Biografen SCALA I jPR()GlQANl: Tisdagen den 31 Dec. kl. 739 e. m. Nyåfsdagen den i Jan. kl. 630 och 8 e. m. Tragedi i 4 akter. Författad av: .BCE MAY. lscensattav: HANS Ofö-ERÄÄND-ifåfåg Upptaget av MAY-Film, Berlin. rawuamrfem; rim Mari Harva- mannar) den aafi Hill-RR YILIEU lnnehålh Drömmande står Helene Berger, den vackra maskinskriverskanifirman Ralph OtDonnel, utanför dörren till chefens rum. För första gången skall chefen diktera hen- ne brev. Fingrarna glida över papperet, den unge iabrikörens stämma klingar genom rummet. Plötsligt avbryter han sig och fäster sina ögon på den nnga flickans ansikte där hon sitter försjunken i tankar, bamödande sig att nedskriva allt. Ralph tar med ,–f”handen åt pannan. Drömmer han? Han försöker Samla sina tankar M men förgäves alltid återvänder hans blickar till den förtjusande unga Helenes uppenbarelse, han frågar henne om hon vill bli hans hustru. Helene har helt och hållet fångat hans x- hjärta. En dag i det allvarsainma ögonblicket frågar han henne, om hon ej förut haft en annan kär, eller om hon har något som hon vill dölja för honom. Helene Vslår för ett ögonblick ned ögonen, därefter fattar hon sig och med en klar blick ser hon honom in i ögonen sägande: uNej, Ralph, intet som jag behöver skämmas över”. Flera år av ett idealiskt äktenskap ha gått. Två barn fylla huset med skratt och lek och öka föräldrarnas lycka. Då erhåller Helene ett meddelande från sin hem- ort. Hennes tantrhar dött och hon är enda arvingen. Ralph följer med sin fru. Smärtsamt trycker Helene vid avskedel barnenintill sig. Så länge hon nu måste va- ra skild från de kära . . . Fundersamt sitter hon iisin tants hem. Minnen från förgångna tider, då hon ännu var ung, hennes händer söka -i skrivbordslådan, rycka upp en packe brev, vilka Helene en gång” bett den avlidna förvara åt hen-ne. Genom breven åter- upplever hon sin första kärlek. Försjunken i tankar sitter hon och läser. Hon hör ej huru steg närma sig. Först när Ralph står framför henne spri iger hon upp, död- ligt förskräckt. Hastigt gömmer hon brevpacken bakom ryggen. Skrattande frågar Ralph henne: ”Vad har du där?” Först hennes blekhet gör honom orolig. ”Giv mig breven.” Trotsig vänder Helene sig om och kastar de skrivna bladen in i kaminen. Nu ha lågorna utplånat det förflutna. Endast ett brev ligger kvar. Ralph böjer sig ner, tar upp det och läser det. Hans blod stelnar hans ögon vidgas av skräck . . . . Han läser att hon tillhört en annan innan han hemfört henne. ”Jag har trott dig på ditt ord, men nu inser jag att du ljugit för mig.” Dödsblek svarar Helene: hMitt för- hållande till den mannen var oskyldigt.” Men Ralph tror henne ej. Oförsonlig vän- der han sig t-ll en advokat som en av hans affärsvänner rekommenderat. i Då advokaten, Dr. West, håller brevet i sin hand och erfar att det gäller dösdonen över Helenes äktenskap, kan han endast med största möda behålla fatt- iingen. Alt denne främling just kom till hr nom . . . till honom från en annan världs- del. Han skulle döma Helene . . . han som var skulden till det skedda? Tusen tan- kar dyka upp, men han förkastar dem alla. Vad skulle han göra? Han måste skona den älskade, och ändå, han ville ej göra sig skyldig till en lögn. Det förflutna, som han för länge sedan trott vara glömt, reser sig nurhotande framför honom. Tillintetgjord och förtvivlad irrar Ralph omkring. Skilsmässoprocessen är igångsatt . . . Helene ser sin lycka i spillror. Hennes hjärta krymper samman. Ralph ser hur hon lider. Medlidande med den kvinna som varit hans livs enda kärlek be- niäktigar sig honom. Han vill göra ett sista försök. ”Svår vid dina barns liv, Hele- ne att ditt förhållande ill den mannen var av oskyldig natur. Och för sina barns skull svär hon. Ralph drarV henne intill sig och kysser henne. Tacksamt ser Helene in i den älskades ansikte. Men då hon kommer i en- samheten är hennes glädje som bortblåst. kqud, förlåt mig, för vad jag gjort,K ropar hon mel ångest i hjärtat. ”Låt ej mina barn få lida därför.” Snart drar sig olyckan tillsammans. West kommer till Ralph och säger: Jag kan ej begå menedkl-lelene var – min älskade” . . . ”Vem av er ljuger nUP” fiiågaqualph, och hans aningar besannas, då han vänder sig till sin iru. Den eländiga. som svor en lögn vid sina barns liv. l-lan vill ej se henne mer . . . nu måste skitsinässan genomdrivas . . . från henne, så att barnen slippa hennes dåliga inflytande. Saran kväll anträifas doktor WestL mördad i sin våning. Hon är emellertid langt borta från bade gott och ont. Hon vet intet mer mn vare sig tid eiler ruin. ennes läppar mninla ord om ära och skuld . . .I Man iör Helene OlDonnel till en sinnessjukanstalt. Varje år besöker Ralph OfDonnel sinnessjukanstalten i Bergleld En stilla blek kvinna, vars. ansikte ännu bär spår av skönhet, ser honom komma. Likgiltig för allt gnuggar hon sin kjol mellan händerna och mumlar: ”Blodiläckar . . . fläckad äratt, under det att ögonen virrigt irra omkring. Nedbruten av sorg reser Ralph tillbaka till det hem, som förr förgyllts upp av den äl- skade hustruns glada skratt, men som nu inte längre är nagot hem. sedan bort . . . bort Barn i C k e tillträde. Bio-Tryckeriet, Ystad, 1918.