Filmarkivforskning

Programblad Skandia, Kramfors,

• Biograf Skandia
• Ort Kramfors
• Årtal 1912
• Textinnehåll

  inematografiska Veokorevyen. Senaste stora nyheter från alla land. M- 0riginalbilder från kriget i Tripolis. W nönsnALEN. f Spännande indiandrama från 1880-talet. Scen I. Kit Carson engageras som spejare. Denna historia försätter oss till tider för den vansinniga rusningen af guldsökare till Svarta bergen. Detta var långt före Paciiikbanans tillkomst och var den enda kända vägen till detta okända guldstreck medelst Santa Fé-banan, som ständigt omsvärmades af Oheveinne- och Arapahs-indian- stammarna, de mest blodtörstiga af alla kända indianer och på grundy af dessa ständiga för de resande öfverhängande farorna för lif och egendom, engagerades vänskapligt sinnade indianer som spejare. Af dessa var Kit Carson känd som den tappraste och oförvägnaste af dem alla. Vår bilds början visar Oss en liten stad i utkanten af det civiliserade Amerika och finna vi, huru guldsökarna här vidtaga nödiga förberedelser för den långa farliga vägen till guldfälten. Framför hotellet stå en grupp äfventyrare, bland hvilka vi se en halfblodsiiidian med lömsk uppsyn. Nu närmar sig en man med ärevördigt utseende, frågande efter en spejare och ledsagare, dock synes ingen vidare villig anmäla sig, då .för tillfället indianerna sy- nes mer än vanligt blodtörstiga. Den gamle framtager nu en välförsedd , börs bjudande en, äfven för där härskande förhållanden riklig ersättning. Vid åsynen af så mycket penningar, lyser de närvarandes anleten upp af en kraftig åtrå, och smyger sig halfblodsindianen bakom den gamle, för- stulet dragande sin knif, beredd att sticka ner denne. men i samma ögon blick fattar en hand af stål om hans handledE tvingande att låta knifven falla till marken och så fort taget släppes skyndar skurken göra sig osyn lig. Hjälparen, som ej är någon annan än Kit Carson, tager upp knifven visande den gamle hvilken fara han undgått, hvarpå han slungar knifven efter indianen. Den gamle ber nu Kit bli deras vägvisare men han af- böjer först tillbudet, då emellertid en underbar vacker flicka framträder ur vagnens inre och understöder faderns öfvertalningar, samtycker Kit hvarpå de bryta upp. Så fort de lämnat staden, återvänder halfblodsin- dianen. Vid tanken på. den stora pänningsumma, den gamle var i besitt- ning af samt på det streck Kit Oarson spelat honom svär han att hämnas. Scen II. Med svarta bergen som mål. En färd öfver prärien. Tvärs öfver prärien till foten af Svarta bergen har skurken följt den lilla karavanen sökande efter tillfälle till hämd, men Kits vaksamhet har hittills skyddat dem, men de har nu kommit in på den blodtörstiga Clieye- inne-stammens område, och då nu skurken ser att han ej lyckats göra någon kupp allena, beslutar han ingå kompanjonskap med rödskinnen. Han ser huru deras hästar äro uttröttade och att fordonet tappat hjul- spåret och därigenom urståndsatts till bruk, hvarför de tvingas slå läger midt på slätten. Han skyndar nu. sätta sig i förbindelse med ett indian- läger, som han vet skall befinna sig i närheten. Scen III Halfblodsindianen öfverraskad. En illustration till Chcycinnerindianernas underbara förmåga att kunna dölja sig, Cheyeinneindianerna ansågos stå öfver alla andra indianstammar då det gällde att skickligt dölja sig och sina förehafvande och många histo- rier berättas än i dag huru soldatstyrkor passerat på några fots afstånd från dolda Cheyeiniieindianerna omöjligt anande deras närvaro. Vi se huru halfblodet söker bland kullarna efter något tecken utvisande deras närhet, men förgäfves. Plötsligt står han ansikte mot ansikte med en in- dianhöfding färdig att ge eld. men ser nu att det är en af dem han söker och efter fredstecknens utvexlande smida de tillsammans planer för de hvitas fördärf. Då emellertid halfblodet påpekar att de endast äro två l och Kit Garson har flera följeslagare upphäfver höfdingen tvänne gånger en ugglas skri, hvarpå genast ett halft dussin rödskinn synes som stam- pade ur jorden till stegrad förvåning för halfblodet, hvarpå planen för öfverfallet planeras. f Scen IV. Hvad som hände under Kit Carsons frånvaro. Det är nödvändigt för de hvita att reparera vagnen som är i misse- rabelt skick, och beslutar Kit, sedan han allvarligt uppmanat de kvarva- rande hålla sträng utkik, att rida tillbaka för att söka återfinna det tap- pade hjulfästet. Indianerna, som troget hafva lägret under ögonen, se huru Kit beger sig i väg och finner därför ett lagligt tillfälle till anfall. Förstulet smyga sig vildarna mot lägret. Ett stormande anfall, några skott och allt är öfver, de hvita ligga döda och masskerade och sedan vildarne infångat hästarna dela de bytet. Halfblodet har förbehållit den hvita, som skonats, hon bindes, hvarpå vagnen antändes och skurkarna ge sig i väg. Scen V. Kit svår att nämnas. Vi se hur en liten kavalleristyrka af U. S. Aas armé komma ridande längs vägen. Löjtnanten stannar för taga upp det af de hvita tappade hjulfästet, då Kit Carson rider fram. Han förklarar situationen och hör i samma ögonblick några skott falla. Genast anar han faran och åtföljd af kavalleristyrkan beger han sig tillbaka mot lägret. Vi se huru samt- liga rida i fullt galopp mot platsen för den nyss utkämpade striden. Men det är för sent, då de hinna fram återstå endast några glöd samt de liflö- så kropparna af männen, flickan saknas dock. Väl vetande hvad hennes öde skall bli om hon ej räddas, hemställer han om soldaternas hjälp för att rädda henne och straffa indianerna, livartill ifrigt samtycke genast lämnas. I Scen VI. Kit ser soldaterna förfölja indianerna. Flickan räddas. Nu börjar en lietsjakt af enastående slag. Då indianerna till sist inse att de ej kunna undkoinma. med flickan, besluta de döda henne, och just som halfblodet lyfter sin tomahawk för att ge henne dödshugget, är Kit kommen inom skotthåll, han lyfter sitt aldrig felanda reffelgevär till ögat en knall – och vi se huru halfblodet. efter att ett ögonblick ha fäktat med händerna i luften, död sjunker till jorden. Kit rider fram till den hälft medvetslösa flickan, som han lyfter upp i sadeln under det soldater- na fortsätta föl-följandet. Scen VII. lndianernas sista strid. Indianerna, inseende att de ej kunna undslippa, göra motstånd mot soldaterna, skjutande så länge de ha någon ammunition kvar. Endast en af dem har nu några skott kvar och medan han håller soldatelna på. af- stånd hålla de andra råd och besluta, att då tydligen ingen utväg gifves, de hellre skola dö som krigare än att låta sig tillfångatagas och dödas af de hvita. Vi se nu dem draga sig tillbaka mot afgrundens brant och springa de en efter en, sedan de först sjungit sin egen dödssång, ut öfver klippans brant. Sedan den siste på detta sätt tagit sitt eget lif, skynda Kit jämte de öfriga fram för att på klyftans botten möta en fasansfull syn. Det är nu olika scener som utspelas. Där nere ligga nu indianerna döda, .upplagda liksom i en hög, däruppe flickan på knä täckande Gud för sin räddning, onigifven af Kit och soldaternastående med blottade hufvuden. Årizat Koloreradt. anitis prästinna. u, Enastående sevärdhet. I m l 0 u l Lotta, Booli som liiiilelsresailt. Bllllllil lllllllll lll llllllltllll- sprit-tande humor Synnerligen stilfull milltarbild. – Y ” . H – – . . .. . .;- . , Dessa scener från den belgiska arméns öfninour är utmärkt n Denna kvinna hår-”alltid Viäat slg Våld, en låtit-(1.613: alla – väl tagna och höO-st intressanta. Man formliweri:Q häpiiar öfver stacndc representant for sitt kon, och torde dartor .tor de e . b , fe ,, i . i Ö . 1 . . . – — . 1 den skicklighet och säkerhet i. sadeln som dessa kavalleristei visa, flesta vara bekant. I denna bild ar hon handelsresande . C” .. .. – , h- d ,- , för en Stor .konfektionsflrma Och i denna egenskap se Vi , vare sig det galler hasten att bliictsnabbt taga höga inn-er, simma henne i begrepp till att företaga en affärsresaf I iäwmvägsg å genom strömmen eller bokstafligen klättra uppför höga nästan kupén samnianträffar hon med en manlig kollega, som. e- i lodräta branten I mellertid icke anar att han. står framför en farlig koiikurent, E och naturligtvis låter Lotta på intet sätt röja sig utan blif- I, Va de goda vänner, taga iii på samma hotell och enas om ä att företaga en roddtur på den närbelägna härlioa sjön. ” D t i R Detta skulle emellertid den manliga kontrahentcn icke gjort, e g a. ty nu uppgår för Lotta en idé, hur hon skall blifva sin . . – .1 – konkurent kvitt. Hon låtsar sig se en vacker blommai studier ul antik Skullllurl En synnelllgen Intressant bild- land och anmodar sin beundrare att bringa henne densam- En Vandring på några minuter för OSS genom den gamja nor- ma- Han gåfl land, men Så Snart 112111 Salt men På land” , mandiska staden, och låter oss idetalj beundra de härliga monu- :fålefldåittil.filtnåltsilåiiålnfåmklidåit film Skill; 5 fem, Som.. föregl-Iigm llillidrädfl- mailat 1335 i ih äte? I ”. .i 7 ”i I , i) f , f g mia på enna m ar i-eY ur e ajer -ran ouens :yr or oci natufhgtvls msöndei ÖfVeF detta behandhngssätt 0011 5911 Slå” katedraler och få också tillfälle att se dess väldiga klocka och ingen utvåo”. rådhusI ÖSimniandje begifver han sig tillbaka.. Efter en hel del besvär och obehagligheter var han åter på hotellet och efter att ha fått torra kläder, ger han sig iväg för att besöka sin största kund, men han-kommer just i tid för att få se Lot- ”: n i c ä o ta nedskrifva den sista ordern, och först nu går ett ljus L F t g 1 upp för honom huru iint han blifvit lurad af sin kvinnliga 1 e I, . koiikurent. Han försöker förgäfves att få chefen till att Roande Och treflig bichx gifva äfven sig en order, och då han till sist blir allt för envis, blifver chefen rasande och. låter kasta honom på dör- ren, och hufvudstupa ramlar han utför trappan, just som .I I Lotta Bock förnöjd åker bort från staden. – Kvinnans list f c kloke En munter murarstrejk. . Alla måste skratta. , i, . ”0. 3 Ett uppiggande och trefhgt-nummer. . ” ”1: i -w I vi. I. :i Klassiskt drama. .O Genom Cato d. äldres ord: aCetei-um censeo, carthaginem esse delendamb), som han efter hvarje tal till senaten på Roms Forum brukade upprepa, retade, beslöt sig slutligen det rom- erska folket att förklara Carthago krig, och förbittrad var kampen som dessa båda makter kämpade, ty det gällde att framställa hvem som i framtiden skulle behålla herraväldet öf- ver världen. Under det Hemilkar kämpar med romarna i Hispanien, för- sanilar sig folket och prästerna i krigsguden Eschniounls tem- pel i Carthago och bönfaller guden om seger för deras fäder- nestad. Det rymliga, af sinäckra pelarna uppburna rummet är fylldt med rökelse; och tätt sammanträngda ligga män och kvinnor på sina knän lyssnande till prästens ord, som ur det offrade laminets inälfvor förkunna dem gudeiis vilja. vLåt Arizath – jungfrun och Tanitys prästiiina komma, blott hon allena kan förhjälpa oss till segerh) Så ropar prästen. och snart är man på väg att hämta dit den äskade. I Arizath, följd af sina tjänare, träder med högburit hufvud in i templet och åhör prästens ord: aOraklet säger att vår .fältherre skall besegra romarna, om du, Arizath, kan af bar- barhöfdingen Gersaken erhåller den ädelsten, som denne som talisman bär i sitt diademlr Bedjande och. händerna upplyftade kastar sig folket för prästinnans fötter – och Arizath lofvar att efterkomma folkets önskan. Följd af sina slafvar begifver hon sig hem och klä- des och smyckas af sina tjänare, låter med kostliga och väl- luktande oljor insmörja sitt hår, bestryka naglarna med Hen- na ocb tvätta sina händer med rosornas doft; sålunda förbe- redd begifver hon sig på väg till Gersaken. Bai-barhöfdingen har redan erhållit meddelande om prästin- nans nalkande och med spänning väntas hennes ankomst. Hög och stolt skrider Arizath fram: blandad af hennes skön- nom orsaken till sitt besök, drager han ringen från sitt finger och räcker henne denne till tecken af förlofning. Men Arizath tänkande på sitt uppdrag, svarade Ger-saken att hon önskade den ådelsten han bar på sin panna. rDet är din, Arizath! hvad kunde väl min kärlek neka dig? goclk – vänta till i morgon: efter slaget tillhör ädelsteneii ”ige Prästinnan tager farväl af (lersaken. På hemvägen närmar sig en ung, rik carthager, som .redan sedan mänskiften för- sökt komma i lArizathls närhet, och förklarar henne sin kärlek. r aFör sentv, svarar Arizath. mlag är redan förlofvad – här ser du ringen som Gersakcn gaf mig-h) Uppfylld af hat be- slutar den unge krigaren hämmas på. sin rival. Dä natten in- bryter smyger han sakta till barbarhöfdingeiis tält och som han känner oraklet, stjäler han talisniannen. Gersaken vak- nar och förföljer tjufven; redan efter en kort stund återvän- der han och håller då sin iiendes bloddrypaiide hufvud prydt med den stulna talismannen i sin hand. i När. Arizath nästa morgon uppehåller sig på terrassen till sitt hus ser hon Gersaken komma, medförande sin fiendes hufvud med den dyrbara stenen inhöljd i en djur-fall. Med en rysning blandad med fasa sticker Arizath handen i fallen och drager fram talismannen. Af sina slafvar och tjänariniior sinyckas hon nu för sin. gång till Eschmounls tempel och Gersaken själf trycker talis- mannen på hennes livita panna. Och under det Arizath viger krigarens svärd öfver de heliga flammor-na, närmar sig folket för att ledsaga Tanitls prästinna till templet. Med glädjerop blir hon mottagen af prästerna och under det .folket knäböjan- del tackar guden, drager Gersaken henne sakta. till sitt bröst, tryckande sina läppar mot hennes smala händer. Talismannen, stenen, bringade carthagerna seger samt äfven I het vågar Gersaken knappast kyssa de framsträckta fingerspets- för Tanitis prästinna blef – en lvckosten E arna. Hans hjärta slår vildt och innan Arizath meddelat ho- l vi: — III-1.: 058.! Tillåtna ai Statens Biografbgyrä att visas äfven för barn. Entré: 50 öre för äldre. Reserverad plats 75 öre. barn 25 öre. Vördsamt ] OH. TRANBER G. G. F, Bergh. Accidcnstryckeri, Kramfors. 1912. :1 III-II v.- lll” :lll

• Relaterade filmerArizath, Tanits prästinna
  Belgiskt kavalleri på terrängritt
  Det gamla Rouen
  Dödsdalen
  En munter murarestrejk
  Kinematografisk veckorevy
  Lille Fritz jagar fjärilar
  Lotta Bock som handelsresande