igrafen SCllLll f PROGRAM Lördagen den 28 Sept. 1918 kl. 8 e. m.- Söndagen den 29 Sept. kl. 6, 730 och 9 e. m. Drama i 3 akter. t huvudmiiama; MARIA FEiN act. -VALEX. ltrasa ÅNTÅLFFY. lscensatt av CONRÅD WlENE. Upptaget av MESSTERFILM, Berlin. lnnehålh Herr von Feldern reser med sin dotter Ellen till Pyrmont och gör under re- san bekantskap med tvenne herrar, som genom sitt märkvärdiga uppträdande-ådraga sig de resandes uppmärksamhet. I restaurationsvagnen saknar hr von Feldern sin plån- bok och skyndar in i kupen för att se om den fins i hans resväska, men den är för- svunnen. Rådlös vänder han sig till ressällskapet e- med en ängsligt frågande blick riktar Ellen sina ögon på den yngsta av de båda resenärerna. Denna blick gör ett djupt intryck på honom. l-lan får en idé. Med en artig bugning presenterar han sig för Feldern som baron Bruno von Hardungen för att därefter i skarpa ord tillrättavisa sin medbrottsling Berg, som han tvingar att återlämna den stulna plånboken och stiga av tåget vid närmaste station. Djupt förgrymmad gör den andre som han blivit betald. . . hotande knyter han hän- derna bakom Hardungens rygg. l Pyrmont. m.. i Ellen, som förälskat sig i den elegante baron von Hardungen söker stämma fadern gynsamt för honom à men förgäves, Feldern hyser en oförklarlig motvilja mot baronen och söker på alla sätt skilja de båda unga åt. Men Ellen lyckas gång på gång i hemlighet sammanträffa med honom. . En förlovning kommer till stånd, och då von Feldern nekar att giva sitt bi- fall, rymmer dottern med Bruno von Hardungen. – f Bruno, som blivit tjänsteman i en större bank, lever ett lyckligt äktenskap med Ellen w tills en dag hans gamle vän Berg plötsligt dyker upp och söker utpressa pengar. Beredvilligt har Ellen, som icke anar det rätta sammanhanget gång på gång lämnat sin man större penningsummor. l Men Berg vill icke släppa sitt offer . . . l sitt blinda förtroende till mannen har Ellen snart uppoffrat hela sitt mö- dernearv – de leva nu av den ringa inkomst, mannen har genom sitt arbete men Brunos plågoande giver honom ingen ro. Bruno, som för att skaffa pengar inlåtit sig på djärva spekulationer och råkat i stor skuld, blir avskedad från banken . . . Då er- far Ellen en dag ”svarte Bergs” existens och hans bekantskap med mannen. – Bruno som nu icke blott berövat sin unga fru hela hennes förmögenhet utan också bragt vanära över henne, ser sig föranlàten lämna hemmet. Efter att Berg förstört Brunos nya liv har han sjunkit allt djupare och dju- pare. Berg lyckas till och med övertala honom att en natt begå inbrott i hans förra hem för att stjäla sin hustrus familjesmycken. Men här i de välkända rummen överfalles han av en ingerfull förtvivlan. Han vägrar att upplysa Berg om var smyckena förvaras. Denne blir rasande, en kort strid utkäinpas, med ett par välriktade slag sträcker Berg motståndaren till marken och flyr . Då öppnas dörren. Ellen, som hört bullret, träder in i rummet . . . med tlröjande steg närmar hon sig den på golvet utsträckta figuren . . . hennes man . . . död! . . . Med ett skrik sjunker hon avsvimmad till golvet. Misstänkt för att vara skuld till sin mans död har Ellen, som genom den fruktansvärda händelsen ådragit sig en nervchock, blivit förd till rannsakningshäktets sjukhus. Enligt läkarnes utsago kan hon på grund av sin kraftiga konstitution visser- ligen gå igenom sjukdomen, men hennes förstånd kommer att bli omtöcknat för alltid. Y Utan ett ögonblicks besinning ilar von Feldern till sin dotters sjukbädd, och snart har man konstaterat, att dottern är oskyldig till den förbrytelse, för vilken hon anklagats. Ett sista försök – ett experiment – ämna läkarne försöka för att söka I återställa Ellens hälsa. Reseförberedelser till den för så länge sedan företagna resan till Pyrmont igån-gsättes nu. Med orden: ”Det är hög tid . . . skynda dig, annars hinna vi inte med tåget”, böjer fadern sig över sin sovande dotter. Långsamt slår Ellen upp ögonen – förvånad ser hon sig omkring: ”Varar jag? M Har jag verk- ligen drömt allisammansP” – Förnöjda nicka läkarna åt varandra. Experimentet har utfallit till belåtenhet. Leende griper fadern Ellens hand . . . Med ett befriande andetag lutar hon sig tillbaka bland kuddarna . . . ännu en gång genomtänker hon sin fruktansvärda upplevelse som f en dröm. :- 1 e 0 Bio-Tryckeriet, Ystad, 1918. Barn äga icke tillträde.