r a Simrishamn. mltlmmnmmltlilm PROGRAM: Torsdagen den 13 Mars 1919 kl. 6-8, 8-l0 e. in. Fredagen den 14 kl. 6-8,. Sen-10. e. m. Lördagen den 15 kl. 6-8, 8-10 e. m. Söndagen den 16 kl. 3-5, 6-8, 8-10 e. m. DAGAR i DALoM. Ur Svenska Biografteaterns populära serie 6-Vårt land”. Ur 11den vackra ki- – nograferingen framhålles: Vid Leksand. – Kyrkan med dess egendomliga tornspira. — Den historiska Ornässtugan, där Barbro Stigsdotter räddade Gustav Vasa. — Vid Rättviks kyrka. – De gamla kyrkstallarna. – På fäbovallarna. t V torm yrtorpet. Filmskådespel i 5 akter. l auktoriserad bearbetning efter Selma Lagerlöfs bekanta berättelse med samma namn. Regi: vicToRi siösrRöM. Stormyrtorpet låg på sluttningen av skogsåsen som omgav socknen.. Och dalen där nedanför låg som en främmande värld, där det, som hörde skogen till, inte tycktes ha något att skaffa. Myren, som torpet fått sittI namn efter, låg i närheten. Här var Helga född, i och här hade hon levat ända till den dag, då hon som ung flicka måst söka plats i of” bygden där nedanför. Det var till Per Mårtensson på Västgården. Det var där hon råkat illa ut. Det hade gått med henne som med mången annan: hon fick vända hem med ett barn, som ingen ville vara far till. . j. I . .Folk tog henne för ett lättsinnigt stycke och därherntnaP var hon illa tåld av föräldrarna, som funno attl hon dragit skam över dem. Det var först när hon vid ti 1- . get, dit fadern tvungitslatt instämma den styvsinte Per Mårtensson, vilken in idet sista x berett sig till att förneka faderskapet, lade ner målet för att förhindra mened, som man började få en annan tanke om-Stormyrtösen. i Gudmund Erlandsson, son till Erland Erlandsson på Närlunda, satt just bland menigheten i tingssalen. Och då. han kommit hem hade han berättat om flickans handlingssätt. Så kom det sig att Stormyrtösen kom i tjänst hos Gudmunds föräldrar. Flickan visade sig sitt husbondfolk tillgiven, man uppskattade hennes arbete och be- mötte henne vänligt. Och ovan av detta drömde hon nu nästan bara om att för all- tid få stanna= i tjänst på gården. H- Det var denna tid som Gudmund friat till Hildur Eriksdotter, nämndemannens på Ålvåkra vackra dotter. . Då nämndemans en dag kommo till Närlunda, blevo de förvånade, när de sågo Helga där. Den stränga närnndemansmor fällde till och med ett hårt yttrande om flickan i dennas närvaro, och Hildur förklarade att hon inte ville ha någon med dåligt rykte i det hus som skulle bli hennes hem. Gudmund var inte minst ledsen över fästmöns. hård: krav. Helga fick emellertid återvända till Stormyrtorpet. Men mor Ingeborg tog därför inte sin hand från henne. i En dag strax före bröllopet for Gudmund till staden, där han träffade sam- man med några unga lantbor. Gudmund hade aldrig känt sig lycklig sedan Helga måst ylämna gården. Han hade ibland gjort jämförelser mellan,henne och fåstmön, och det hade gjort honom orolig. Men när han druckit, då tänkte han på vilken rik och mäktig man han skulle bli genom gifte med Hildur, och hon tilltalade honom mer i sin kvliga fägring. Det var nog detta som gjort, att IGudmund ofta kommit att dricka. Och denna gång blev det ett värre fästande än vanligt. I När Gudmund vaknade nästa dag var han öm i kroppen och kläderna voro sönderrivna som efter ett slagsmål. Men han mindes intet av det passerade, blott den villa fästen. Då han korn in till kaffet kom modern att läsa om ett mord som begåtts under slagsmål mellan rusiga arbetare och bönder. En arbetare fanns död med ett knivblad i hjässan. Gudmund tog försiktigt upp fällkniven. Det stora bladet ”var av- brutet. Han gick ut till dammen och kastade kniven. Han visste ej att fadern iakt- tagit honom. På kvällen tog Erlandsson upp knivenl ur dammen. Han förstod allt men väntade att sonen skulle bekänna självmant. Allt Ivar klart förbröllopet nere i Älvåkra.l Där var fejat och fint, och det hade kommit spelmän och ungdom. Gudmund skulle just åka dit, då Helga kom för att lyckönska honom. Han hade känt sig så trött och likgiltig för allt dessa dagar ef- ter mordet. Han tänkte ännu på vad som stod att vinna, och han tänkte å andra si-Y dan .på skam och straff. Men i dag hade det-varit svårare. Och nu när Helga kom och gratulerade honom, hon som varit så god, då blev det för mycket. Och han be- rättade sin far allt. ”Nu måste vi låta nämndemanans veta ldet här”, sade fadern. , Gudmunds ord kornmo som ett slag för alla nämdemans. Gudmund såg E”ildur instinktivt lyfta handen till brudkronan, och då han bjöd farväl, hade hon en- dast ett hårt ord åt honom. i Gudmund hade sökt upp Helga för att säga adjö. Han hade berättat allt, om slagsmälet och kniven, som ju bevisade, att han var den brotslige. Men det var ju samma kniv som Helga själv brutit bladet av. Då hon skilts från honom skynda- de hon till nämdernans och berättade allt för Hildur. Flickorna rådgjorde och Hildur for till Gudmunds hem. Gudmund stod därinne blek och lugn, och då Hildur såg honom greps hon av förakt för tanken att viljatåtervinna honom, med en bön om förlåtelse under hycklad okunnighet om hans oskuld. Hon förstod att han var förlo- rad för henne. Hon berättade om Helgas osjälviska råd, ty hon förstod att Helga äl- skade Gudmund. Gudmund blev häpen. Helga hade ju alltid varit så avvisande. Hon hade alltså bara ”tänkt påhans välfärd. Nu visste han var han hade henne. Nu kunde hon inte mera lkomma. undan honom. Barn äga i C e tillträde. Bio-Tryckeriet, Ystad, 1919