Filmarkivforskning

Programblad Röda Kvarn, Umeå, 1914/09/27

• Biograf Röda Kvarn
• Ort Umeå
• Årtal 1914
• Textinnehåll

  Entré 35 öre. Barn, skolungdom och manskap 25 öre. Musik av saliglgpkgslgml liulinislar: jriikan lllfttll aan han J. Bftli-lflllft PROE .all RH m IL?- kd lill llllllll: lill llllllll llflll-llflllllfl. DOMARENS SON. Drama i 4 avdelningar av C. de MORLHON. I Den unge Edwin Montal befann sig i en mycket svår belägenhet. Skulder- na hade växt honom över huvudet, och nyss hade han fått ett brev från en av hans största fordringsägare, procenta- ren Haman, som förklarade att om han icke om en månad fick sin fordran 200,000 francs, komme han att vända sig till Edwins far, förhörsdomaren fvlontal. Den unge mannen satt ännu med procentarens brev i handen, försänkt i tankar hur han skulle kunna komma ur sina svårigheter, då!!I en hans vän inträdde och föreslog denne att de skulle gå ut och tillbringa en glad kväll tillsammans. Edwin sade i början nej, men lät snart övertala sig, och snart sutto de unga männen på en fin restaurang och för- 1drevo tiden på angenämaste sätt. Snart fästes Edwins uppmärksamhet vid ett Dar damer, som sutto vid ett bord i när- heten, av vilka den ena förvånad be- traktade honom. Då det var tydligt att de båda damerna tillhörde demimon- den, beslöto de båda unga männen att göra de två damernas bekantskap. Detta var lätt gjort, och snart sutto de båda paren tillsammans vid ett bord, där champagnen snart flödade. :Den dam, som så ihärdigt fixerat Edwin Var en djärv äventyret-ska Vid namn Clara Sigurd, som efter detta sammanträffan- de blev hans väninna, vilken bekant- skap dock för Edwin skulle bli av ödes- diger betydelse. Edwin glömde allt i den vackra siré- nens sällskap, och de voro ständigt till- sammans. tNlen en dag åter-förde ett brev från fadern honom till verklig- heten. ”Käre son”, skrev fadern, ”glöm icke balen h-os Estings i afton. Du träffar där den rike fabrikanten lLanges förtju- sande dotter, vilken bör bliva en pas- sande hustru åt dig.” Ehuru snärjd i äventyrerskans garn, hade Edwin dock så mycket förstånd att han insåg att här vore ett tillfälle att komma ur sin svåra pänningnöd. Han medföljde därför sin far till Estings bal, där han blev .föreställd för herr och fru Lange samt deras dotter Irene, en för- tjusande Vacker flicka på aderton år. Edwin blev vid första anblicken inta- gen av Irenes unga friska skönhet och okonstlade sätt, och i stället för en pän- ningfråga blev det nu en hjärtesak förl honom i att vinna den intagande unga flickans hand. Efter detta besök blev Edwin snart en daglig gäst hos famil- jen Lange. Snart hade han vunnit den unga flickans genkärlek och hennes för- äldrars bifall. Men Clara Sigurd, med vilken Edwin genast efter sitt första möte med Irene brutit beslöt att häm- nas. En dag erhöll Edwins far följan- de brev: ”Herr domare! Eder son är skyldig procentaren Haman 200,000 francs, Vil- ka han tänker betala med sin fästmös hemgift. En rättrådig domare skulle säkerligen aldrig tillåta sin son ett så- dant steg.” Pilen Var väl riktad. lHan tillkallade Edwin, visade honom brevet och fråga- de om det var sannt. Sonen erkände skulden men bestred, att han hade någ- ra oädla bevekelgegrunder till sitt frieri, och förklarade, att han älskade Irene med den varmaste kärlek. 1 Men fadern ansåg hedern fordra att förbindelsen bröts och skrev samt av- sände, trots sonens böner, följande brev till Irenes far: ”il-l-err Lange! Min son har lförslösat halva min förmögenhet och tänker nu upphjälpa min ställning genom att äkta llle prajrami Söndagar, Måndagar nal larslajar. Eder dotter. ITag vill icke samtycka till sådana skamlösa beräkningar. Hans skulder skall jag betala.v men upplöser Vår öfverenskommelse. R. Montal.” Detta brev slog ned som en bomb hos familjen Lange, och Irene grät och snyftade av förtvivlan. Då Edwin an- kom för att bedyra sina avsikters ren- het och sin kärlek till den unga flickan, blev han skymfligt avvisad och fick ej ens taga farväl av sin älskade. 1Förtyivlad avlägsnade han sig. Han lyckades sedermera tillställa Irene föl- jande brev; ”Vad jag brutit skall jag gottgöra”, skrev han, ”jag lämnar mitt fädernes- land för att återkomma mera Värdig dig. Vill du samtycka att vänta på mig? Om icke, så bevilja mig ett sista möte i afton kl. 10 i parken. Din förtvivlade Edwin.” Irene kunde ej motstå denna bön. De båda älskande möttes, och den unga flickan lovade vänta på honom och Va- ra honom trogen. Eöljande dag reste Edwin till Afrika, där han ägnade sig åt flygväsendet. Den förslagna äventyrerskans hämnd hade lyckats. Nu gällde det att slå mynt av den underbara likheten mel- lan hennes broder och Edwin. I egen- skap av Edwin lVlontal Vände han sig till procentaren Haman med begäran om ett större lån, och då Edwins fa- der betalt sonens skuld, hyste procen- taren ingen tvekan att bevilja ett nytt lån. Clara och hennes Ibror använde pängarna till att leva ett glatt liv. Men pängarna togo snart slut, och äventyrerskan och hennes bror beslöto nu företaga en dristig kupp. En dag erhöll Irene följande brev, som lämna- des av Clara, förklädd till sömmerska: ”Irenel Jag är i Paris på genomresa och längtar efter att få återse dig utan att någon anar det. Lämna överbrin- garen härav en portnyckel och Vänta mig i salongen efter supén. Din Edwin.” Utan betänkande och utan misströ- ende lämnade hon portnyckeln åt den föregivne. l kvällens tystnad satt Irene och väntade på Edwin, men han kom aldrig. Slutligen gick hon till sängs, glömmande att låsa dörren till salon- gen. fStraX efter hennes bortgång öpp- nades dörren av äventyrerskans bror, som nu kom för att börja bearbeta kas- saskåpsdörren. Eabrikören blev Väckt genom bullret och smög sig in på kon- toret där han såg en gestalt stå Vid kassaskåpet. Tjuven rusade ut och kom in i Irenes sovrum. Eörskräckt kasta- de sig den unga flickan ur sängen och igenkände till sin stora glädje Edwin. I samma ögonblick störtade hennes far och betjänten in i rummet, sökande ef- ter tjuven, vilken de dock ej kunde finna, emedan Irene gömt honom i ett hörn av rummet. Sedan fadern gått gick Irene fram till tjuven och befallde honom att gå ut genom en dörr som ledde till gården. Tjuven var ej sen att göra detta. Saken anmäldes för po- lisen och brottslingen Var man snart på spåren. Irene försökte ännu en gång rädda sin älskade och anförtrodde åt förhörsdomaren Montal att den skyl- dige var hans egen son. Den stränge domaren ledde det oaktat efterspanin- garna med sin vanliga kraft och snart Var tjuven häktad och dömd till strängt straff. Nu inträffade något som med ett slag förändrade situationen. Edwin återkom med en stor förmögenhet. Rörd slöt fadern sin återfunne, berömde son i si- na armar, och inom kort voro Edwin och Irene ett lyckligt äkta par. kw Program 5 öre. Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter.

• Relaterade filmerDomarens son