.Cl A L Simrishamnl .aluminium-mimmi PROGRAM: Lördagéri den i9 April 1919 kr. 7 och 830 e. m. Måndagen den 21 April kl.V 530, 7 och 830 e. rn. ågrerkspojkarnas llo . r. flit-langle-ifilrnI i fyra akter med. .i i, wiLeRer) LucAs rich Bessie Lovetiiuvudr-Oiiema. Dä gubben Dawsori hamnade i Magnolia Mills uppe i storskogarna, där Austin Marston något senare korn att föra sitt stränga regemente, var hans lilla dotter Rose nog i närmaste Iallt vad han ägde. Hon fick nu växa upp bland männen vid sågen. Vid sågen fungerade Dawson som både präst och doktor. Trots sågverkspoj- karnas vildhet och en viss förkärlek för whisky och slagsmål voro de allesammans i grund och botten godhjärtade och ofördärvade naturer. i När Dawson en dag efter ett av sina misslyckade försök att hålla sig borta från spriten skulle taigen vad han förlorat under fjorton dagars återhållsamhet, kom han att få för mycket. Han fick slag och dog. V Då man efter begravningen gick från Dawsons koja, .satt Rose utanför och – grät. Austin sökte trösta henne med några ord i förbifarten. Det gjorde honom verk- ligen ont om flickstackaren. Flan gick ned till krogen, där pojkarna som vanligt voro samlade. Härlkom han fram med sitt förslag, och det blev genast antaget: Rose adop- terades av- laget och -blev ”sågverkspojkarnas dotter”. , När det blev fråga om, vem som skulle bli förmyndare, fick Rose själv fälla utslaget. Hon valde farbror Austin. . En sommar något år efter Dawsons död korn .lack Dale, sågverksägarens son, ut för att leva friluftsliv i skogarna. I-lan och Rose blevo snart de bästa vänner i världen, och Austin såg dem beständigt uteipå fisketurer och vandringar. Detlvar nog inte utan, att han kände sig åsidosätt, men det var ju klart att Jack och Rose l . i I was. fa! skulle söka varandras sällskap. Han hade naturligtvis mycket att berätta från städerna, som Austin visste att Rose intresserade sig för. Ty aldrig lyssnade hon så uppmärk- sam, som när pojkarna berättade för henne om livet i stora världen, långt bortom ber- I gen och skogarna. I I i En vacker dag fickvhon ny näring för .sina drömmar. Ett stort jaktparti från Boston hade kommit ut till Magnolia Mills, och en av damerna hade råkat förirra sig i skogen. Där mötte hon Rose, som förde henne till sågverket. i Här fick Rose be- skåda hennes eleganta toiletter, medan hon lyssnade till underbara historier om livet y därute i världen med nöjen och fester och allsköns härligheter. Till slut fick hon ett stort halsband till skänks, men just då korn farbror. Austin. Han var mycket kort mot damen, och följde henne hastigt ut till resvagnen. När han kom tillbaka tog han hals- bandet och kastade det på elden. – i Rose blev riktigt ond. Att honfått damens adress och löfte att komma dit talade hon inte om. Det fans förresten andra, som hade ett ord med i laget. Såg- verkspojkarna stälde sig på hennes sida, då hon begärde att få komma till en skola i en stad. Så bblev det avgjortP och Rose sändes till en flickpension i Boston. Rose erinrade sig genast, att det var där den där damen bodde, som följde med jaktpartiet. Men hon mindes Austins beteende, och1 hon teg. I Det blev alls inte så roligt i skolan som Rose tänkt sig. Kamraterna sågo med tydligt förakt på nykomlingen, som hade en del sågverksarbetare som förmyndare. Men Rose visste vart hon kunde ta vägen: till Valentine, damen i jaktpartiet. Hon1 skrev ett brev till Austin om saken och flyttade samma kväll. h Rose blev väl I:mottagen av Valentine som gav henne toiletter och allt för att hon skulle trivas hos henne. Det var alltid främmande där, eleganta damer och glada herrar, som dansade och spelade kort. Rose kunde inte undgå att finna detta något besynnerligt, ja hon började.ient av bli rädd. Men den som,blev förskräckt var Austin, till vilken flickans brev omsider kommit fram. Han kände fröken Valentine. Det var för hennes skull, han en gång gjort sig skyldig till dråp. Och det var för den skull han rest västerut. Nu hade hans lilla skyddslingnåkat i händerna på denna äventyrerska. 1 z Austin tog genast expressen till Boston. När han steg ur bilen utanför det hus, där Valentine bodde, såg han ett par polisman stå där alldeles som på vakt. Han kände sig obehagligt berörd, men skyndade ändå upp. . i Valentine hade just anordnat en liten fest. Men Rose var långt ifrån glad. Hon var orolig för något. Då inträdde Austin och förklarade att han tänkte hämta Rose. Valentine visade Austin polismannen på gatan och bad honom gå men Austin tycktes beredd på allt och var snart inbegripen i ett vilt slagsmål med de främmade herrarna som tagit värdinnans parti. Polisen infann sig nu med en person som de in- fångat under hans flykt och vilken Austin igenkände som den, vilken han engång skulie ha slagit ihjäl. Austin och Rose reste tillbaka till sågen. Nu var det Rose som-ville di-t ut. En tid därefter korn ett telegram från Jack Dale, som förmälde att han förlovat sig, och tusen hälsningar 1ill Rose i Austin blev både ond och ledsen. Hade Jack bara gått och lekt med hans Rose? Men Rose blev glad, då hon läste tolegrammet. Visst visste hon att Jack hade tänkt förlova sig! Det skulle vara farbror Austin, som kunde tro, att Rose varit föräl- skad, men det var i världens allra dummaste, dummaste karl. Och den gången för- stod Austin, vem det var, som Rose höll av. —– l ruin-l iuilililililiuilmlm i.i.i.iIiIiIiii-iIilili-i.ilililililililililililil fåqattyy som hodbiträde. Paramountkomedi 1i två akter med Roscoe i Arbuckle l huvudrollen. – . IiIiliiiinirimiliniiliuilililiriii I.minililililililiilililililil Iili:ilinili:iui:iIiIillliIilimi:inr-iliIi:ilililili-ilin.iIilimiliIiIiIillliIiIi.iIiurliIi:iIiliIilin-ilililinililililmlililililimui i Mm Barn äga lc k e tillträde. Bio-Tryckerier, Ystad, 1919.