– S CA L A . Simrishamn. P R O G R A M : i få Lördagen den 22 Mars kr. 7 och 830 e. m. f Söndagen den 23 Mars kl. 530, 7 och 830 e.. m. Det plasten-i vågen. ” Leemfe oeå glada -lelcfert från sommarensiöaofsàsong. ” Äkta amerikanskt. x Triangel-lusaspel i 4 akter. Med DOUGLAS FAIRBANKS i huvudrollen. FörTattare: Charles FrankP Daxey. Regi: Allan Dwan. a Det ligger i denna pjäs sonTi ingen annan något av upp- sluppen pojkaktighet, av svindlande fart, av häpnadsväckande kande kraft och friskt humör.v Skämta som här gör man för- visso blott i nya världen, och äEdet skall vara Manhattans jeunesse – – i dofée för att gYtha På det ViSet med den förre studentkamraten i borta från Nevadas stepper. – När sedan huvudrollerna i pjäsen uppbäras av skådespelare som Douglas Fairbanks, Jewel Carmen, Joe Beranger m. fl. så är säkerligen tillräckligt sagt om utförandet. x Amerika är inte bara miljonstädernas, skyskrapornas, jätteindustriens och .penningfurstarnes land. Amerika är också deändlösa slätternas, de väldiga skogarnas, de vidsträckta ödernarkernas land, ett land där människorna leva ettA primitivt liv i en .natur som bibehållit sin ursprungliga prägel. Och ”västern” och ”österut” äro två be- grepp som i sig gömma motsättningar av den mest vittgående art. I Steve Flemming, denna historias hjälte., var född i Nevada men hade fått sin uppfostran i Newyork. Då han en dag korn till Newyork med några yagnslaster hästar, sä hade han knappast kommitl fram förrän han skyndade att hälsa på sina gamla vänner. Dessa beslöto .spela den äventyrslystne vilda-västernbon ett sprätt; Och en li= ten händelse kom dem därvid väl till pass. Steve råkade bli betagen i en ung dam. En dag fick han en kellelse till regeringsrepresentanten som han förde med sig hästarna till. Eller rättare: han trodde det var från denne. En bil väntade och så bar det iväg till ett ganska mystiskt, avsides liggande hus, där den föregivne gesanten mottog Steve. elMedan Steve granskade det underligt avfattade kontraktet, fick han se flickan, som han blivit så betagen i, skymta i en trappa, för att i nästa ögonblick brutalt gripas och bäras bo t. Greven förklaraderatt flickan var hans niece, och att hon icke vore riktigt tillräknelig och mäste vaktas. Och det var ju nyss Steve sett henne på en av New- yorks restauranger! En stund efteråt kastade den unga frökens kammarjungfru till ho- nom en papperslapp, på vilken stod en bön om hjälpfrånflickan, som han nyss sett bäras bort. Steve var genast på det klara med, att här gälde det handla. Men han hade knappt hunnit -ut förrän han genom en fallucka störtar ned i en mörk skrubb, där han binde av några av grevens hantlangare.V Och nu får han genom att lyssna reda på, att greven haft för avsikt att lura Steve på hans hästar, och att hans niece hälles fängslad för att hon blivit underkunnig om sin onkels ljusskygga förrhavanden. Medan han ligger där .nalkas kammarjungfrun och skär av banden. En stund senare står han ansikte mot ansikte med grevens niece. Han erbjuder sig tillkalla polis, men I hon ber honom avstå därifrån. – Det gäller i så fall hennes liv. Nej, hade han några vänner, så vore det det enda . . . Det kom hast en påringning till vännerna, vilka erbjödo Steve ögonblick- lig hjälp. Så ringde man upp pojkarna han haft med sig från Nevada. Sedan utveck- lade sig händelserna med svindlande hastighet. Han ser sig jagad av några av ban- diterna, ser vännerna komma endast för att övermannas, och så, som genom ett troll- slag ligger huset totalt öde, och själv springer han kring som en vettvilling och söker ”flickanl som han vill rädda. Han är just nere i vestibulen. Då ser hanen väggpa- nel försiktigt skjutas åt sida. Han springer dit och sparkar upp väggen. Innanför är ett stort upplyst rum, och han ser ett magnifikt dukat bord och ett elegant sällskap. En betjänt ber honom artigt taga plats. Och förvirrad och häpen ser han sina vän- ner från klubben, den utländske greven och hans anhang samt flickan, som han så förtvivlat sökt efter. . . Och Steves bästa vän reser sig och förklarar, att det hela varit ett skämt man velat bjuda honom på eftersom han inte tyckte Newyork kunde bjuda något verk- ligt nervkittlande. Steve bet, sig i läppen. Nå, ett skämt från goda vänners sida, det måste man tåla. Men att flickan skäzntat, då han tagitldet på djupaste allvar! Det var för mycket av sveda ät skämtet . . . ” x Ett par huvuden titta in genom panelen. Det var Steves män. Nå, nu var det Steve som skulle bjuda de andra på ett litet äventyr. ”Hör på, gossar! Nu håller ni det här sällskapet på sina platsar, och ni låter ingen lämna bordet på halvannan timma. Då har båten gått som jag tara. y i Ocli medan fyra revolver-mynningar talade sitt tysta språk gick Steve lugnt fram till den unga damen.V hNi har skämtat med mej, nu får ni ta konsekvenserna. Jag tar er med mig helt enkelttt. Det behövdes ett par skott i luften för att återställa ron vid bordet. Men det gick. i. i – Halvannan timma senare kom ett telegram till sällskapet. Flemming befriade vännerna och meddelade dem, att de” alls inte skulle bekymra sig ”för flickan. Ingen vore-lyckligare än hon över enleveringen – om inte möjligen Steve själv. Barn äga i C k tillträde. Bio-Tryckeriet, Ystad, l919.