i raten SCALA ” PROGRAM: Lördagen den 8 Febr. 1919 kl. 730 e. m. Söndagen den 9 Febr. kl. 630 och 8 e. m. X Detektivfii efter en LEn”attskördreds Vi Ef få? S 45. få Spännande upplevelser av den herönrde krininalisten Rt)T,ANflElM. i lnnehålh På ett sjukhus i Haag inbars en dag en man, som man funnit liggande medvetslös pä gatan med ett skottsär i huvudet. Mannen blev omhändertagen och vaknade snart till besinning. l mannens ytterrocksficka lann en vaktmästare en brev- lapp med orden: ”Underrätta poliskommissarie Anheiml Sök milt bibliotekl” Qver: läkaren lät följaktligen hämta poliskommissarien och som patienten återhämtat. sig sa .mycket, att förhör kunde anställas med honom, släpptes k rnmissarien in till sjukbäd- ,den. Den skjutne meddelade att han var från Newyork och hette Arthur Hoop. Han I hade för affärer rest till Haag, som han förut ej alls kände till. Kvällen förut hade han tagit miste, då han skulle gå till sitt pensionat enär stark dimma rådde! Han hade . v i hand, ade detta i en portnyckel till ytterdörren, gick genom en trädgård in i ett hus som liknade pensio- natets. Nyckeln passade, han Öppnade och steg in. Dätinne grälade ett par män häf- tigt med varandra, ett skott small och amerikanaren störtade omkull. När han vak- nade till medvetande fann han sig ligga på golvet bredvid en äldre man, som var död. Förfärad skyndade l-loop ut på gatan och sprang ända till dess han utmattad av blod- förlust sjönk ihop. När han återfick medvetandet, befann han sig på sjukhuset. Anheim fick även veta att-innan Hoop kom in i huset han varit inne på ett kate, som han namngav. Från kaféet till mordplatsen hade han haft c:a 20 minuters väg. Med ledning av dessa uppgifter gav han sig ut att söka efter platsen för mordet. Kommissarien kunde snart konstatera att den mördade var en enstöring som ägt hufet. Enligt den dödes anvisning började nu kommissarien undersöka hans bi– hliotek och fann- där en bok, som såg ut att ha varit i livligt bruk. I denna fann han en tidningsnotis, som- meddelade att en miljardärson i september 1892 i Newyorks Handelsbank pantsatt en pärlcollier, värd l million dollars. Nägra dagar senare skulle bankens vaktmästare, Tim Blunder, bära halsbandet från ett bankkontor till ett annat. Under vägen svimmade han och då han kom till sans var halsbandet borta. Under denna notis stod med handskrift att Fred Gaaren rar Tim Blunder lsom stulit halsban- det, deponerat det i lndianbanken och att nyckeln till depositionsfacket låg i en vas pä kakelungsfrisen. i . Kommissarien undersökte vasen. Nyckeln var borta. Vid förfrågan i han- ken befans det att facket redan tömts av en okänd herre. Sedan kommissarien råd- gjort med en kollega stod det i en tidning att en förmögen amerikanare köpte upp ädelstenar; ryktet gick att han ej brydde sig om vem han köpte av. lNotisen var in- -sänd av polismannen. -Dagen därpå stod att en världsmästare i schackspel skulle resa till Amerika och att en förmögen amerikanare utmanat honom till en match mot enorm insats pä ftoiland-expresståget. i Spelet försiggick i restaurationsvagnen. Världsmästaren spelade mot en herre som kallade sig Obrynd. Bland äskådama var också en mycket exentrisk dam. Om en stund sade världsmästaren: ”Xlu är Ni matt hr Obrynd”. Då reste sig damen, grep en liten ask som stod pä spelbordct, ryckte av sig en peruk och sade: uNi har ocksa titt-lord ett annat parti. herr Obryndt. Den talande var kommissarien. Obrynd mäste följa trofrorn in pà tullstationen, där kommissarien visade att asken innehöll pär- lor. ”cl-s”, :hide Obrynd och smulade sönder en med fingrarna, umen de äro av fullständigt värdelösa. Kanske Ni nu tillåter mig fortsätta resan. Poliskornmissarien hade inget yrnnat attfgörr än att erkänna sig besegrad. rläget fortsatte och kommissarten kunde förklädd till järnvägstjänsteman hö- r.1 hur Ob ynd viskade till en herre som kallades professor Karlson, att de skulle be- ge sig till Ellen. Han säg de båda herrarna ga in i en kupé, där en helt ung man satt och trodde siglnu ha dem fast. tian skyndade hint för att varsko sina medhjälpare. Han fick därför ej se hur den unge mannen iof: av sig .en peruk, ur din tog han fram ett magnifikt hals- hcnsr .ss-ta, i hast kostymerade sig till dam och steg iir vid en liten station. Da komttrrssarier; kom fram till kupen, var fågeln borta och tåget redan i Han telegratrrade till srationsföreståndaren att kvarhålla damen och steg vid nästa station av medrz-:gande såväl Obryn som professorn. Alla sattes under polisbe- vakning. men lyckades snärja sig undan och åka bort i en hit. I För att förfölja de flyende mäste nu kommissarien beordra Vi gäng ett extra lokornotiv. Denna följde utefter den de flyende åkte och endast på två ställen skar vägen banan. VKornmissarien beslöt att köra lokomotivet så att det just vid det se- nare rägskälet skulle spärra vägen för de flyende. Följden blev en-Isammanstötning, varvid de biläkande blevo dödligt skadade. Obrynd erkände innan han avled att han jämte ttprofessorn” i NeWyork blivit bekanta med vaktmästare Blunder, att alla tre va- rit i komplott om pärlstölden, att Obrynd dödat Blunder och att det nu varit hans me- ning at fly till Newyork för att i . merika sälja pärlornaå Barn äga lc k e tillträde. Bio-Tryckanei, Ystad, 1919.