man) ”ildsr från dnnualiuklsn. mycket vackra natur-scenarier. 2. den skamlösa. Kraftigt gripande drama med motiv efter Oehlenschlånger.u Förevi- 1 sat på Panoptikonteatern i Köpenhamn öfver 400 ganger för fulla hus. Inspelt af Köpenhamns förnämsta skådespelare från Kungl. Teatern. 1. En dyrbar rfdfvn. Det är höst, en klar och kylig September- dag. Grefvinnan sitter i parken och läser. Hon känner att döden är hen- ne nära och tungsint tänker hon på alla de lyckliga stunder, som hennes mans kärlek har skänkt henne. Då. bör hon plötsligt ett skri och ser upp1 där kommer han ju. Till tröst för hennes ensamhet gifver han henne ett dyr-bart smycke1 en halskedja, en skön symbol på. de länkar som binda dem samman. .Pd döds-lägret. Grefvinnan ligger för döden. Förtviflad står den unge grefven vid hennes läger. För sista gången reser hon sig för att slingra sina armar om hans hals – men de sjunka. utmattade tillbaka. Dödskampen har börjat och liiiös faller hon ner. . Halsbanf-ief som följer henne i grefve-n frestas- sfnickarcn. I slottets riddarsal ligger grefvinnan på flit de paradek. Grefven kommer, han böjer sig öfver kistan och kysser de bleka. blodlösa läpparna. Fiå tager han halsbandet, som skall följa henne i grafven, men tjänar-on och snicka- ren vänta, kistan skall igenspikas. Grefven går nedbrulen bort Da snic- karen skall. börja sitt arbete ser han det dyrbara smycket. Den som ägde en sådan skatt! Detta enda smycke, som nu skall gömmas i jorden, vore nog att göra honom till en välbärgad man och få nöd och sorg fjärran från vi sitt hem. 4. Nöden bryter rättvisan. Hemma hos snickaren ligger barnet sjukt. Dubbel bitterhet läses i den fattige mannens ansikte, då han fran slottets rikedom kommer hem till sitt arma hem, där han omtalar för sin hustru det otreiiiga han sett: Halskedjan. förmögenheten som skall gräfvas ner i jorden. Barnet reser sig i sängen och säger: uFar, jag är hungrigl” Men det finnes intet att äta LLFar. jag är hungriga. Då reser sig snickaren, han har besiutat sig Hans hustru och barn skola icke länuie svälta. 5 eke- död. Det är natt då snickaren kommer smygande in i graf-kammaren. Hvenn har gagn och nytta af smycket då. det ligger i jor- den? Han begynner titt d ystia verk, aftager kistlocket och famlar däref- ter med darrande händer efter smycket på den dödas bröst. Då känner han ett fast grepp om sin arm – hvad är det? Har den döda blifvit lefvande? Vill hon försvara sin dyrbara skatt? Elan väntar ej på något svar eiler förklaring utan rusar i väg i panisk förskräckelse. 6″, Uppstdndelsen Grefvinnau hade vaknat nr sin medvetslöshet. Hon var icke död utan låg blott i en] dödsliknande sömn som hade lätt att narra den gamle husläkaren Nu reser hon sig och full af ångest ser hon kistan hvari hon legat4 Med stora ansträngningar vecklar hon till madon- nabilden. Så sjunker hon medvetslös ner. 7 Ätergif-vrmdrt of lifvef Runar brottetv Grefven sitter framför kaminen, då snickaren kommer in till honom och kastar sig på knä. Han lyssnar undrande till den besynnerliga berättelsen tikulle det vara möjligt att hon ännu lefver? Talar mannen sanning eller har han blifvit vansinnig af rädsla och samvetsagc? Han vill sjalf gå ned för att se om det verkli- gen har skett. Han ser det strax. Kistan är tom, alltså är det sannt. Och där ser han henne ligga – hån böjer sig öfver henne, varsamt reser han hen- ne upp och i outsäglig lycka visar hon sitt hufvnd vid hans bröst. För- tviiiad knäböjer snickaren framför henne och beder om förlåteise, då gifver hon honom smycket till gåfva. Det var ju han som räddade henne. Tack- sam kvssf-r snirkaren hennes hand, men då de två äro gångna reser han sig och går till madonnabildenl Där skänker han det dyrbara smycket till Guds moder som ett offer och bevis på sin ånger, ty han förstår att på en förbrytelse kan hans hems lycka icke grundas. 3. Tillverkning af inte och ställning af iärn. Intressant industribiw. ö… kännt sin anlitas af dahiiur. magar-siffran! i färger- aif firman Pmkllé Fvàrea. Sedan här visats de olika utvecklingsstadier, som rotknölen och de unga. plantorna hafva. att genomgå, lämnas åskådaren tillfälle att beundra dahliorna i deras fulla blomning, med alla deras varieteter, såväl enkla som dubbla, i rikaste och mest skiftande färgnyanser. ö. telia min handelsresande. Sprittande humor. Denna kvinna har alltid visat sig vara en särdeles enastående re- presentant för sitt kön. och torde därför för de flesta vara. bekant. I den- na bild är hon handelsresande för en stor konfektionstirma ochidenna egen- skap se vi henne i begrepp till att företags. en affarsresa. I järnvägskupén sammanträifar hon med en manlig kollega som emellertid icke anar att han står framför en farlig konkurrent. och naturligtvis låter Lotta på intet sätt röja sig utan blifva de goods vänner, taga in på samma hotell och enas om att företaga en roddtur pa den närbelägna härliga sjön. detta skulle emel- lertid den manliga kontrahenten icke gjort ty nu uppgår för Lotta en idé hur hon skulle blifva sin konkurrent k. itt. Hon låtsar sig se en vacker blomma i land och anmodar sin beundrare att bringa henne densamma. l-lan går i land men så snart han satt foten på landbacken sätter Lotta ut bå- ten och skyndar öfver till motsatta sidan lämnande sin konkurrent åt sitt öde. Han blir naturligtvis rasande öfver detta behandlingssätt och ser sig ingen annan utväg än att simmandn begifva sig tillbaka. Efter en hel del besvär och obehagligheter var han åter på hotellet och efter atvr fått torra kläder ger hanlsig iväg till att besöka sin största kund. men kommer just i tid för att få. se Lotta nedskrifva den sista ordern, och först nu går ett ljus upp för honom huru iint han blifvit lurad af sin kvinnliga konkurrent. Han försöker förgäfves att få chefen Itill att gifva äfven sig en order och då han.a till sist blir allt för envis blifver chefen rasande och låter kasta ho- nom pa dörren, och hufvudstupa ramlar han utför trappan just som Lotta. Bock förnöjd åker bort från staden Kvinnans list öfvergår mannens klokhet. WHEN) (IIMH)0GMD(EMMg Varberg 1911. Vestkustenstryckeri.