e Biografen SClLl PROGRAM: Lördagen den 15 December 1917 kl. 8 e. m. Söndagen den 16 Dec. 1917 kl. 630 och 8 e. m. Kejsar Karl av Österrike på sin Eriksgata Autentiska kinograferingar upptagna av Sascha Film, Wien. Vad var det han viskade. Lusfspef 1f IaEff Konstheriderskans ff: roman. EM Äktenskapsdrama i 3 akter, 70 avdelningar. Författad och iscensatt av FRANZ HOFER. l huvudrollen den förtjusande ELINOR BULLER. iNNEHÅLL; Ena, cirkus Barellis stjärna, blev en afton offer för en tragedi. Träffad av en förlupen kula fördes hon till teaterläkaren Hallers privatklinik. Först efter flera vec- . . magra, – .vrTz-.f Dvs, .M Fit-ffTa-”PWYJ- – mmm-.an a i kor ville Heinz Hallar tala om för den olyckliga, att hon icke mer skulle kunna ut- öva sin konst. En djup böjelse hade uppstått mallan de båda unga, och då Ena tillfrisk- nat och skulle lämna kliniken, kommo de till insikt om, att de måste tillhöra varandra för livet. Men Heinz stolte far vill icke höra talas om ett äktenskap mellan hans son nch cirkusprimadonnan. Hans hus skulle komprommetteras. Av en händelse blir Ena vittne till det häftiga uppträdet mellan far och son och hon önskar nu att kulan skulle träffat bättre. Men Heinz trotsar sin fars motstånd och lämnar föräldrahemmet för att gifta sig med Ena. i I Månader ha gått och intet har kunnat störa de ungas lycka. Då erhåller Heinz en dag ett telegram från sin kusin Egon, som han. för länge sedan trott vara död, och som nu a imäler sitt besök. Hans livs vampyr dyker åter upp . . . . . det förflutnas spöke, som kan vara ödesdigert för honom. 1fina överraskar honom, då han sitter försjunken i djupt grubbel, och frågar honom kärleksfullt om orsaken till hans bekymmer. Han sluter henne i sina armar och säger, att han känner, att han en dag kommer att bli henne en tung börda. Med- lidsamt och hjärtligt söker Ena lugna och trösta honom, och Heinz bekänner för henne, att han som ung student begått ett mindre felsteg, vars skriftliga bevis befinna sig i Egons händer. En dag kunde han begagna sig av dessa och därigenom störa deras lycka. Då lovar Ena högtidligt att icke vila förrän hon satt sig i besittning av de omtalade bevisen. b Med hycklad älskvärdhet har Ena tagit emot Egon, och snart märker hon, att han fattat ett djupt intresse för henne. Nu anser hon tiden vara inne att söka komma i besittning av bevisen. Men en förfärlig underrättelse väntar henne. Då hon lyckats begagna sig av Egons känslor för att komma åt papperen, måste hon av desammas innehäll erkänna, att bevisen mot Heinz äro av allvarligare slag än hon trott, och att han blott för att skona sig själv låtit en annan människa bliva lidande. Skam och vrede sjuda inom henne. Medlidande och en varm kärlek till den, som hon för en stund sedan hatat, kämpar förtvivlat i hennes själ, och krampaktigt håller hon beviset i sin hand, som ger henne rätt att skiljas från Heinz. Och vad hon aldrig kunnat tro. har nu inträffat: hon känner, att Heinz blivit henne en tung börda . . . Då blir Ena plötsligt kallad till sin mans sjukläger. Han har drabbats av en svår sjukdom, och Ena beslutar nu att offra sin kärlek på pliktens altare. Förgä- ves har Egon bönfallit henne att följa honom, då hon nu vet sanningen och har rät- ten på sin sida. Med tarade ögon har Ena tillstått för Egon, att hon lärt sig älska och akta honom, men att deras vägar måste skiljas för alltid. Aldrig skulle den he- liga plikt, som fjättrade henne vid Heinz, få vika för kärleken. Dock – hennes offer behövdes icke. Med känslan av att ha gjort sin plikt in i det sista, står Ena några veckor senare vid sin makes bår och blickar ut i den värld, som har ett nytt liv i beredskap också för henne. Den kärleken, den kärleken. Lustspel av Nordisk Ferns eompw.v Direktör Bonnesens dotter Alice älskar den fattige Pipp, men Bonnesen vill, att hon skall gifta sig med grosshandlar Kall. Denne inviterar henne på en motor- cykeltur, men Alice och Pipp arrangera så, att Alices guvernant, som är kär i gross- handlare Kall, följer med i stället, utan att han märker detta. Kall nödgas nu taga guvernanten, och Alice och Pipp få varandra. I Barn äga ej tillträde, Bio-Tryckeriet, Ystad, 1917