpä tog han fram skinnpungen, tömde dess innehåll i sin näsduk, fyll- de därefter pungen med stenar och sänkte den ned i floden vid stranden. .Följande morgon kom en granne i något ärende till smeden och gick in iifden öppna smedjan. Full av fasa säg han då smeden .ligga livlös på gol- vet med krossat huvud. lHan allar- merade genast Rosa och grannarna, och gendarmerna eftersänides. Ett in- gående förhör anställdes. Ingen miss- tanke fästes varken Vid Rosa eller Johan. Då erinrade sig någon, att dagen förut en landstrykarc varit inne i smedjan för att tigga och att smeden körtV ut landstrykaren och att en häftig ordväXling rum dem emellan. han misstänksamma blickar – i” 1 blev Han har en stor summa pengar , i Efter-spaningar anställdes gen-ast, och snart faim man den förmente mör- daren lugnt sittande ner-e vid flodens strand, sysselsatt med; att förtära sin tarvliga frukost. ll-Ian blev genast fängslad, odh vid visitationen fannP man hos honom en tom skinnpung, som av Rosa förklarades ha tillhört hennes man, som däri gömt sina be- sparingar. Intet tvivet- nu längre; den stackars mannen blev förd i fängelse. Av en slump hade han på morgonen gått ned till flodstranden för att tvätta i sig och i det klara och grunda vattnet sett ett föremål, som han upptog och befanns vara en skinnpung, fylld med stenar. I tanke att kunna sälja den för en ringa penning, hade han stoppat den i sin ficka – till sin olycka. lJohan hade under tiden lidet fruk- tansvärda kval och hans uppförande väckte stor förvåning i hemmet. En dag var han med sin far ute på fältet och arbetade. Till följd av värmen hade han tagit av sig rocken och hängt upp den i ett träd. Av en händelse rakade fadern stöta till deniså att den föll till marken. Dä han tog upp den, han förvånad över dess tyngd, srnedjan.”V Försök komm-a V ”täm- Samma i smög han sig från sitt hem ti-ll vJill-ianlji ”en” ifiicflfxdrn”1 fylld med pängar till ett betydligt be- lopp. Med darrande röst be=fallde han soneny att sägaV sanningen, och knäbö- lande inför fadernjbekände nu sonen sitt brott. Stum avlägsnfade sig fadern från den förtvivlade sonen .och begav I sig till domaren, för vilken lhanberät- tade allt 9- och lämnade pänga-rna. Då fadern efter besöket hos doma- ren återkom till sitt hem, fann han sin hustru och dotter i full förtvivlan. De berättade, att Johan förvirrad och upprörd kommit hem, och därpå has- tigt avlägsnat sig sedan han skrivit ett brev i till fadern, samt gendarmerna strax därefter Varit. och sökt efter ho- nom. Modern framtog nu brevet och f innehållet var av följande lydelse: ”Peter har sagt, att du angivit mig. Jag far nu till Afrika i hopp att bli en bättre människa. Förlåt mig! Johan.” Fem är ha gått. i främlingslegionen. En dag blev ett detachement, i vilket han befann sig, plötsligt anfallet av araberna. Under striden blev .lohan dödligt. sårad, se- dan han genom underverk av tapper- het lyckats rädda sin löjtnant. Han fördes tillbaka till lägret och .på döds- bädden blev han av regementets över- ste dekorerad med tapperhetsmedal- jen. l sin sköterska igenkände han sin syster Irma, som av sorg över skilsmässan från sin fästman, blivit sjuksköterska i Röda korsets tjänst. I hennes armar utandades han sin sista suck, sedan han skrivit följande brev: ”Till min far! Matte far och mor förlåta mig den sorg jag föror- sakat Eder. Johan.” Irma återvände efter broderns död till fäder-neslandet, men endast för att finna föräldrarna döda. De fingo ej sonens hälsning. Men den brottsliga makan, den förr så vackra Rosa, irrar, vissnad och bruten, omkring på lands- bygden, ett föremål för allas hån och förakt. Förbjudel för barn. m lyl program: tillagar, Måndagar nl lnrslauar ooeooooooeooooooee- Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter. Johan Ihar inträtt f rnåeeeeo- e e Q . QE. t e e -e We e o e xe e e e -Q Q Q .3. (3; Q Q Q Q Q Q å å Q å Q Q Q? Qi Q? (Q QQQQ