Filmarkivforskning

Programblad Röda Kvarn, Umeå,

• Biograf Röda Kvarn
• Ort Umeå
• Årtal 1914
• Textinnehåll

  Endasl Söndag kl. 4-10 e. m. s 7- – a, Entré 35 öre. Skolungdom Och beväringsmän 25 öre. Kuponger : 10 bilj. kr. I2: 50. Musik av egen orkester. Konserlmäslare Iriiken l. HAHESBH från Ungern. aeeeeåPRoi 99 QQQQQQQQQQQQQ999999ggQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQQ Program 5 öre. QQQQQQQQQQQQQQQQQQQ ääöåäääääääåääååäääå De fattigas penningar. Drama i 4 avdelningar av JACOUES ROULLET. FÖRSTA AVDELNINGEN. Fondmäklaren Villiers var vid ett mise- rabelt lynne: hans senaste spekulationer hade gått med förlust och han hade nyss fått ett brev från ordförandeni fondmäklareföreningen, som meddelade, att Villiers förlust Vid sista sluträkningen uppgick till 150,000 francs, vilken summa han uppmanades att genast betala. Samtidigt med denna jobspost hade Villiers fått meddelanden, att hans son André gjort betydliga skulder, som måste infrias. Det var därför icke i något lyckligt ögonblick den unge André inträdde till fadern för att bedja om penningar för sina nöjen. Den vredgade fadern över- hopade honom med förebråelser för hans slösaktiga levnadssätt. Fru Villiers hade uppgjort en plan att gifta bort sin son med Denise, och hon kom nu för att taga sonen med sig till sjukhuset. Men André följde endast motvilligt med; den unga, blygsamma Denise till- talade ej den bortskämde unge mannen. Fru Villiers hade begivit sig till ett styrelsesammanträde i hjälpföreningen. Då hon lämnade detta, mötte hon utan- för porten den rike börsspekulanten Bilman, som länge förföljt. henne med sina kärleksförklaringar. Men den stolta kvinnan vände honom föraktligt ryggen och steg in i sin vän- tande bil. Här fann hon ett brev, som hr Bilman lyckats smuggla dit och som hon läste under färden. Detta lydde: ttMin fru! Ni vet, att älskar Er. Var ej längre likgiltig mot mig, ty jag kan genom min .ställning giva Er man en god hjälp vid hans börsspekulationer. jag väntar ett svar av Eder. Bilman.” Föraktligt kramade hon brevet tillsam- mans. Emellertid blevo Villiers, affärer allt mera intrasslade och han beslöt an- ställa en lysande soaré för sina bekanta och affärsvänner. Då de båda makarna uppgjorde listan på dem, som skulle bjudas, nämnde mannen även Bilman. Fru Villiers pro- testerade visserligen men gav vika, och Bilmans namn uppsattes på listan. Under soarén lyckades Bilman en kort stund bli ensam med fru Villiers, och de ord han viskade till henne voro av sådant slag, att hon gav honom ett slag för örat- och därpå ilade till sin man, för vilken hon berättade den för- olämpning hon lidit. Ett häftigt uppträde följde nu, som slutade med att Bilman visades på dörren. Sjudande av raseri, kom den förödmju- kade börsspekulanten hem, där han satte sig ned och skrev följande brev: uMin fru! Ni har låtit köra ut mig som om jag varit en betjänt. Men min tur skall väl en gång komma och då kommer Ni ej att finna något förbarmande. Bilman.u ANDRA AVDELNINGEN. Några dagar efter soarén måste Villiers göra en hastig och nödvändig affärsresa till Marseille. Efter hans avresa fick fru Villiers ett brev från ordföranden i ”Defattigas hjälp- förening” med anmodan att av de förenin- gens medel hon såsom skattmästare hade om hand utbetala 100,000 francs. Fru Villiers, som för tillfället ej var frisk, skic- kade sin son André med fullmakt att lyfta summan. På em., då modern länge väntat på sonen, fick hon följande brev: aMin älskade mor! En passion, som blivit mig över- mäktig, driver mig till ett förskräckligt beslut. jag försvinner med de 100,000, pappa är tillräckligt rik för att kunna ersätta quälpföreningen”. Farväl! Din André.a TREDJE AVDELNINGEN. Bilman satt på sitt kontor och genom- gick sina räkenskaper. Då anmäldes fru Simone Villiers, som bönfallande bad om hans hjälp. Nu var tillfället kommet att hämnas. Han skrev ut en check på 100,000 francs och samtidigt ett papper av föl- jande lydelse: ”jag älskar Er och kommer till Er på torsdag kväll.” ” – Vill Ni underteckna detta papper, så är checken Er, sade han. Fru Villiers kämpade en hård strid med sig själv. Hastigt fattade hon pennan, undertecknade det ödesdigra papperet med sitt namn, ryckte till sig checken och försvann. Den fatala torsdagen var inne, och fru Villiers klädde sig för att, ehuru med förtvivlan i hjärtat, uppfulla sin förpliktelse. Döm om hennes, häpnad, glädje och förvirring, då hennes man inträddei Medan de båda makarna gladdes åt återseendet, kom betjänten med ett brev till Villiers. Det lydde: aBäste Villiers! jag vill verkligen icke framkalla oenighet mellan Er båda. Hindra din hustru från att gå ut ikväll; inne- liggande brevlapp skall upplysa digom, vart hon ämnar sig. Bilman.a Och då Villiers öppnade den antydda brevlappen, fick han till sin häpnad och förtvivlan läsa: ”jag älskar Er och kommer till Er torsdag kväll. i Simone.” Det var hans hustrus stil! Han be- fallde hustrun att lämna hans hus och aldrig mera visa -sig för hans ögon. Stum och förtvivlad Vacklade den olyckliga ut. En vecka därefter avreste fruVilliers och hennes skyddsling Denise till Af- rika såsom sjuksköterskor. Även hr Villiers beslöt att företaga en resa till Rivieran. Då han en dag, försjunken i sina bittra minnen, slog sig ner i en träd- gårdsrestaurant, fick han vid ett bord i närheten se sin son André i sällskap i med en kvinna av djärvt och utmanande utseende. Sonen skulle snart bli på ett fruk- tansvärt sätt uppryckt ur sin sorglöshet. Till sin förtvivlan fick han av fadern veta vilka olyckliga följder hans lättsinne haft genom följande brev: ”Då jag blev utkörd som en oheder- lig kvinna, ville jag icke försvara mig. Du må emellertid veta, att jag är oskyl- dig och att jag lät snärja mig för att rädda vår sons heder, ty han hade bestulit Hjälpföreningen. Farväl. Simone.” Förkrossad vacklade unge mannen tillbaka. Stum skildes han först från fadern och sedan från Yvette, och en månad därefter stod han på Afrikasjord såsom frivillig i den franska kolonialarmén sö- kande döden för att försona sitt felsteg. den .olycklige FJÄRDE AVDELNINGEN. En blodig drabbning hade stått; bland de särade, som fördes till ambulansen befann sig även André, som kämpat med stort hjältemod. Då han infördes i sjuk- rummet kastade .sig en av sjuksköter- skorna med ett förtvivlat utrop över honom. Det var fru Villiers, som i den särade igenkänt sin son. Slumpen hade på Afrikas jord, långt från hemmet sam- manfört mor och son. Den senares fel- steg var glömt, och modern och Denise vårdade omsorgsfullt den sårade, som småningom återfick hälsa och krafter. =l= =l= :k En dag satt hr Villiers i sitt tysta hem i Paris, försjunken i sin sorg och tän- kande på sin oskyldiga hustru, som han drivit ut i världen. Då öppnades sakta dörren och in trädde -den så bittert saknade, åtföljd av André, vars bröst pryddes av tapper- hetsmedaljen, samt Denise, nu Andrés lyckliga brud. Vad som nu följde kan ej skildras; det blev en stund av den renaste familjelycka. .QQQQEQQQQQQQQQQQQQ Umeå 1914. A.-B. Västerbottens Nyheter. mami era. Äm geeeee ääaääääöäääööaäääö ooaoaooeooeeooooeooooeoooooaeo

• Relaterade filmerDe fattigas penningar