Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q å Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Q Program 5 öre- Söndagen den 4 Oktober kl. 4-lö em. xfàxhl Entré 35 öre. Barn, skolungdom och manskap 25 öre. m QQQQQQWQQQQQQQQQQQ eeeeå eRoeR. .m QQQQQQQQQQQQQQQQQQQg lllllllllltltlil llllllllll llllllfllll lllll lll!!! l. Bflll-llflllllfl. i nn- llltl lllltlll: lt!! llllllll Ele-llflllllfl. rfutnas skugga- Drama i 2 avdelningar. I HUVUDROLLEN: Wienerskådespelerskan ERNA MORENA. FÖRSTA AVDELleINiGiElN. Om tjugufyra timmar skulle Elsa Körner stå brud. Ung, skön och rik hade hon blifvit omsvärmad av beund- rare, tills äntligen -den ansedde affärs- mannen 1Karl lLober lyckas erövra hen- nes hjärta och hand. Den unga fästmön låg på morgonen dagen före bröllopet och kastade en blick tillbaka på sitt för- flutna liv med dess fröjder och triumfer samt tänkte på hur framtiden skulle ge- stalta sig för henne. Hon erinrade sig det svärmeri hon ägnat den unge, ståtlige Kurt lRedling, ett svärmeri, som hon i sin oerfarenhet tagit för kärlek, men som genast för- svunnit, då hon lärt känna sin fäst-man, Karl Lolber, vars manliga och sympa- tiska sätt genast slagit an på henne. Medan hon så låg försjunken i lyck- liga tankar, erinrade hon sig att hon i sin sekretär hade några kärle-ksbrev från Kurt Redling, vars uppmärksam- het hon en gång med nöje mottagit ooh som hon då trodde sig älska. Hon beslöt att tillintetgöra dessa spår av det förflutna, då hon nu vid en äl- skad makes sida snart skulle börja ett :nytt liv med nya plikter och omsorger. Hon tog fram en brevbunt som hon ge- nomläste och kastade därefter breven i den brasa, som brann i den öppna spi- sein. Bröllopsdagen var inne. Efter vig- seln skulle det nygifta unga paret be- giva sig på sin bröllopsresa. Bruden stod beredd att vid sin makes sida Ebe- giva sig ned till vagnen, då hon erinra- de sig att .hon i sitt gamla flickrum glömt en sak, s-om hon skulle hava med sig på resan. lDen artige och uppmärksammc äkta mannen skyndade sig genast dit för att hämta saken i fråga. Tiden gick och han kom ej tillbaka; förvånad över hans I långa dröjsmål, begav sig då Elsa in i sitt gamla rum för :att se vad som up- pehållit honom så länge. :Hon fann sin man blek och med dystra drag lutad mot väggen som om han träffats av nå- gon svår olycka. lDå hon i med klara, glänsande och frimodiga ögon blickade uDD Då honom! med ett oskyldigt frå- gande uttryck i sitt fagra ansikte, tyck- tes den vilda spänning och den ångest- fyllda bävan, som nyss behärskat ho- nom, giva vika; han tog hennes arm, och det unga paret satte sig upp i .eki- paget som snabbt förde dem till järn- vägsstationen. . Men vad hade då varit orsaken till den unge äkta mannens förändrade sin- .nesstämning? Jo, då han kom in i rum- met hade han i den öppna spiseln Sett ett papper, bränt i kanterna av elden, men ännu fullt läsbart. Han tog försik- tigt upp papperet och till sin häpnad lä- ste han följande: ”Elsa! Då du nekar mig den kärlek, du svurit mig, vill jag försöka glömma dig. Må du vara lycklig med den, för vars skull du svikit mig! Kurt.” Det var ett av de brev, som Elsa fö- regående dag kastat i elden. Nlen el- den hade endast blännt kanterna, och m” Förbjudef för barn. QQQQQQQQQQQQQQQQQQ Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter. brevet hade nu som en skugga från det förflutna kommiti hennes mans händer. Någon tid efter sedan de återkommit från bröllopsresan till sitt nyinredda hem i staden mottog Elsa följande brev: 7Elsa! Att glömma dig är omöjligt! Kom i dag kl. 3 till vår gamla mötes- plats, eljest svarar jag icke längre för mig själv. lKurt.” JFörtvivlad satt hon med det olyck- saliga brevet i handen, ej vetande vad hon skulle göra. Plötsligt ringde det i telefonen, och då hon fattade luren, fick hon ytterligare bekräftelse på sin olyc- ka. Det var Kurt. ”Har du fått mitt brev? Om du vill bevara din lycka, så koml”, sade han i hotande ton. I ANDRA AVDELNINIGEN. På bestämd tid begav sig lElsa, som ej vågade ut-ebliva, till den avtalade mö- tesplatsen. Hon förklarade för den ef- terhängsne mannen att hon älskade sin man högre än allt annat på jorden samt avlägsnade sig. Kurt svor att hämnas och då han er- for :att Lober sökte en sekreterare, sök- te han platsen, vilken han erhöllI -Döm om Elsas förtvivlan, då hon presentera- des för sin mans nye sekreterare och i denne igenkände sin forne beundrare, numera dödsfiende. Hon insåg att en katastrof vore oundviklig och skrev därför följande brev till sin man: ”Älskade Karl! Jag borde haft mod att tillstå för dig en oskyldig kärleks- historia långt före min bekantskap med dig. Föremålet för min kärlek var den man, som utan min vetskap trängt sig in här, din nye sekreterare. Elsa.” Elsas aningar besannades snart. En dag kom katastrofen. Kurt hade gått in i Elsas rum och sökte sluta henne i si- na armar. Hennes förskräckta rop om hjälp hör-des av hennes man, som rusade in och överraskade sin djärve sekrete- rare. Denne berättade, att hon en gång älskat honom. Lober erinrade sig nu det brev han på deras bröllopsdag hittat, tog fram det och frågade om det var hennes. Den olyckliga kvinnan kunde ej förneka det, men förklarade att hon det oaktatt var oskyldig. Hon föll på knä för hon-om, bedyrade sin oskuld och att hon älskade endast honom. Men han stötte henne blott fö-raktfullt ifrån sig. iUt-om sig av förtvivlan kastade sig den arma kvinnan ut genom fönstret utan att skada sig och begav sig sprin- gande ned mot den närbelägna sjön. En tjänare, som åsett allt, underrättade sin herre, och denne, som nu ångrade 1sin överilning, skyndade efter och upp- hann henne vid stranden, där hon sans- lös sjunkit ned. fHon bars genast hem, men genom den häftiga ansträngningen hade ett blodkärl sprungit och :hon dog efter -några timmar. Hon hade dock förut haft kraft nog att omtala var hon lagt det avslöjande brevet, som för hennes man bevisade hennes oskuld. Det förflutnas skugga hade mörk och hotande stigit upp och ödelagt två män- niskors liv. Anton som musiklärare. (G Q QQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ ö)