”l” ålar.. , . .v ; -. l 4. w man ”nlrl ler lll November ll. l, 5, li, 7, ll n. ll (lill lll) lm. Entré 35 öre. Barn, manskap och skolungdom 25 öre. 035.! Endast Söndag. PRoEnnnm. i Musik av ggligmpkgslgml lllulinisler: trilla llllllllll um har l. llElll-lllllllllil. lill llllllllll: llll llllllll llElll-llllllllll. Efter MAR] VA UXiS bekanta Iustspel. HlUlVlUlDÄPlElRiSlOlNlER : Villalba . . . . . . . . . . . . . . . . .. Hr Ettore Berti Gianni . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Hr Nicola Pescatore Alberto Pierrat-ta .Klara a . . . . . . . . . le AGuidol Brignone Fru Lola. Brignone. Elisa Villalba . . . . . . . . . . . . .. Fru Paola lMonti Den unge Alberto .Pier-ratta var en äkta vildlhjärna, som på sina nöjen förslölsalde allt. vad han kun dle avprläs- sa sin fader, den gamle h-ederlige ba- rlonen. Men fadern tröttnade till slut A.att ”gäng på gäng betala sonens skul- der och lbeslöt därför att .gifta bort honom i hopp om att han dä skulle stadga sig. Efter att ha rädlgjort med sin liu1 str-u – (dk-rev-dienwgzam l etherdorlig i i l i i i sidlo 1: baronlen följande brev: ”Herr greve Paolo Villalba, Villan Rosa, San Secondol Käre vän! Det är nu snart tio är sedan vi träffades, men janr har dock ej glömt, att vi pä den tiden tala-de om, att bli släkt. sänder därför nu min son till dig och hoppas, att han kommer .att behaga din dotter. iPierrfatta.” Därpå inkallades sonen och delgavs föräldrarnas beslut. Den unga vild- hjärnan protesterade energiskt; han ville på inga villkor ännu pä länge binda. sig i äktenskapets bojor. Men fadern drog fram en mänlgd. växlar som han måst inlö-sa för sonens där- skaper, däribland en pä y5,000 kr., som han betalt samma dag, förebräende honom hans slöseri och förklarade att om han ej ätlydde hans vilja, komme han att indraga allt understöd. Det- ta sista argument 1tog skruv., och so- nen m-äste foga sig och med tungt hjärta anträda sin friarfärd. Det var en sorglig färdl för d-en Wun- ge mannen, och han funderade inten- sivt på. hur han skulle kunna undgå. de bojor, man ville pälägga honom. Plötsligt fick han eln i sitt tycke ly- salnde ide. Han stannade under vä- gen pä ett värdshus och där bytte han dräkt med sin betjärnt. lHan hade näm- ligen beslutat låta sin. betjänt lspella sin roll och själv uppträda.. som be- tjänt. Tjänaren var en ovanligt in- skränkt och enfaldig yngling, och Al- berto hoppades, ”att betjäntelns klum- pigheter och. tafatthet skulle ingiva den grevliga familjen och naturligtvis framför allt den blivande fäst-mönl sådan motvilja .att det tilltänkta gif- tferrnälet skulle gå om. intet. Under tiden hade ett ungefär lik- nande uppträde ägt rum på slottet Villalba. Den unga Elisa, den bli- vande fästmön, hade, :ehuru av en an- nan anledning, haft slamma id-é som sin okände fästman. Hon var visst JInlons Efter ett glatt samkväm i vänners lag tar Anton plats på kuskbocken till en droska. Han får snart körning och till sin vred-e och förvåning upp- täcker han sin hustru vid en främ- mande herres arm, Han behärskar oj emot att bli gift, tvärtom; m-en hon ville, utan att synas vara den hon var pröva. och studera sin blivande lman, och därför bytte hon dräkt med sin kammarjungfru och lät denna, med föräldrarnas samtycke, uppträda som den unga -grevinnan Villalba, medan hon själv spelade lkammarjnngfruns roll. Alllt, Vgiterägtgäpkgigg ä ömse t-et Villafllbla ochq de första hälsnin- garna väXlats, blev det en allmän för- väning till följd av den förmente fri- arens tafatthet. lHans bemödanden att spelai en förnäm herre voro till den grad löjliga, att den .grevliga fa- miljens samtliga medlemmar voro nära att explodera av undertryckt skratt och den. till Wgrevinlna upphöjda kammar-jungfruns uppträdande var likal komiskt. Frileriet framfördes emellertid och blev ehuru med en lätt förklarlig tve- kan gillat. Men det grevliga herr- s-.kapetls förvåning förbyttes vid mid- dagen till harm och vrede, ty friarens kllulmpigheter förut voro ett intet mot dem som presterades vid middagsbor- det, och greven blev till och med för- argad över sin gamle vän, som skic- kat honom på halsen en sådan tölp till Ison. .Efter middagen satte han också ned och skrev tihl den. gam- le bal-on Pieratta ett brev. vari han förblommerat uttryckte sin hjärtas fn.1-ening. Även den unge Alberto, som icke haft minst roligt åt alla löjlig- heterna, skrev till sin far och uttala- dc sin uppriktiga mening omI din fästmö man ville plätvinga honom. Under tiden inträsserade han sigl liv- lilgt för den föregivna kammar-jung- frun, vill-:en å sin sida lika livligt in- trässeradc sig för den förmente kam- martjänaren, Så. .sto-do sakerna, då maskeraden upptäcktes. Den föregivnra grevin- nan kom en (morgon) ut i gästrllrmsvä- ningens korridor och fick se sin fäst- man. sysselsatt med att borsta skor och det med en färdighet som förrådde gammal” vana. Hlon blev även vittne till hur han blev misshandlad med slag och sparkar .av sin kammartjäna- re. Förvånad gick hon in till sin matmor och berättade för henne vad hon sett.. Då gick ett ljus upp för den unga. fröken Vill-alba, och hon insåg genast svåger. dock sina känslor och skjutsar paret till den uppgivna restauranteln. Där ikläder han sig en hovmästarles skep-l nad för .att taga. sin fru pä bar gär- ,ning, men han lyckas ej lägga band på sig, utan utfar i förebråelser och Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheten Dä de resande anlänt ”till :slö-tf”. sanningen. 1Den, som hon tagit för kammartjänaren, med -sitt otvungna, v-ärldsmannamässiga sätt, som hon of- ta med förvåning lagt märke till, mä- ste vara den verkligel friar-en, som av en eller annan anledning ilklätlt sig en tjänares skapelse, liksom hon själv, och måhända av samma orsak. För att bli säker på. sin sak beslöt hon att använda list. Hion låtsades vara -uVi-isiiiiiigtu-kär i föfregivne friare och lkokletterade så. våldsamt för ho- nom, att den verklige .Alberto blev utom sig av svartsjuka1 och en dag i hennes närvaro gicnompryglaidez och kastade honom på dörren. Därefter erkände han för den unga grevinnan sin förklädnad, förklarade sin kärl- lek och bad om hennes hand, som hon med glädje beviljade honom. Och dan syntes ofta de båda paren pro- mlenera i parken under ömma samtal, ty även den verkliga kammar-tjänaren och den verkliga kammarjungfrun hade tillstätt sin kärlek f-ör varandra. En dag fick den gamle baron Pie- ratta två brev med högeligen över- ras-kande innehåll. Det ena var från greve Villalba och lyddel: ”Käre vän! Jag tycker nog om skämt, men det , spratt du spelade mig genom att hit- sända din ouppfostrade son gär över alla gränser. Jag hoppas, att du for- tast möjligt befriar mig frän honom. Villalba.” Man kan svårligen föreställa sig den gamle baronens vrede vid genom.- läsandet av detta. i hans tycke oför- skämda brev. Men hans förvåning blev ännu större, då. han läste brevet nzr 2. Det var frän sonen och var ax; följande lydelse; ”Älskade fader! Villalbas dotter, som du utsett till- min hustru, är dlen dummaste, mest löjliga. o. ouppfostra-de människa jag sett. Det kan säkert ej vara din me- ning att jag skall gifta mig med hen- ne. I Alberto.” Den gamle 1baronlen och hans hus- tru reste genast till slottet Villalba. Det blev ett häftigt uppträde mellan de båda gamlavännlerna och deras fruar, och de båda paren voro .nära att skiljas som ovänner, dä missför- stånde-t förklarades och allt blev fröjd och gamman. Amerikansk llusltslpelsnyhet. hot. Döm om hans överraskning och glädje, när det befinnes, .att den ”fr-ammande?7 herrn är hans egen sväger, som han ej kände igen, yeme- dan denne ständigt. legat. på resor.