PROGRH Å ElimönsterlamltbrukiTunisien En erie bilder af stort intresse. Jordens upplöjning, skördearbetet etc., allt utfördt med de modärnaste och mest fulländade åkerbruksmaskiner, som i närvarande stund finnas. 0 Äfven en hel del de vackraste landskapsmotiv hafva blifvit fotografens vinst vid upptagandet af denna bild. i 4 -I- Från rikedom till fattigdom. Djupt gripande drama ur lifvet. – . Det hårda slaget. 1. Ruinen för dörren. – 2 . 3. Ovana händer till groft arbete. l 4. På arbetsplatsen. 5. Middagsrast. . 6. Den hittade plånboken. 7. Det förlorade saknas. 8. Till det fattiga hemmet. 9. Ett förtroende. 10. Frestelsen. 11. Gömstället i skogen. 12. En spion. 13. Heder. 14. Skatten är borta. 15. Hittelön. 16. På bättre vägar. é léarneilalernas karneval Den i Nizza hvarje år återkommande stora festen. Prins wKarnevala med sitt brokiga följe gör sitt intåg, nu senast kommande från Nordpolen. Prinsessan aKarnevala, Guldsmedernas vagn, Ljusets herre, Ghanteclair m. m. – allt görande .ett imponerande intryck. o.. o.. :. .: o.. o.. 0 MUSIK 0 o o . . o o oo oo .. .. oo oo Far ri ai is rrrrrr ar lar lrrlar airais isar Intressant verklighetsbild. Från hvalfångarefartyget se vi något röra sig bland isen: det är en björnhona med sina 2 ungar. Störda i sin hvila, söka ungarna skydd hos modern, som söker att utforska omgifningarne. Jägaren sänder modern en kula för att sedan kunna bemäktiga sig hennes ungar. Dessa, som fångas med lasso, streta emot förtvifladt, trots att de blott äro sex månader gamla. Man släpar björnhonan ända fram till hvalfångarefartyget. Så föras i ungarne ombord för att vid hemkomsten förevisas på marknader eller ”kt-:ställas i zoologiska trädgårdar. m Storartad sensationnyhet af Världsmärket – lndianöfverfallet alstevens cabini eller lndianflickans – räddningsbragd – . MOTTO: Var god äfven mot-.Eden ringaste. Denna skildring från det ociviliserade Västerns utkanter visar att en vänlig handling mot den aldra obetydligaste icke sällan kan visa sig fruktbringande och af stor betydelse. Joe Stevens kommer till Västern för att söka sin lycka och rikedom i de vilda bergen. Han har äfven haft en ovanlig tur och blef inom kort tid en rik man, hvarför han skref till sin hustru att snarast uppsöka honom. Denna,- som önskade att öfverraska I sin man, kommer, medförande deras lilla dotter, på en oväntad tid. På dagen för deras ankomst anländer just en grupp indianer för att göra sina varubyten och bland dessa är en liten indianilicka, som behandlades mycket illa af sin moder. Det stackars barnet hade aldrig fått ett vänligt ord eller blifvit bevisad någon välvilja. Då det därför vid sin ankomst till Stevens stuga blef väl emottaget och t. o. m. Joeis dotter skänker det sin docka att leka med, var det utom sig af förtjusning och visste icke huru det nog skulle kunna visa sin tacksamhet. Men indiantlickan, sitt släkte likt, skulle aldrig glömma det passerade. Under tiden hafva indianerna delat upp sina förråd och bröto upp då en af dem blef misshand- lad af en drucken cowboy. Framkomna till sitt läger hålles krigs- råd och de besluta hämnas. Indianilickan visar sig nu med sin docka i famnen, men då den visar bilden af en hvit, griper en af indianerna den och kastar den utför bergen, där den stackars in- dianilickan ilnner sin skatt hjälplöst sönderkrossad. Ljudet af indianernas krigsdans kommer till den lillas öron och hennes första tanke är då att varna sina första och enda vänner. I-Ion kommer ej heller en minut för tidigt. Men Joe rusar-genom byn uppbådande folk och då indianerna anstorma, blifva de lämp- ligt emottagna och efter en kort men het strid tillbakadrifna. Hela byn talade om den lila indianiiickan, som i tid varnat dem för in- dianernas öfverraskande anfall och man önskade höra hur det gått det stackars barnet. – Men, ack! Den lilla hade sårats un- der striden och med sina sista krafter släpat sig hem till lägret, där hon faller ned och hennes själ lämnar den lilla kroppen, som oifrats på tacksamhetens altare. w Max går miste om ett rikt parti Komisk seen af Max Linder. Max, hvilken sedan lång tid tillbaka varit på jakt eften en fästmö, har nu ändt- ligen lyckats iinna sitt hjärtas ideal, en förmögen iiicka af fin familj. Han skall just på en aftonbjudning till familjen i fråga då han upptäcker att hans benkläder fått en betänklig skada. Han lagar denna så godt sig göra låter, men under aftonens lopp har han många gånger anledning att frukta att rispan skall gå upp igen. Senare under balen når hans ångest sin höjdpunkt. Slutligen inträffar katastrofen och rispan i benkläderna, som han gjort sig så mycken möda att dölja, upptäckes af gäster och värdfolk. Värdinnan är nog grym att fästa en svärmare på det kritiska stället, och Max nödgas lämna balen under de närvarandes högljudda munterhet, allt medan svärma- ren sprakar och gnistrar. Rätt till ändringar af programmet förbehålles. av Måndagarurh Torsdagar nyii program Publiken ombedes att använda den plats, hvartill biljetten gäller. Eftertryck af programmet förbjudas. Stockholm 1910, Stellan Ståls Boktryckeri.