Filmarkivforskning

Programblad Röda Kvarn, Umeå, 1914/12/20

• Biograf Röda Kvarn
• Ort Umeå
• Årtal 1914
• Textinnehåll

  Ewe-. N. . Nk ”tilltalar lll in l. i, i, t, i, i n ul ml n. PRO-clan.. Entré 40 öre. (Kuponger 3fkr.) Manskap och skolungdom 30 öre. Barn 25 öre.- Musik av gnljglupkgglglq]I liullnisltr:4 lillen llllllll url hr J. lllll-lltlllltt. hru En stormning. lar. N . Kavalleriet tränar. Sabelgymnastik. Ridning över hinder. I Artilleristens träning. ADe1 olika grep- pen med en haubits. I Rid-Ilng Utan Sad- Frihamnen. Värvande soldater avresa. från Leeds. i lin – Vill lljllltlll: lll lllllltl- Iiflll-llfllllil. i b tillsamman ulhllh tm) nya arma. lnfantelristens träning. IExeircisioch ge- värsgymnastik. I I .- miller. Verklighetsskildring ii två avdelningar. lronsra AVDELNINGEN. Det rådde ett rörligt liv nere vid havsstranden, där en massa pojkar tumlade omkring under lek och ras, än Vadande ut i det klara, långgrunda Vattnet, än jagande varandra på den jämna vita sanden. 4 -Å Å Den muntraste i den yra flock-en och den som mäst hängav :sig åt lekarna och upptå-gen vajr fenliten vacker gos- seV med finaiuidiågi kochalivlig, ”i som både genom sitt- uts-e-endeyfoch- si- p då. yna kläder .skilde sig från kamraterna, vilka voro fattiga fiskarbarn från fisk- läget. i ” .Den lill-e gossen hette Georg Feld- man och tillbrakte jämte sin mor ferier- na härute, .där han trivdes utmärkt i sällskap medy traktens gossar, med vil- ka han blivit mycket god vän och i vil- l,as lekar han med största förtjusning deltog. IPå en stol vid stranden satt hans mor med en bok i handen, :i Vilken hon dock sällan läste, ty hen-nes ögon betraktad än den Vackra utsikten med den djupa havsvlken med dess många klippor o. .holman än pojkarnas ystra lek, och hennes ögon glänste av glädje, då .hon såg sin ende, älskade son, sin Georg, med” liv och lust hängiva sig åt de muntra lelqarna och upptågen. j Plötsligt blev larmet och stojet högre än vanligt, ochy då hon närmare betrak- tade scene-n, såg hon hurp-ojkarna om- ringat en stackars mindre vetande per- s son, känd under namnet Tom, som b-ru- kad-e driva omkring i trakten, där han ständigt var föremål för barnens gyckel och hån. j Även nu anföllo de små Vildlar-na .ho- nom, .stänkte valt-ten på hon-om och överöst-e honom med sandsamt slutli- gen kastad-e omkull honom i sanden. Men Georg, som först med undran åsett skådespelet; kände snart medli- dande med den stackars svafgsinte, ru- sade in i pojkskaran och befriade Torn från hans plågoandiar samt tog honom i handen, talade vänliga ord till honom och l-edde honom fram till sin mor, som med glädje och stolthet åskådade sin sons handlingssätt. i ” lI-lon gav Tom en slant, varefter mor och son, eftersom middagstimmen var inne, begåvo sig hem efter ett vänligt farväl åt Tom, som med tacksamma .blickarfföljde- dem med ögonen. Han .va-r ej van vid någon vänlighet, den ”stackars mannen. -E-fter middagen sutto Georg och lhans mor i träd-.gården till den villa de b-ebodde. då de hörde ett våldsamt larm från den närbelägna strand-en., Geo-rg — sprang gen-ast fram- till gallergrinden och blickade ut samt fick då -se Tom komma springande Äfram mot villan, förföljd- med höga :rop och skrik av by- barnen. Georg öppnade grinden och släppte .den förskräckte och förvirrade Torn in i trädgården samt stängde den därpå efter honom, därigenom Åråd-dande ho- nom .från hans plågoandar. Den :stackars Tom, som nu kände sig trygg, visade för sin räddare :sin hand, som blödde-.av ett sår, som till- fogats honom .av Iförföljar-nja. Georg ledde honom framtill sin mor, som lade ett förband på såret, och Tom uttryckte på -ett tafatt, men hjärtligt sätt sin i lrt-enägåvawåt honor-n. tacksamhet för vad man gjorde för ho- nom. I Den vänlighet som visades honom skulle den stackars mannen snart ve- dergälla i tusenfaldlgt mått, som vi snart skola se. I , lHan tillbrakte n-u all sin tid med att ströv-a omkring 1Villan, där hans välgö- rare bodde, o. .hans glädje var storÄ då han fick se s. went” le I? gr V”l (är f rie :eitrfå stackars Tom i hela sitt fattiga liv va- rit så lyc-klig. i En dag fick fru Feldman från sin man, som skrev: ett brev ”Min älskade hustru! Affärerna äro nu i det närmaste av- slutade, och jag hoppas snart vara hos eller. Dagen för min ankomst vill jag ej låta er veta, ty jag vill bereda Vår lille Georg en överraskning. i Din make”. =i= IF Pl” Fiskarbarnen voro samlad-e nere vid stranden, där d-e hade en Ii högsta grad trevlig stund. I deras mitt satt nämligen; Georg och läste högt för sina små vän- ner alla pojkars förtjusning: Robin-son Cruse. Sällan har väl någon haft-mera ir- träs-serade och så uppmärksamt lyss- nande åhörare. Med lysande ögon och gapande munnar lyssnade till orden: ”En morgon gick jag ut mycket tidigt och Varsnade ett eldsken på stranden. Därpå såg jag, .att ej mindre än ett dus- sin vvildar sutto omkring en läger- eld” etc. Vad var nu naturligare än .att barnen beslöto leka Robinson Cruse! Vilda av iver, rusade de ned till båt-hamnen,.nt- valde en lämplig båt, i vilken de in- s-tuvade sig och därpå rodde ut i viken. Just-som de skulle stöta från land, kom Tom och då han såg sin vän Georg i båten ville han följa med, trots sin räds- la för de övriga barnen. Men -han blev hastigt bo-rtmotad och .måste från stranden sorgset åse deras avfärd. Med glatt mo-d rodde de små även- tyrarna åstad och snart hade de kom- mth ett långt stycke ut på viken. Så småningom förlorade .de stranden ur sikte och lkommo in i en arkipelag .av holmar och skär, som de ej kände til-l.. .Nu började de långa dyningarna från havet göra sig märkbara, och den lilla båten fattades snart av vågorna och vräkte omkring, ty de små roddarnas krafter äro snart uttömda. I och med den hotande faran föll även de små hjäl-tarnas mod, och grålt och veklagan rådde ombord: Lyckligtvis förde vå- gorna båten till ett stort .skär och blev fastsittande i en liten vik mellan ett ” par klipp-or. I Raskt hoppade pojkarna i land, glada över sin räddning, och hängåvo sig nu åt sin plan. Här Var iu Robinsons ö, och nu skulle de leka vildar. De släpa- de ihop torra grenar, som de antände, och därpå dansade de kring lägerel- den alldeles som vildarna i boken. Och här lämna vi dem i deras glädje. ANDRA AVDELNING-EN. Emellertid började fru Feldman undra över sin sons långa bortovaro, och då han ej kom hem till middagen, som han Umeå 1914. .An-B.. Västerbottens Nyheter Aldrig had-e den1 .aldrig brukade försumma, blev hon oro- lig och skickade ut sin tjänsteflicka för i x .att söka efter honom. Denna återkom utan att ha funnit den sökte, och nu blev hennes ängslan sto-r. 1jI-ro-n begav sig själv ner till fiskarbyn, men Varken av Georg eller de övriga barnen syn- tes ett spår. if” ctr-hade avlägsnat sig Den stackars moderns förtvivlan var gränslös, och i all hast begåvo sig någ- ra fiskare ut för att söka efter de för- SVllIlIla, e i i =r= :r a: Under tiden fortsatte de små vilda-ma ” sin lek ute på skäret, utan tanke på någon fara. Men ensådan nalkades, stor och förfärlig. När de rod-de ut, var det ebb, men så småningom kom flo- den. Havet steg allt högre, och snart nådde vågorna till skärets högsta platå där de förskräckta barnen darrande av förskräckfelse trängt ihop sig. Snart var även! denna plats över- svåmmad, och då havet så småningom drog sig tillbaka, var ställ-et tomt. Nu syntes den räddande båten -och snart stego männen i land på skäret, där de hopsamlade de medvets-lösa ykropparna av barnen, som buros ned i båten. Men en. saknades och kund-e -ej oak- tat ivrigt sökande, återfinnas. Det var Georg. Under dyster tystnad rodde de nu hem, där de på stranden väntades av många oroliga mödrar. Då fru Feld- man Wejl-bland de räddade isåg sin son och enA av männen visad-e henne Georgs mössa, som de hittat på skäret, svim- made hon. Sedan hon åter kommit till sans, satt l hon hela eftermiddagen i trädgården vridand-e sina händer i förtvivlan och bittert gråtande. Där fann lhenne man- nen, som nu kommit. Förvånad fråga- de han vad som stod på, men hon kunde ” ej finna ord 4för att meddela honom den förkrossande underrättelsen, att deras Georg hade drunkna-t. Han kunde endast ana, att något hänt sonen och störtade in i Georgs rum. Döm om hans förvåning, då Georg, frisk och sund, med ett glä-djerop kastade sig ur sin säng och i faders armar! Och vem kan besk-riva .moderns häpnad och glädje, då hon strax därefter såg sin som död .ansedde son .livs levande. Men yhur hade då denne blivit räddad? Jo, den svagsinte, som såg att hans lil- le vän ej var bland de räddade i båten och såg moderns förtvivlan, hade obe- märlkt och utan ett ord till någon, en- sam rott ut till skäret och efter ett långt Ioch mödosamt letande funnit Georgs medv-etslösa kropp i en nästan osynlig klipprämna, .som undgått de .övrigas uppmärksamhet, och lika så. obemä-rkt kommit i land och burit up gossen -i hans rum. .Därefter hade han klättlav honom, gnidit .honom tills medvetandet återkommit samt sedan bäddat ned lho- nom i sängen och lsjälv lagt sig br-ed- vid på golvet som en trogen hund. Som en belöning för fru Feldm-ans v” i 1 lighet o. ömhet mot den stackars i” sinte, hade han återskänkt henne.,ljgn- nes son. så långt, .att de ej syntes .från stranden. i

• Relaterade filmerHuru engelsmännen utbilda sin nya armé
  När floden kommer