R.. PRoe m öndagen den 25 Oktober kl. 4-10 em. EntréÅ 35 öre. (Kuponger gälla.) Mainskap och skolungdom 25 öre. Viulinister: tiken tlltstli um herr Musik av 1Isnlislnrkeslru. . lill Illlllllllt lill llllllll BEiIl-REMHES. vad 22 hantomr. fia Konstnärsdrama i två akter. l J. EEEH-REMNES. folkdräkter från” Schweiz W Dansösen Olga. Program 5 öre. Hon var en strålande uppenbarel- se, som med sin skimrande dans och sin förtrollande grace redan lagt A världsstadenis publik för sina fötter. Med spänd förväntan avvaktade den fulltaliga publiken hennes entré. Liksom nästan varje .afton satt även nu hennes outtröttlige tillbedjare dok- tor Bergman i sin loge, men denna gång i .sällskap med en främling. Det var hans gode vän, .greve ;A.ltenwede, som nu för förstalgänigen skulle skå- da den berömda divan. Altemwede satt ” som! ”1 -i etta.I rus h av i förtrollrring, vaknande upp först då ridån för .sista gängen slutit sig för den förtjusande synen. Först nu märkte han, att kamraten försvunnit. Som han förrn-odade återfannr han ho- nom i Olgas klädloge och blev nu fö- reställd för henne. MledA skälms-k blygsamhet mott-og hon vännernas be- undran. Föregången: av en doftande blom- ster-hälsning infinner sig Alteinwede redan lnästa förmiddag hos- Oflga. In- för hans glödande kärleksord faller hon snart till föga, och den första li- delsefulla kyssen-beseglar deras för- bund. – I Men alltför snart skulle Olga vak- na yur sin vackra kärleksdröm. Uln- der en promenad möta de älskande en dam i sällskap med en liten flicka, villk-en senare hälsar Altenfwiede med orden: . 7lGodldag, pappal”. Till sin gränslösa sorg erfar inu lOilga att Al-V tenvvede riedanär gift. Upprörd i sitt innersta över hans ysvek stöter hon: ho- nom ifrån! sig, och med skälva-nde hand skriver hon. följande avskeds- brev: ”I i rn stl l 1 . Jaghar skänkt dig mitt hjärt-a, och du har tagit det utan att säga, att du redan var gift. (Din kärlek vill jag ej della med. en försöka glömma dig! Olga.” För att döfva sitt sargade hjärta kastar sig Olga nu in i nöjenas virv- lar, därvid doktor Bergman är hennes yständige ledsagare. En afton trän-ger sig Altwerde in i hennes klädloge och handgemäng uppstår mellan ho- nom och doktor Bergman; Olga, s-om kastar sig emellan de forna vännerna, träff-as :av 1ett slag från doktor Berg- man och sjunker sanslös i Altenwedes famn. b . Olga vaknar snart till sans loch fin- ner vid sina fötter Altenwede, bönfal- lande om hennes t-illgift. Och alltför gärna lyssnar hennes hjärta till hans kärleksord. Med ett lyckligt leende genomögnalr hon .det brev han räcker henne. Det är till hustrun, däri han besvär henne att giva hon-om fri. :f-meriälidasdeaaahsa 4 derlöst. annan. Glöm mig nu liksom jag skall lf (Som ett dråpslag träffar detta brev grevinnan. Hon älskalI sin man och kan ej avstå från honom. Nu åter- stod henne blott att hos rivalen bön- falla om hjälp och fiirskoning. Med den lilla dottern vidsin haan ilar hon till henne. 1Olgas första ingivelse är .att neka mottaga henne. De skymfan-de ord grevinnan kastar henne i ansiktet för- – fela -h-elt sitt mål att förkrossa hen-ne. Först då hans hustru under tälrar be- svär lrenne att för barnets skull hava o . q1 ..ng som =ej kan nga annat 5 o y v känner hon sitt hjärta vek-na, och då den lilla flickan störtar fram och vid hennes fötter förenar sina böner med moderns, är hennes motstånd brutet. Med skälvande han-d formar h-on sitt .avskedsbrev till honom: ”Din hustru och dottleir hava varit hos mig, och på der-as böner säg-er sjag dig för alltid farväl. I morgon är jag borta. vJag skall försöka glömma dig !y I V Olga.” I afton1 har hon sitt. sista uppträ- dande – så sedan bort. På en öde plats utanför staden stå två män medI vapen i hand. Det är de -forna vännerna Bergman och Alten- Wede, som stå redo att duellera med varandra. Skotten ljuda och en ge- stalt störtar tungt till marken. Lä- karen .skyndar till, men här är int-et att göra; Kulan har funnit sin väg rakt till hjärtat. I sin loge står Olga i sin lätta skrud, beredd att för sista. gången bedår-a denna publik med sin elddialns. Då träder ett bud injmed ett brev: 7,Greve yA”-ltenvveden är död för min hand. Jag f-örbannar Er, som k-om- mit mig att mörda min bäste vän, och Er olycksbringande kärlek, som gjort en kvinna till änka och ett barn fa- E. Bergman.” Förkrossad sjunker hon samman. Han är död, dödad genom henne! Regissören störtar in, publiken är otålig. Med en övermänsklig an- strängning reser hon sig. . Åter står h-on på scenen, ombrusad av publikens hänryckta hyllnirigsrop. Dödstyst skådar publiken Olgas dans. Så ljuder ett fasans skri. Flammor- na smyga hastigt omkring henne, om- värva henne hel-t. Hennes lätta dräfkt har antänts, och hon sjunker ihop. En läkare – det är doktorr Bergman,- befriar ge-stalten från de k-olnade re- sterna av dräkt-en. Här är intet att göra. .Skaka-d i sitt innersta .står doktor Bergman vid hennes bår och med för- vissning tränger sig den frågan på honom: Gav h-on själv sitt liv för sin dödsdömda kärl-ek 2y mus vin gina sig. sKÄMTBlLD. II” Förbjudet”. för barn. l Umeå 1914. A.-B.1 Västerbottens Nyheter. c . a ”i utåt -I I. .J