Biografen SClLll – EQ Sjöbo .P R O GR A M : Tisdagen den 25 Mars (Marie Bebådelsedag) kl. 630 och 8 e. m. Det 0 lill-ilililtlmlilrlrlrlililililiIrimli-ilm-li:iImmiIilm.i.ipmi.i.utliIililim-iIimililili-ilililiI-aiuiI I Intrum-il I .mr-um: I I :il I uililil-Iirr: l lili- :in hm- Leenrfe (WH gfarfa Bifder från sommarens EacÄsåsong. é f llk amerikansk Triangel-lustspel i 4 akter fint-.d DoUoLAs eAiRsANks i huvudrollen. Författare: Charles Frank Dakey. Regi: Allan Dwan, Det ligger i denna pjäs som i ingen annan något av upp- sluppen pojkaktighet, av svindlande fart, av häpnadsväckande kande kraft och friskt humör. Skämta som här gör man för- visso blott i nya världen, och det skall vara Manhattansjeunesse dOrée för att gkalä på det ViSet med den förre studentkamraten borta frän Nevadas stepper. – När sedan huvudrollerna i pjäsen uppbäras av skådespelare som Douglas Fairbanks, Jewel Carmen, Joe Beranger rn. fl. så är säkerligen- tillräckligt sagt om utförandet. laskari vagen. AAniei-ika inte bara niiljonsiädernas, skyskrapornas, jätteindustriens och penningiurstarnes land, utan ocksa de ändlösa slätternas, de väldiga skogarnas, de vid- sträckta ödemarkernas land, ett land där människorna leva ett primitivt liv i en natur som bibehållit sin naturliga prägel. Och ”västern” och ”österutt äro två begrepp som i sig gömma motsättningar av den mest vittgående art. q – Steve Flemming, denna historias hjälte, var född i Nevada men hade fått sin uppfostran i Nevvyork. Dä han en dag korn till Newyork med nägra vagnslaster hästar, så skyndade han sig att hälsa på sina gamla vänner. Dessa beslöto spela ho- nom ett sprätt. Och en liten händelse korn dem till hjälp. Steve råkade bli betagen i en ung dam.. En dag fick han kallelse till representanten som han fört med sig hä- starna till.4 Eller rättare: han trodde det var från denne. En bil väntade och så bar det iväg till ett mystiskt, avsides liggande hus, där den föregivne gesmten mottog Steve.. Medan Steve granskar det underligt avfattade kontraktet får han se flickan, som han blivit så betagen i, skymta i en trappa, för att i nästa ögonblick brutalt gri- pas och bäras bort. I i Greven förklarade att flickan var hals niece, och att hon icke vore riktigt tillräknelig oeh måst- vaktas. Och det var ju nyss Steve sett henne på en av New- yorks restauranger! En stund efteråt kastade den unga frökens kammarjungfru till ho- nom en papperslapp, på vilken stod en bön om hjälp från flickan, som han nyss sett bäras bort-I Steve var genast på det klara med, att här gälde det handla. Men han hade knappt hunnit ut förrän han genom en fallucka störtar ned i en mörk skrubb, där han binde av nägra av grevens liantlangare. Och nu tår han genom att lyssna reda på, att greven haft för avsikt att lura Steve på hans hästar, och att hans niece hålles fängslad för att hon blivit underkunnig om sin onkels ljusskygga förehavanden. Medan han ligger där nalkas kammarjungfrun och skär av banden. En stund Senare står han ansikte-mot ansikte med grevens niece. Han erbjuder sig tillkalla polis, men hon ber honom avstå därifrån. Det gäller i så fall hennes liv. Nej, hade han några vänner, så vore det det enda . . . 1 Det korn i hast en påringning till vännerna, vilka erbjödo Steve ögonblick- lig hjälp. Så ringde han upp pojkarna han haft med sig från Nevada. Sedan utveck- lade sig händelserna med svindlande hfrstighet. Han ser sig jagad av några av ban- diterna, ser vännerna kornnia endast för att övermannas, och sa, som genom ett troll- slag ligger huset totalt öde, och själv springer han kring som en vettvilling och söker flici an sun han vill rädda. Han är just nere i vestibulen. Då ser hanen väggpa- net försiktigt skjutas ät sida. Han springer dit och sparkar upp väggen. Innanför är ett stort upplyst rum, och han ser ett inagnifikt dukat bord och ett elegant Sällskap. En betjänt her honom artigt inga plats. Och förvirrad och häpen ser han sina vän- ner frän klubben, den utländske greven och hans anhang samt flickan, som han Så förtvivlat sökt efter. . . i Och Steves bästa vän reser rsig och förklarar, att det hela varit ett skämt nian tel .z bjud. honom pa efm–soin han inte tyckte Newyork kunde bjuda något verk- ligt nervkittlnnde. Steve bet i läppen. Na, ett skämt frän goda vänners sida, det :naste man inta. Men att -ilicitni skauitat, dä han tagit det pa djupaste allvar! Det var for mycket av sveda at skärniet . . . Ett par huvuden titta in genom panelen. Det var Steves män. Nå, nu var det Steve som skulle bjuda de andra pa ett litet äventyr. ”Hör på, gossar! Nu håller :ii det här sällskapet pa sina platser, och ni later ingen lämna bordet på halvannan timma. Dä har båten gatt som tar”. , Ocli medan fyra revolvermynningar talade sitt tysta språk gick Steve lugnt fram till den unga damen. ”Ni har skämtat med mej, nu får ni ta konsekvenserna. Jag tar er mel mig helt enkelt”. Det behövdes ett par skott i luften för att återställa ron vid bordetL Men det gick. i – l alvannan timma senare korn ett telegram till sällskapet. Flemming befriade vännerna och meddelade dem, att de alls inte skulle bekymra sig för flickan. Ingen vore lyckligare än hon över enleveringen – om inte möjligen Steve själv. f- Biirn äga i C k e tillträde. Bio-Tryckeriet, Ystad, 1919.